Fiskbeståndens status
I Finlands havsområde finns drygt 60 fiskarter, och bland dem finns både havs- och sötvattenarter. Fiskbeståndens status bedöms för åtta arter som är eller har tidigare varit viktiga arter för fisket.
När fiskbestånden och -arterna är i gott tillstånd är deras långsiktiga utnyttjande hållbart. Detta undersöks genom att räkna fiskbeståndens fiskedödlighet och lekbeståndens storlek. Fiskedödligheten, det vill säga andelen fiskade individer av all fisk som är inriktad av fiske, får inte överstiga den maximala hållbara avkastningen (MSY) som beräknats för varje fiskbestånd, så att fiskbestånden inte hotas. Dessutom måste lekbeståndet, det vill säga antalet könsmogna individer i fiskbestånden, vara tillräckligt stort för att en maximal hållbar avkastning ska kunna säkerställas. För att uppnå en god status måste både fiskedödlighet och lekbestånd vara på en hållbar nivå. Dessutom bör fiskbeståndets ålders- och storleksfördelningar återspegla att bestånden har god status, men detta har ännu inte utretts.
-
Strömming, vassbuk, torsk och ål
Strömmings-, vassbuks- och torskbeståndens tillstånd bedöms i internationellt samarbete och beträffande dessa arter finns det gott om tillgänglig information om beståndens fiskedödlighet och lekbeståndets storlek. Också ålbeståndens tillstånd bedöms.
-
Gös, abborre och vandringssik
Många kustarter som är viktiga för fisket, såsom gös, abborre och vandringssik, kan helt klassificeras som kommersiella arter, men än så länge saknas data och indikatorer om tillståndet för deras bestånd.
-
Lax och havsöring
Uppskattningar av laxbeståndets hållbarhet kompletteras på basen av antalet återstående betydande naturliga bestånd i Finland, det vill säga den migrerande yngelproduktionen i Torne- och Simo älv och antalet moderfiskar. Statusbedömningen av havsöringsbestånden grundar sig på yngeltätheten hos ett fåtal ursprungsbestånd i älvarna. Lax- och havsöringsfisket är fortfarande till stor del inriktat på individer som härstammar från fiskodlingar och fiske av individer från naturlig produktion har begränsats.
När det gäller vandringsfiskar granskar statusbedömningen fiskets effekter på bestånden. Effekter av tidigare förändringar som påverkat lekälvarnas tillstånd bedöms som en del av den ekologiska klassificeringen inom vattenförvaltningen.
Sammanfattning av fiskbeståndens status
Merparten av den fångst som finska fiskare fångar i Östersjön består av strömming och vassbuk (skarpsill). Av de två strömmingsbestånden och av ett av de vassbuksbestånden som fiskas i finska vatten ansågs endast Bottniska vikens strömmingsbestånd ha god status under bedömningsperioden 2017–2022. Orsaken till den försvagade statusen för två bestånd var kraftigt fiske. Det östra torskbeståndet i Östersjön har också fortfarande en svag status, men det finns eller fiskas inte så mycket längre i finska vatten.
Vandringsfiskarnas status undersöktes endast till havs och effekter av tidigare förändringar som påverkat statusen för lekälvar beaktas inte i bedömningen. Det finns två betydande laxbestånd kvar i Bottenviken (Torne- och Simo älv), som för närvarande har god status, dvs. även i sina vandringsområden. För Finlands del rör det sig om laxbestånden i Bottniska viken och Skärgårdshavet. Statusbedömning av lax gjordes inte i Finska viken. Det finns bara tolv ursprungliga havsöringsbestånd kvar i de älvar som rinner ut i Östersjön från den finska sidan. Tillståndet av de ursprungliga havsöringsbestånden i Finska viken och Bottenhavet bedömdes som svaga. Den enskilt viktigaste orsaken är förmodligen fortfarande den att tillräckligt många moderfiskar inte klarar sig från havet för att leka. Statusbedömning av övriga havsområden gjordes inte. Ålen har svag status i hela det finska havsområdet, också mer brett i de europeiska havsområdena.
Det finns färre övervakningsdata tillgängliga om status för populationer av kustnära arter såsom gös, vandringssik och abborre, och deras statusbedömningar är osäkra. Abborrens status bedömdes dock som stabil och god. Den största fiskebelastningen riktas på gösbeståndet i Skärgårdshavet och de kvarvarande bestånden av vandringssik i Bottenvikens älvar. För dessa bestånd bedömdes att en god status hade fortfarande inte uppnåtts under övervakningsperioden 2017–2022. När det gäller Bottenvikens vandringssik utökades den svaga statusen till att även omfatta deras andra viktigaste födoområden, det vill säga Kvarken och Bottenhavet. Under bedömningsperioden har dock nationella fiskeregleringsåtgärder genomförts eller utarbetats, vilka förväntas förbättra beståndens status på lång sikt.
Miljömål för att minska det mänskliga trycket på fiskbestånden
Det övergripande målet för åren 2018–2024 var att användningen av marina naturresurser är hållbar och inte äventyrar uppnåendet eller upprätthållandet av en god status i havsmiljön. Under åren 2017–2022 har framsteg gjorts för att nå målet, men målet har inte fullt realiserats för vissa fiskbestånd, vars tillstånd har fortfarande bedömts vara svagt. Framför allt bestånd av strömming och vassbuk utnyttjas kraftigt i Östersjön, men utnyttjandet sker inom ramen för EU:s flerårsplan.
Delmålet för innevarande säsong var "NRES1 Styrningen av fisket säkerställer hållbart fiske av de viktigaste kustarterna och biologisk mångfald utan att äventyra uppfyllelsen av god miljöstatus”. Gösens reviderade bestämmelser om minimimått har helt trätt i kraft under innevarande säsong. Effekter på skärgårdens gösbestånd har börjat ses, men effekterna kommer att märkas först efter flera års fördröjning. En rapport har publicerats om effekterna av fiskeregleringen på Bottenvikens vandringssik, och som en ny regleringsåtgärd kommer det minsta knopavståndet för nät som används vid sikfiske att öka till 45 mm under år 2024. Dessutom har några av kustfiskeområdena fastställt lokala regleringsåtgärder för fiske av kustarter i sina egna områden.
Det andra delmålet för perioden 2018–2024 var "NRES2 Specifika återhämtnings- och förvaltningsplaner för vattendrag med havsöring förbättrar populationernas miljöstatus". Statusen för de naturliga bestånden har under en noggrannare övervakning långsamt utvecklats i en positiv riktning, på basen av yngeltätheten i älvarna, men generellt sett har en god status ännu inte uppnåtts. Fiskelagen förbjuder fångst av fettfenad havsöring och det har gjorts straffbart.
Bedömningen av miljömålen presenteras i Bakgrundsdokument:
Granskning av havsförvaltningens miljömål 2024 (på finska) (pdf, 5 MB)De nya miljömålen för perioden 2024-2030 är:
- Gamla NRES1: Styrningen av fisket säkerställer hållbart fiske av de viktigaste kustarterna och biologisk mångfald utan att äventyra uppnåendet av god miljöstatus.
- Reviderat NRES2: Havsöringsbeståndens status kommer att förbättras genom reglering av havsfisket.
- Nytt NRES4: Mängderna av bifångster som erhålls vid fiske är kända och de bidrar inte till att hota artens eller beståndens status och uppnåendet eller bibehållandet av de statusmål som satts upp för dem.
Dessutom kommer miljömålen för biologisk mångfald NATUR2, NATUR5 och NATUR6 att främja fiskbeståndens status (Miljömål för att uppnå god status för havssälar).