Hydrografiska förändringar i den marina miljön

Hydrografiska förändringar är förändringar i vattenströmmar, vågor, salthalt och temperatur orsakade av människor. De kan till exempel orsakas av olika strukturer, såsom broar eller vallar, dämning av älvar, muddring eller kylvatten som släpps ut i havet. Hydrografiska förändringar påverkar livsmiljöernas kvalitet och därmed även ekosystemets tillstånd.

När havet har god status vad gäller hydrografi, förändrar inte strukturerna byggda på stranden, havsbotten eller havet, eller deras funktion, nämnvärt de hydrografiska förhållandena i området och orsakar inte en betydande minskning av den naturliga livsmiljön.

Statusbedömningen fokuserade på effekter av strömmar orsakade av kustnära strukturer såsom fördämningar, vågbrytare, broar och vallar. Omfattningen av effekterna varierar i olika kustområden så att effekternas andel är 0,05-1,2 % av kustområdenas areal. Effekterna är mest omfattande i Bottenhavets kustvatten, där en hel del av skärgården tidigare omvandlats till en sötvattensbassäng och effekterna fortfarande bedöms som skadliga. Bedömningen omfattar inte Ålands kustvatten.

Bild

Den genomsnittliga värmebelastningen på havet genom kondensat från industri och värmekraftverk under åren 2017-2022 uppskattades för varje kustvattentyp. Värmebelastningens omfattning beror i hög grad på industrins och storstädernas läge i kustområdena. Värmebelastningen är störst i Finska vikens och Bottenhavets inre kustvatten.

Områdena med hydrografiska förändringar uppskattades som helhet vara små, och därför har de finska kustvattnen en god status. I statusbedömningen utreddes dock inte de hydrografiska effekterna på de mer exakt definierade livsmiljötyper. Vissa av kustvattnens livsmiljötyper – t.ex. många flador – är små och känsliga för strömförändringar. I de följande statusbedömningarna bör förändringarna i dessa bedömas närmare.