Vad är havsförvaltning?
Målet med havsförvaltningen är att uppnå och upprätthålla god miljöstatus i havet genom att genomföra de åtgärder som läggs fram i havsförvaltningsplanen. Havsförvaltningen bygger på EU:s ramdirektiv om en marin strategi (2008/56/EG), och i Finland är havsförvaltningen inskriven i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (1299/2004). Havsförvaltningsplanen består av tre faser: en bedömning av tillståndet av den marina miljön, ett övervakningsprogram och ett åtgärdsprogram, som vart och ett upprepas vart sjätte år.
I havsförvaltningsplanen definieras god status, bedömer dess uppnående och sätter upp miljömål för att övervaka faktorer som hotar miljön. De tidigare statusbedömningarna genomfördes 2012 och 2018.
Havsförvaltningsplanen genomförs tillsammans med de vattenförvaltningsplaner som upprättas inom vattenförvaltningen. Vattenförvaltningen bygger på EU:s vattenpolitiska ramdirektiv (2000/60/EG). Havs- och vattenförvaltningsplanerna skiljer sig från varandra på många sätt.
Statusbedömningar i vattenförvaltningsplanerna behandlar ytvattnets ekologiska och kemiska status. Det ekologiska tillståndet bedöms i första hand utifrån biologiska kvalitetsfaktorer och stödjande fysikalisk-kemiska och hydrologisk-morfologiska kvalitetsfaktorer. Utöver dessa bedöms flera miljöfaktorer i havsförvaltningsplanen.
Vattenförvaltningen avser inlands- och kustvatten. Utöver kustvatten omfattar havsförvaltningens områdesavgränsning de öppna havsområdena. I kustvattnen är syftet att harmonisera havsförvaltningsplanernas statusbedömningar med vattenförvaltningens klassificeringar vad gäller gemensamma teman (såsom eutrofiering och farliga ämnen).
Inom havsvården beaktas även t.ex. EU:s habitat- och fågeldirektiven samt havsplaneringen, strategin för biologisk mångfald, FN:s konvention om biologisk mångfald och Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) avtal.
Havsmiljöns status bedöms med kvalitativa deskriptorer
Den marina miljöns tillstånd bedöms med 11 indikatorer, som kallas kvalitativa deskriptorer. Om de kvalitativa deskriptorerna visar att havsmiljöns status i något avseende är svagt, måste åtgärder vidtas för att förbättra tillståndet. Deskriptorerna behandlar ett brett spektrum av ämnen såsom biologisk mångfald, övergödning och farliga ämnen.
Att bedöma havets status med hjälp av kvalitativa deskriptorer stöds av de jämförelsekriterier för god status som fastställts av Europeiska kommissionen (2017/848/EU) och deras delfaktorer, såsom arter eller artgrupper, ämnen eller olika miljövariabler. I praktiken görs bedömningar av dessa med indikatorer som visar om god status uppnåtts för den berörda kvalitativa deskriptorn. Indikatorerna och deras stödjande mätdata presenteras i handboken till övervakningsprogrammet för Finlands havsförvaltningsplan 2020–2026.
Materialet som används i denna statusbedömning samlades in under åren 2017-2022, men för de internationella HELCOM-indikatorerna användes resultaten från 2016-2021 och samarbetet inom Östersjökommissionen (HELCOM). I kustvattenområden har statusbedömningarna av övergödning, skadliga och farliga ämnen och hydrografiska förändringar harmoniserats med klassificeringen av statusbedömningen inom vattenförvaltningen, så att kustvattnens tillstånd kan kommuniceras enhetligt. Statusbedömningarna av marina arter och habitattyper i EU:s habitatdirektiv har därför harmoniserats så att bedömningarna av habitatdirektivets gynnsamma skyddsnivå tillämpas i havsförvaltningen.
Indikatorer används för att mäta uppnåendet av god status
Tillståndet i Finlands marina miljö bedöms med hjälp av mer än hundra indikatorer. Indikatorn kan användas för att bedöma tillståndet, i vilket fall det kallas en tillståndsindikator. Vid bedömning av mänskligt tryck eller belastning är det fråga om en tryck- eller belastningsindikator. För varje indikator har man strävat efter att sätta ett tröskelvärde eller en målnivå och när den är uppfylld är havsmiljöns status god. Om målnivån inte uppnås bedöms statusen som "svag" eller "god status har inte uppnåtts". I andra hand bedömer man hur långt indikatorn är från god status. Om tröskelvärdena inte är tillgängliga, till exempel på grund av brist på forskningsdata, definieras tillståndet genom verbal beskrivning eller utifrån utvecklingstrenden.
För definitionerna av god status och indikatorer har internationellt expertarbete inom Östersjökommissionen (HELCOM) utnyttjats. I denna rapport beskrivs god status i början av varje tema, och definitionerna och stödjande indikatortröskelvärden presenteras i dokument 1 "Definitioner av havsmiljöns goda status 2024".
Definitioner av havsmiljöns goda status 2024 (på finska) (pdf, 725 kB)I HELCOM-samarbete har också bedömningsverktyg utvecklats för att harmonisera indikatordata, vilket underlättar tolkningen av större helheter i den marina miljöns tillstånd och utveckling (State of the Baltic Sea 2023). Indikatorer och tröskelvärden för kommersiella fiskbestånd har definierats i Internationella havsforskningsorganisationens (ICES) arbetsgrupper.
Även faktorer som hotar god miljöstatus i havet bedöms
Bedömningen av havsmiljöns tillstånd innefattar också en bedömning av mänsklig aktivitet till havs, den belastning som mänsklig verksamhet orsakar på havsmiljön och de ekonomiska och kumulativa effekter de orsakar.
Mänskliga aktiviteter på land och till havs orsakar belastningar (t.ex. farliga ämnen, näringsämnen, skräp och buller) samt andra störningar och belastningar, såsom förlust av livsmiljöer och fysiska störningar, störningar orsakade av mänsklig närvaro, främmande arter, exploatering av levande naturresurser och dödlighet i samband med bifångster i fisket. Mängden av dessa så kallade tryckfaktorer i havsmiljön bedöms med hjälp av tryck- och belastningsindikatorer och genom att utvärdera deras kumulativa effekter.
Effekterna av mänskligt tryck måste vara på en nivå som inte hindrar uppnåendet av god miljöstatus. Miljömålen inriktas på att minska miljöbelastningen från mänsklig verksamhet och för att skydda och återställa naturen. I miljömålen definieras, för varje havsområde, en kvalitativ eller kvantitativ beskrivning av den nivå av tryck eller påverkan, som bedöms leda till uppnåendet av god miljöstatus.
I statusbedömningen 2018 fastställdes 28 miljömål, utifrån vilka åtgärder valdes ut för 2021 års åtgärdsprogram. Målet var att minska det mänskliga trycket och förbättra tillståndet för den marina naturen med åtgärder. I 2024 statusbedömning och bakgrund dokument bedömer om tidigare åtgärder har uppnått uppsatta miljömål.
Granskning av havsförvaltningens miljömål 2024 (på finska) (pdf, 5 MB)Dessa bedömningar och beskrivningar av nya eller reviderade miljömål presenteras på sidan Miljömål i den tredje havsförvaltningplanen. Det finns 30 miljömål i den tredje havsförvaltningsplanen.
Statusbedömningen görs för både öppna havet och kustvattenområden
Statusbedömningen görs för hela det finska havsområdet inklusive kustvatten och öppna havsområden från kusten till den ekonomiska zonens ytterkant. Finlands havsområde är uppdelat i sex bassänger: Bottenviken, Kvarken, Bottenhavet, Ålands och Skärgårdshavets havsområde, Norra Östersjön och Finska viken, vilka ytterligare kan delas in i öppet hav och kustvatten.
Kustvattnen är indelade i typer, vilka består av vattenförekomster, av vilka det finns totalt 276 i kustvattnen i Finland och på Åland.
Indikatorernas skalor varierar i statusbedömningen. Vissa indikatorer är mer detaljerade och fokuserar på mindre områden, medan andra bedömer tillståndet för bredare områden. Till exempel för gråsälens del har tillståndet bedömts för hela Finlands marina område, sjöfåglar har bedömts för vart och ett av de sex havsområdena, djurplankton har bedömts utifrån fyra havsområden och t.ex. vattenkvalitet och miljögifter har bedömts separat i kustvattentyper och öppna havsområden.
