Status för planktonsamhällen och öppna havets ekosystem
Målet för havsförvaltningen är en god status för ekosystem i det öppna havet. När en god status förverkligas möjliggör de kvalitativt och kvantitativt mångformiga planktonsamhällena en balanserad näringsväv som inte är hotad av övergödning, klimatförändringar, främmande arter, miljögifter eller andra belastningar orsakade av mänsklig aktivitet. När statusen är god är de fysikaliska förhållandena också typiska för områdena.
När man bestämmer tillståndet för öppna havets ekosystem beaktas flera indikatorer:
-
Växtplanktonsamhällets sammansättning, säsongsvariation och biomassa
Växtplanktonsamhället består av många olika arter, varav en del är näringsalger av god kvalitet för de övre nivåerna av näringsväven, medan andra är näringsalger av låg kvalitet eller till och med skadliga eller giftiga arter. När växtplanktonsamhället är i gott tillstånd dominerar näringsalger av god kvalitet och det finns inte en betydande mängd arter som skulle tyda på att näringsväven fungerar svagt.
Växtplanktonsamhällets tillstånd bedöms med en indikator som mäter dess sammansättning. I gott tillstånd är den säsongsmässiga utvecklingen av biomassan hos de dominerande grupperna av växtplankton typisk för regionerna. Förändringar i dominansgruppernas säsongsvariation kan indikera en ogynnsam förändring i samhällsstrukturen, till exempel en hög andel skadliga eller giftiga arter i samhället.
-
Mängden fotosyntespigment, det vill säga a-klorofyll
Koncentrationen av a-klorofyll, som beskriver mängden växtplankton växtplankton under våren och sommaren, håller sig under de föreskrivna tröskelvärdena i gott tillstånd.
-
Den totala mängden djurplankton och antalet stora arter
Djurplanktonsamhället består av små ryggradslösa djur, av varierande storlek och antal. När ett samhälle är i gott tillstånd är dess totala biomassa på en bra nivå för att ge tillräckligt med föda för högre konsumentnivåer, såsom planktonätande fisk. Dessutom är storleksstrukturen av individer i samhället viktig för energiflödet i näringsväven; större arter är mer effektiva i att konsumera växtplankton och utgör också bättre föda för fisk. Ett djurplanktonsamhälle i gott tillstånd begränsar också växtplanktonblomningar och håller därmed näringsväven i balans. Därför bedöms statusen för djurplanktonsamhällen genom att mäta både det totala antalet arter och den genomsnittliga storleken. Samhällets status bedöms som god om båda överskrider det föreskrivna tröskelvärdet.
-
Förekomst av blågröna algblomningar
Då statusen är god indikerar förekomsten eller omfattningen av blågröna algblomningar (cyanobakterier) inte en övergödning.
-
Badvattenkvalitet (endast i kustområden)
Statusen för kustområdena bedöms genom att undersöka mängden tarmbakterier (tarm-enterokocker och Escherichia coli-bakterier) i badvattnen. Baserat på indikatorer som beskriver mängden bakterier klassificeras badvatten som utmärkt, bra, tillfredsställande eller dåligt (EU:s badvattendirektiv).
Tillståndet i planktonsamhällen och i öppna havets ekosystem bedömdes både för Finlands närliggande havsområden med öppet vatten och för Finlands kusthavsområden bestående av både öppet vatten och skärgård. Vissa av indikatorerna är tillgängliga endast för något av områdena.
Sammanfattning av statusen för öppna havets ekosystem
Det marina ekosystemet som helhet har en svag miljöstatus både i det öppna havet och i kustområdena i Finland. Närmare bestämt har växtplanktonsamhällena i Bottenvikens öppna havsområde och i Bottenvikens och Kvarkens kustområden dock god status med avseende på näringsvävsindikatorn. Djurplanktonsamhällena i Bottenhavets och Ålands havs öppna havsområden är också i ett gott tillstånd. Vattenkvaliteten på allmänna badstränder är god i kustvattnen i Bottenviken, Kvarken, Bottenhavet och Skärgårdshavet.
Tabellerna nedan visar status för öppna havets ekosystem och resultaten av indikatorerna som visar de förändringar som har skett både i öppna havet och i kustområden. Grön = god status uppnådd, grå = svag status, vit = status okänd. Pilar indikerar långsiktig statusförändring: ↑ = förändring mot en bättre status, ↓ = förändring mot en svagare status, → = ingen förändring. **= förändring under perioden 2017–2022, det vill säga inom pågående bedömningsperiod, ***= inget material från föregående bedömningsperiod, varför en bedömning av förändringens riktning inte är möjlig.
Miljömål för att minska det mänskliga trycket på öppna havets ekosystem
De främsta orsakerna till svag status i öppna havets ekosystem är övergödning och klimatförändringar. Trots åtgärder som syftar till att minska näringsbelastningen har vinterhalter av löst oorganisk fosfor ökat under bedömningsperioden i alla Finlands öppna havsområden, utom i Bottenviken. I havsområden med en permanent haloklin, det vill säga salthaltsprångskikt, upprätthålls övergödningsläget också delvis av den inre belastningen. I sådana fall frigörs fosfor från de syrefria bottensedimenten, som bland annat blågröna alger effektivt kan utnyttja till sin fördel. Dessutom har näringsbelastningen från Finlands älvar inte minskat nämnvärt (Eutrofiering).
Övergödningen påverkar planktonsamhällen i både öppna havsområden och kustområden, särskilt i Finska viken, Skärgårdshavet, Norra Östersjön, Ålands hav och numera även i Bottenhavet. Miljömål för att minska näringsbelastningen presenteras i anslutning till övergödning.
Också främmande arter, miljögifter och tarmbakterier påverkar öppna havets ekosystem. Främmande arter och miljögifter och de miljömål som ställts upp för dem beskrivs i motsvarande kapitel i denna rapport främmande arter och miljögifter. Orsakerna till förorening av badvatten genom tarmbakterier kan till exempel vara avloppsvatten som leds ut i vattendrag eller på annat sätt hamnar dit, söndriga eller läckande avloppsvattensystem i närheten av badvattnet, läckande septiktankar eller spillning från vilddjur, såsom stora fågelflockar i badvattnet eller på stranden.