Användningen av havsområdet och dess följdeffekter

Havet används för en lång rad mänskliga aktiviteter såsom sjöfart, fiske, fiskodling, energiproduktion och rekreation. Dessa ger ekonomiska och sociala nyttor såsom jobb, inkomst, mat eller psykiskt och fysisk välbefinnande. Dessa kallas marina ekosystemtjänster. I marina områden utförs dessutom muddring och byggande, kablar eller rör läggs och muddrings- eller snömassor deponeras.

Utnyttjandet står dock på spel om överdriven exploatering leder till att den marina miljön försämras och därmed nyttorna urholkas. Målet med havsförvaltningen är att säkerställa en hållbar användning av havet. Därför är det viktigt att förstå både den skada som mänsklig aktivitet orsakar på den marina miljön och de nyttor den medför.

Sammandrag av havets användning

Ur en hållbar användningssynpunkt är det utmanande att de ekonomiska och sociala nyttorna med endast fem utvärderade industrier beror på ett gott sjötillstånd (totalt 15 utvärderade branscher). Särskilt kommersiellt fiske, jakt och turism drar direkt nytta av det goda tillståndet i havsmiljön. Reglering driven av branschernas ekonomiska intressen leder därför inte till hållbar verksamhet utan det behövs antingen branschernas egna värdeval eller samhällets styrmedel.

Om man tittar på varje bransch förutspås användningen av havet öka inom vindkraft, muddring, jakt och turism. Gods- och passagerartrafiken samt yrkesfisket förutspås minska.

Utöver dessa värderar medborgarna det starka Östersjön väl över ålder, kön och landskapsgränser, vilket är ett gott tecken på finländska värdeval. Enligt modellerade uppskattningar skulle ett gott tillstånd av havsmiljön ge årliga totala nyttor på knappt 500 miljoner euro.