En levande kulturmiljö
Med kulturmiljö avses en miljö som uppstått till följd av mänsklig verksamhet, till exempel byggnader och byggda områden med närmiljöer, landskap som bär spår av mänsklig aktivitet, forntida konstruktioner och formationer som människan skapat och som bevarats i landskapet, i marken eller under vattenytan. Som kulturmiljöer räknas såväl vanliga vardagsmiljöer som områden och objekt som är skyddade eller fått särskilt erkännande. Även om en kulturmiljö kan förnya sig och utvecklas över tid och i takt med att behoven förändras, är det viktigt att beakta den befintliga miljöns värden vid förändringar.
Att trygga kulturmiljöns framtid är allas vår gemensamma uppgift. Var och en ska enligt grundlagen (731/1999) bära ansvar för naturen och dess mångfald samt för miljön och kulturarvet. Det allmänna ska verka för att alla tillförsäkras en sund miljö och att var och en har möjlighet att påverka beslut i frågor som gäller den egna livsmiljön.
Genom att öka sakkunskapen och sörja för vården och användningen av kulturmiljön säkerställer man att värdefulla objekt bevaras för kommande generationer.
Vård av kulturmiljön
För att kulturmiljön ska bevaras krävs det aktivt arbete och kontinuerlig vård. Bland annat samhälleliga strukturomvandlingar innebär utmaningar när det gäller att bevara kulturmiljön. Gammalt får ge vika för nytt i tillväxtcentrumen samtidigt som övergivna lokaler och områden förfaller på andra håll.
Fastighetsägarna ansvarar för underhållet av byggnaderna och miljön. God vård och åtgärder som vidtas i tid garanterar att kulturmiljön bevarar sitt värde. Vid renoveringar och ändringsarbeten är det viktigt att beakta objektets särdrag och det ursprungliga byggnadssättet.
Metoder för vård av kulturmiljön
Planläggning
Planläggningen skapar de grundläggande förutsättningarna för byggande och vård av miljön. I planläggningen fastställs områdenas användningsändamål och mängden byggnader och deras läge, och det ställs även upp mål beträffande miljöns karaktär och egenskaper. Dessa mål konkretiseras när byggandet inleds.
I samband med planläggningen samordnas de mål som rör kulturmiljön med andra mål. Kommuninvånare och sammanslutningar har samtidigt möjlighet att påverka utvecklingen i närområdena och det sätt på vilket kulturmiljön beaktas i planeringen.
Detaljplaneringen kan skapa goda förutsättningar för vård av kulturmiljön när den befintliga miljön och byggnadsbeståndet får stå till grund för planen.
Det vanligaste sättet att skydda byggnader och ställa upp mål som hänför sig till miljövården är att skydda objekt med stöd av markanvändnings- och bygglagen, s.k. planskydd. Den kommunala planläggningsmyndigheten kan ge information om objekt som är skyddade i detalj- och generalplaner.
Byggnadsskydd
I byggnadsskyddsärenden lönar det sig att först kontakta museet med regionalt ansvar, som kan hjälpa till att fastställa byggnadens kulturhistoriska värde. Efter det ska lämplig skyddsmetod väljas: planläggning eller skydd med stöd av lagen om skyddande av byggnadsarvet? I synnerhet när objektet ligger i ett detaljplanerat område bör man förhandla med kommunen om möjligheten till skydd genom planläggning.
Vilken lag ska tillämpas vid byggnadsskydd?
De allmänna målen samt objekten och kriterierna för byggnadsskyddet anges i lagen om skyddande av byggnadsarvet.
Lagen om skyddande av byggnadsarvet används som skyddsmetod utanför detaljplanerade områden eller områden som är avsedda att detaljplaneras.
På detaljplanerade områden genomförs byggnadsskyddet i allmänhet primärt med planbestämmelser i enlighet med markanvändnings- och bygglagen. I vissa fall kan det även i ett detaljplanerat område meddelas ett separat skyddsbeslut med stöd av lagen om skyddande av byggnadsarvet. Detta kan vara fallet t.ex. om interiören i en byggnad ska skyddas.
När det gäller skydd av kyrkliga byggnader tillämpas kyrkolagen eller lagen om ortodoxa kyrkan.
På fasta fornlämningar tillämpas lagen om fornminnen.
Vem får göra en framställning om skydd?
En framställning om skydd enligt lagen om skyddande av byggnadsarvet får göras av byggnadens ägare, en statlig myndighet, en kommun, ett museum med regionalt ansvar, ett landskapsförbund eller en registrerad sammanslutning som verkar i det område där byggnaden i fråga är belägen och till vars verksamhetsfält hör att värna om kulturarvet eller påverka den byggda miljöns kvalitet. Sametinget kan lägga fram ett förslag om att skydda det samiska byggnadsarvet och skolternas byastämma kan lägga fram förslag om att skydda det skoltsamiska byggnadsarvet.
Beslut om att inleda detaljplanläggning fattas av kommunen. Kommuninvånarna samt sammanslutningar som har verksamhet i kommunen har dock rätt att komma med initiativ i frågor som gäller kommunens verksamhet.
Hur görs en framställning om skydd enligt lagen om skyddande av byggnadsarvet?
En framställning om skydd enligt lagen om skyddande av byggnadsarvet läggs fram skriftligt, och framställningen får vara fritt formulerad. Framställningen ska innehålla uppgifter om byggnaden, om var byggnaden är belägen och om byggnadens ägare samt en motivering till varför byggnaden bör skyddas. Viktiga uppgifter som bör anges är bl.a. byggnadens ålder, bakgrund om användningen och tillhörande händelser, exteriörens/interiörens tillstånd och byggnadens ställning som en del av en historisk helhet eller av kulturlandskapet. I framställningen lönar det sig att bifoga kartor, bilder eller kopior av handlingar som förtydligar motiveringen ytterligare.
Om den som gör framställningen är en registrerad sammanslutning, bör det även bifogas en redogörelse för sammanslutningens gällande stadgar och de personer som har rätt att teckna sammanslutningens namn, t.ex. i form av ett aktuellt utdrag ur förenings- eller handelsregistret.
Framställningen om skydd skickas till den närings-, trafik- och miljöcentral (NTM-central) inom vars verksamhetsområde objektet är beläget.
NTM-centralen kan också på eget initiativ vidta åtgärder för att skydda en byggnad.
Vem fattar beslutet om skydd?
Museiverket ska ge utlåtande till NTM-centralen om den kulturhistoriska betydelsen hos objekt som föreslås bli skyddade. NTM-centralen ber dessutom om utlåtanden av kommunen, av byggnadens och fastighetens ägare eller innehavare och av ägarna eller innehavarna till grannfastigheter. Efter hörandet och eventuella förhandlingar ska NTM-centralen antingen bestämma att objektet ska skyddas eller avslå framställningen om skydd.
NTM-centralen kan förbjuda åtgärder som äventyrar objektets värde, t.ex. rivning (förbud mot äventyrande av byggnadsarvet). I samband med förbud kan ägaren åläggas att vidta nödvändiga skyddsåtgärder för att säkerställa skyddet av byggnaden.
Förbudet mot äventyrande av byggnadsarvet gäller tills skyddsärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut, om inte något annat bestäms. NTM-centralen ska behandla skyddsärendet inom två år från det att ett förbud har utfärdats.
NTM-centralens beslut kan överklagas hos förvaltningsdomstolen på den grunden att beslutet strider mot lag.
Beslut som meddelats av NTM-centralen före 2021 underställs miljöministeriet. På grund av detta är vissa ärenden enligt byggnadsarvslagen fortfarande anhängiga vid miljöministeriet, och ministeriet meddelar beslut för ärendena.
Understöd för vård av byggnadsarvet
Närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM-centralerna) beviljar understöd för vård av byggnadsarvet till ägare av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och till sammanslutningar som främjar vården av byggnadsarvet. Understöd kan sökas för reparationer som bidrar till bevarandet av en byggnad eller till iståndsättningen av en gårdsmiljö eller andra miljöer i en byggnads omedelbara närhet. Ansökningstiden går ut den 30 november varje år. Närmare information ges av NTM-centralernas kundservice för miljöfrågor.
Andra understöd för vård av byggnadsarvet
Riksomfattande inventeringar
I statsrådets beslut om de riksomfattande målen för områdesanvändningen konstateras att det inom områdesanvändningen ska sörjas för att kulturmiljöerna av riksintresse och naturarvet tryggas. De kulturmiljöinventeringar som myndigheterna genomfört är en av utgångspunkterna för planeringen av områdesanvändningen.
Objekten för de riksomfattande inventeringarna och utredningarna är införda i miljöförvaltningens geografiska informationssystem och är tillgängliga till exempel via karttjänsten Karpalo.
Till de inventeringar som avses i de riksomfattande målen för områdesanvändningen hör:
- Byggda kulturmiljöer av riksintresse
- Nationellt värdefulla landskapsområden
- Förhistoriska skyddsområden som är betydelsefulla för hela landet
Kulturmiljöprogram
Ett kulturmiljöprogram är ett verktyg som myndigheterna och de lokala invånarna, företagen och sammanslutningarna tillsammans har tagit fram för att förbättra livsmiljön. I programmet ställs det upp riktlinjer för vården och användningen av kulturmiljön i området.
Sakkunskap och användarperspektiv förenas i planeringen av programmet. Detta gör det möjligt att öka uppskattningen av kulturmiljön och stärka den lokala identiteten.
Det finns en handledning om utarbetandet av kulturmiljöprogram. Handledningen är avsedd för kommuner, för planerare som utarbetar program och för invånare och föreningar som deltar i programarbetet.
- Kulttuuriymparistomme.fi
- Museiverket: Byggd kulturmiljö
- Museovirasto: Kulttuuriympäristön palveluikkuna
- Europeiska kulturmiljödagarna
Utgivare