Havsmiljöns tillstånd i Finland 2024
Havsmiljöns tillstånd i Finland 2024 är en sammanfattning av tillståndet i Östersjön. Det är ett svar på många frågor, en mångsidig handbok för experter som behöver information om Östersjön och en stark grund för åtgärdsprogrammet. Syftet med den sammanfattande rapporten är att vara läsvänlig, men tack vare digitala material också en fördjupad översikt över den marina naturen och dess förändringar. För att det ska bidra till att förbättra Östersjöns tillstånd klargör varje tema också de faktorer som ligger bakom de skadliga förändringarna. Utifrån dessa har man satt upp miljömål, vilka styr vårt samhälle till ett mer hållbart utnyttjande av Östersjöns havsområde eller dess naturresurser.
Tillståndet i Finlands havsmiljö bedöms med hjälp av mer än hundra indikatorer. För varje indikator har man strävat efter att sätta ett tröskelvärde eller en målnivå och när den är uppfylld är havsmiljöns status god. Om målnivån inte uppnås bedöms statusen som "svag" eller "god status har inte uppnåtts". I andra hand bedömer man hur långt indikatorn är från god status. Om tröskelvärdena inte är tillgängliga, till exempel på grund av brist på forskningsdata, definieras tillståndet genom verbal beskrivning eller utifrån utvecklingstrenden. I denna rapport beskrivs god status i början av varje tema, och definitionerna och stödjande indikatortröskelvärden presenteras på finska i dokument:
Definitioner av havsmiljöns goda status 2024 (på finska) (pdf, 725 kB)Havsmiljöns tillstånd i Finland 2024 -rapporten är en del av Finlands havsförvaltningsplan. I statusbedömningen definieras god status, hur statusen uppnås och vilka miljömål utarbetas för att övervaka faktorer som hotar miljön. Miljömålen i denna havsförvaltningsplan presenteras på sidan Miljömål i den tredje havsförvaltningsplanen. En grundlig beskrivning av miljömål presenteras på finska i bakgrundsdokument:
Granskning av havsförvaltningens miljömål 2024 (på finska) (pdf, 5 MB)
Sammanfattning av status för den biologiska mångfalden i havet
Den marina biologiska mångfalden avser inte enbart mängden arter och biotoper, utan också relationerna och växelverkan mellan dem. I Östersjöns statusbedömning undersöks den marina naturens mångfald genom marina däggdjur, fåglar, fiskar, planktonsamhällen, livsmiljöer på havsbotten och näringsväv.
Den marina naturen är utsatt för belastning på grund av övergödning och flera störningar orsakade av människan, vilket återspeglas i att de känsligaste arterna hotas. I havsbottens växt- och djursamhällen och i öppna havets ekosystem har arter som gynnas av övergödning blivit vanligare.
Av de marina däggdjur, alla indikatorer för gråsäl visar att beståndet har god status i alla havsområden. Vikarbeståndet har god status i Bottenviken och Kvarkenområdet, men Ålands, Skärgårdshavets och Finska vikens bestånd har svag status, eftersom antalet och utbredningen av vikare ligger under tröskelvärdena. Försämrade ishabitat återspeglas också i vikarbeståndens svaga status i samma områden. Tumlaren är i ett dåligt tillstånd i alla havsområden
Även om en stor del av havsfågelbestånden har god status, har skärgårdens typiska arter, såsom roskarlen, svärtan och ejdern, redan länge minskat i antal och deras status bedömts som dålig. Å andra sidan har minskningen av miljögifter lett till en ökad förekomst av sälar och havsörnar.
Bristen på tillgänglig övervakningsdata tillgängliga om status för populationer av kustnära fisk arter såsom gös, vandringssik och abborre, gör att deras statusbedömningar är osäkra. Abborrens status bedömdes dock som stabil och god. Den största fiskebelastningen riktas på gösbeståndet i Skärgårdshavet och de kvarvarande bestånden av vandringssik i Bottenvikens älvar. För dessa bestånd bedömdes att en god status hade fortfarande inte uppnåtts under övervakningsperioden 2017–2022. När det gäller Bottenvikens vandringssik utökades den svaga statusen till att även omfatta deras andra viktigaste födoområden, det vill säga Kvarken och Bottenhavet. Under bedömningsperioden har dock nationella fiskeregleringsåtgärder genomförts eller utarbetats, vilka förväntas förbättra beståndens status på lång sikt.
Öppna havets ekosystem är som helhet i ett svagt tillstånd både ute till havs och i Finlands kustområden. Vattnets siktdjup är svagt, blågröna algernas blomning har ökat och sommarens a-klorofyll halt är för hög inom alla havsområden. Vattenkvaliteten på allmänna badstränder är god i kustvattnen i Bottenviken, Kvarken, Bottenhavet och Skärgårdshavet.
Merparten av den fångst som finska fiskare fångar i Östersjön består av strömming och vassbuk (skarpsill). Av de två strömmingsbestånden och av ett av de vassbuksbestånden som fiskas i finska vatten ansågs endast Bottniska vikens strömmingsbestånd ha god status under bedömningsperioden 2017–2022. Orsaken till den försvagade statusen för de två bestånden var kraftigt fiske. Det östra torskbeståndet i Östersjön har också fortfarande en svag status, men det finns eller fiskas inte så mycket längre i finska vatten.
Det finns två betydande laxbestånd kvar i Bottenviken (Torne- och Simo älv), som för närvarande har god status, dvs. även i sina vandringsområden. För Finlands del rör det sig om laxbestånden i Bottniska viken och Skärgårdshavet. Statusbedömning av lax gjordes inte i Finska viken. Ursprungliga havsöringsbestånd finns kvar endast i de tolv älvar som rinner ut i Östersjön från den finska sidan. Tillståndet av de ursprungliga havsöringsbestånden i Finska viken och Bottenhavet bedömdes som svaga.
Näringsväven har god status i Bottniska viken, men i Norra Östersjön, i Ålands hav-Skärgårdshavet och i Finska viken är statusen av primärproducenterna, planktonätande fiskar och topprovdjur dålig och därmed är näringsväven inte balanserad. Övergödningens effekter har förändrat växtplankton- och vattenväxtsamhällen, och effekterna upprepas i djurplankton-, bottendjur- och fisksamhällen.
Statusen för havsbottens breda livsmiljöer försvagas särskilt av övergödning i ljuszonen, medan Finska vikens djupa bottnar lider av syrebrist och förorenade sediment. Antalet livsmiljöer med god status varierar från 47 % i Finska viken till 71 % i Norra Östersjön.
Sammanfattning av mänskliga effekter på havets tillstånd
Mänsklig aktivitet försvagar Östersjöns miljö på många sätt. Främmande arter sprids till nya områden med fartygstrafiken, näringsämnen och skadliga ämnen förs ut i havet från land och sjöfart, och den ökade användningen av plast och konstgjorda fibrer ses i nedskräpning av haven. Fartygstrafiken, byggandet, vindkraftverk till havs och annan exploatering av havet skapar undervattensbuller och förändringar i strömmar, vågor, vattentemperatur och salthalt.
Den mest omfattande försvagande effekten utgörs av övergödning orsakad av näringsbelastning, vilket hindrar livsmiljöer från att nå god status och är orsaken till många fågelarters dåliga tillstånd. Näringsbelastningen från avrinningsområdet har inte visat tecken på att minska och därför bör åtgärderna ta itu med utmaningarna att minska jord- och skogsbrukets belastning. Indikatorer som påvisar effekterna av älvarnas belastningar i kustområden, visar för närvarande skadliga effekter. I Finlands havsområden är havsbottnarna för det mesta i gott tillstånd i Bottniska viken, men blågröna algblomningar och försämrat siktdjup tyder på ett dåligt tillstånd i alla andra områden utom i Kvarkens ytterskärgård.
Östersjön bedömdes ha en svag status gällande främmande arter på grund av spridning och ökad förekomst av etablerade främmande arter. De konkurrerar med inhemska arter och förändrar näringsväven och livsmiljöerna. Eftersom etablerade arter inte kan avlägsnas från havet är den enda möjligheten att förhindra att nya arter kommer in till Östersjön.
Mängden miljögifter och skräp på stränderna verkar huvudsakligen ha minskat i Östersjön, vilket är ett positivt tecken på att åtgärderna fungerar. Höga halter av tributyltenn och koppar uppmättes i ytsedimentet. Också höga halter av flamskyddsmedel (PBDE) uppmättes i abborre och strömming. Halten miljögifter i fisk avsedd som föda ligger under tröskelvärdena, vilket tyder på god status.
Fast mängden skräp i Finska viken och Skärgårdshavet har minskat, överstiger skräpmängderna tröskelvärdet vid Bottenvikens, Skärgårdshavets och Finska vikens stränder där statusen blir dålig. Statusbedömning för mikroskräp och havsbottens makroskräp kunde ännu inte göras.
Övervakningsdata om undervattensbuller visar att det svaga tillståndet orsakat av buller särskilt i de södra havsområdena i Finland kräver att åtgärder vidtas. Den tidsmässiga jämförelsen visar att lågfrekvent buller har ökat i den Norra Österjön och östra Finska viken under åren 2014-2023.
De permanenta hydrografiska förändringarna som orsakats av kustbyggande, såsom vallar, broar, bryggor och vågbrytare, har inte orsakat ett försvagat tillstånd i något kustområde.
Klimatförändringarna har orsakat långsiktiga förändringar: salthalten har minskat, skiktningen har ökat och ytskiktet av havsvatten har värmts upp, särskilt på vintern
På lång sikt har tillståndet förbättrats
Jämfört med tidigare statusbedömningen har största delen av indikatorerna för havsnaturens tillstånd förblivit samma och det övergripande tillståndet har inte blivit mycket bättre. Däremot visar långtidstrenderna att tillståndet har förbättrats för flera deskriptorer.
