Status för arter som omfattas av fiskereglering
Strömmingsbeståndets status har försämrats i Finska viken och Norra Östersjön
För beståndsbedömning och fångstkvoter har strömmingen i Östersjöns uppdelats i flera bestånd, varav finska fartyg fiskar huvudsakligen två. Strömmingsbeståndet i huvudbassängen och Finska viken inkluderar strömmingen i Finska viken, Skärgårdshavet, Ålands hav och Norra Östersjön. Strömmingsbeståndet i Bottniska viken inkluderar strömmingen i Bottenviken, Kvarken och Bottenhavet.
Under åren 2017-2022 översteg fiskedödligheten i huvudbassängens och Finska vikens strömmingsbestånd det uppsatta tröskelvärdet för god status under fem år. Först 2022 var fiskedödligheten på en hållbar nivå. Storleken på strömmingens lekbestånd i området har varit i ett svagt tillstånd under en lång tid.
Bottniska vikens strömmingsbestånd hade god status baserad på både fiskedödligheten och lekbeståndets storlek, även om lekbeståndets storlek (biomassa) minskat under bedömningsperioden på grund av ett försvagat tillstånd hos större strömmingar. Fiskekvoten för 2024 kommer att minskas avsevärt.
Vassbuken gynnas av svaga strömmings- och torskbestånd
Vassbukens förekomst har varit riklig i Östersjön sedan början av 1990-talet, åtminstone delvis på grund av torskbeståndens svaga tillstånd i Östersjön. Östersjön anses ha endast ett vassbuksbestånd, som fiskas i Finland sydliga havsområden och i Bottenhavet. Under åren 2017–2022 har vassbukens fiskedödlighet under flesta år överskridit tröskelvärdet för god status, men å andra sidan har lekbeståndets storlek, trots fisketrycket, varit större än vad som krävs för maximal hållbar avkastning. Trots detta klassades vassbuksbeståndets status som svag på grund av för hög fiskedödlighet. Under åren 2011–2016 kom man till samma resultat.
Vassbukens stora åldersklasser har åtminstone tidvis orsakat laxen fenomenet M74, det vill säga tiaminbrist, vilket i sin tur lett till en konditionsförsämring och reproduktionsproblem hos honlaxar. Vassbuken konkurrerar också effektivt med strömmingen, så med beaktande av Östersjöns tillstånd kanske det inte finns någon anledning att sträva efter ett mycket rikligt vassbuksbestånd, vilket skulle vara möjlig endast på grund av det svaga torskbeståndet.
Torskens lekbestånd är fortfarande mycket litet
Tillståndet för det östra torskbeståndet i Östersjön är fortfarande svagt. Storleken på lekbeståndet är för litet för att upprätthålla ett bra torskbestånd, varför fiske inte alls bör inriktas på beståndet. Nivån på fiskedödligheten har ännu inte definierats (ICES 2023).
Båda laxbestånden i Bottenviken har nu god status
Huvudparten av Finlands laxfångst fångas i Bottenviken, där fiskarna för det mesta återvänder från sin matvandring till Östersjöns huvudbassäng. Största delen av laxfångsten i området baseras för närvarande på naturlig yngelproduktion.
För laxens del baseras statusbedömningen i första hand på hur stor del av laxälvarnas yngelproduktionskapacitet realiseras. Kapacitet avser älvens yngelproduktion i en situation där laxbeståndet inte skulle fiskas alls. De två viktigaste laxbestånden i Finlands havsområde förekommer i Torne- och Simo älv. Antalet honlaxar som stiger i dessa älvar från Bottenviken är under övervakning.
Den naturliga laxproduktionen i Torne- och Simo älv har vuxit kraftigt under de senaste 25 åren. Under perioden 2017–2022 översteg älvarnas totala yngelproduktion målgränsen för en god status, det vill säga 75 % av den uppskattade totala potentialen för yngelproduktion.
Vid bedömning av laxens status övervakas även dödligheten hos yngel som vandrat till Östersjön (post-smoltdödlighet) och fiskedödlighet. Dessa uttrycks som andelen fiskade individer av all den lax som är utsatt för fiske, men tillsvidare har inga tröskelvärden för god status satts upp för dem. Dödligheten av yngel som har vandrat till havet är betydligt högre än för 30 år sedan, men fortfarande måttlig jämfört med laxens dödlighet på andra ställen i dess utbredningsområde. Fiskedödligheten har varit på en subtil nedgång i decennier. Både post-smolt dödligheten och fiskedödligheten är tillräckligt låga för att bevara god status för laxbestånden från Torne- och Simo älv.
Sammantaget är laxbeståndets status i Bottenviken, mätt med alla mätare, god. Utöver Torneälven anses nu också laxbeståndet i Simo älv vara i gott tillstånd. Under den tidigare bedömningsperioden var laxbeståndet i Simo älv fortfarande i ett svagt tillstånd.
Laxens födosökande vandringsområden täcker en stor del av Östersjön, så resultaten av statusbedömningen av Bottenvikens lax generaliserades till alla marina områden i Finland, utom Finska viken. I Finska viken har produktionen av vandringsyngel följts i Kymmene älv, men det är svårt att göra en berättigad statusbedömning. I Kymmene älv finns det fortfarande betydande problem för riklig fortplantning av lax, framför allt på grund av vandringshinder. Problemen är därför inte direkt orsakade av havsområdets tillstånd.
Ålen är starkt hotad
Under de sista decennierna av 1900-talet har antalet unga ålar, eller glasålar, som kommer till Europas kuster redan fallit till en bråkdel av vad det var tidigare. Samma utveckling har observerats i förekomsten av unga tillväxt- eller gulålar. Det europeiska ålbeståndet anses ha svag status och arten klassas som starkt hotad i Europa. Ett kraftigt fiske av både unga och vuxna stadier, vandringshinder och dödlighet i vattenkraftverkens turbiner utgör de största kända orsakerna.
Litteraturförteckning
ICES (2023) Cod (Gadus morhua) in subdivisions 24–32, eastern Baltic stock (eastern Baltic Sea). ICES Advice on fishing opportunities, catch, and effort, Baltic Sea ecoregion. Version 2: 24 April 2023.