Status för öppna havets ekosystem
Status för växtplankton har förblivit svagt i alla öppna havsområden
Växtplanktonsamhället består av många olika arter, varav en del är näringsalger av god kvalitet för de övre nivåerna av näringsväven, medan andra är näringsalger av låg kvalitet eller till och med skadliga eller giftiga arter. När växtplanktonsamhället är i gott tillstånd dominerar näringsalger av god kvalitet och det finns inte en betydande mängd arter som skulle tyda på att näringsväven fungerar svagt.
I all öppna havsområden uppnåddes inte en god status för växtplankton med någon av indikatorerna. I Bottenvikens öppna havsområde en god status för växtplankton uppnåddes med alla andra indikatorer men a-klorofyllindikatorn visade hög koncentration och dålig status. Jämfört med den tidigare statusbedömningen har koncentrationen ökat åtminstone i Bottenviken, Kvarken och Ålands hav.
Förekomsten och omfattningen av blågröna algblomningar har ökat
En mer långsiktig granskning visar att förekomsten och omfattningen av blågröna algblomningar har ökat mellan 1990 och 2021 i alla öppna havsområden, utom i östra Finska viken (Bottenviken och Kvarken ingår inte i granskningen av blågröna algblomningar). Särskilt i västra Finska viken har blågröna algblomningarna varierat stort mellan åren. Väderförhållandena påverkar i hög grad uppkomsten av blågröna algblomningar, eftersom det krävs lugnt väder för att blågröna alger ska kunna stiga upp till ytan och bilda en tydligt synlig ansamling.
Förändringar i algblomningar av blågröna alger undersöks med hjälp av ett index. Denna indikator mäter egenskaperna hos ytblomningar av blågröna alger på sommaren, kombinerar informationen från dem och jämför slutligen de senaste årens tillstånd med referenssäsongen. När blågröna algblomningar intensifieras minskar indexvärdet.
Växtplanktonsamhällets säsongsvariation och biomassa indikerar försämring av tillståndet
Andra långsiktiga förändringar i växtplanktonsamhället är biomassaökningen hos fästalger som definierats som näringsalger av låg kvalitet, vilket tyder på en försämring av tillståndet. En positiv förändring var däremot biomassaökningen av rekylalger i de öppna havsområdena i Bottenhavet och Ålands hav, eftersom förekomsten av rekylalger indikerar ett friskt ekosystem. Men i alla andra öppna havsområden minskade biomassan av rekylalger, vilket tyder på en försämring av tillståndet.
I Finska vikens öppna havsområde har säsongsvariationen av de dominerande växtplanktongrupperna försvagats, men i de övriga öppna havsområdena som ingår i analysen har inga förändringar i säsongsutvecklingen skett (tabell 1). Den totala växtplanktonbiomassan och biomassan av kiselalger har å andra sidan minskat i Bottenviken. Baserat på långsiktig forskning är Bottenvikens öppna havsområde det enda området där sammansättningen av växtplanktonsamhället vid slutet av sommaren tydligt skiljer sig från växtplanktonstrukturen i Finlands övriga öppna havsområden. Detta påverkas bland annat av Bottenvikens lägre salthalt.
Tabellförklaringar
p-värde = resultat av statistisk förändringstrendanalys.
- Signifikanta resultat (p<0,01) är markerade med *
- Blått = minskande trend
- Orange = stigande trend,
andel% = biomassans procentandel av den totala växtplanktonbiomassan
Koncentrationen av α-klorofyll har ökat i Ålands hav, Kvarken och Bottenviken
Under åren 2017–2022 var koncentrationen av a-klorofyll i öppna havsområden på samma nivå som under den tidigare bedömningsperioden i Norra Östersjön, Finska viken och Bottenhavet. Däremot har koncentrationen av α-klorofyll ökat i Ålands hav, Kvarken och Bottenviken. Resultaten av långtidsövervakningen visar att sommarhalten av a-klorofyll har ökat i Norra Östersjön och i Finska vikens öppna havsområden med mer än 150 % från 1970-talet till början av 2000-talet och i Bottenhavet med 180 % från 1970-talet till slutet av 1990-talet. Ökningen av α-klorofyllets sommarhalter upphörde dock på 2000-talet.'
Stora arter blir rikligare i djurplanktonsamhället
Den genomsnittliga storleken och den totala biomassan hos djurplankton har ökat i Ålands hav på grund av den ökade förekomsten av hoppkräftan Limnocalanus macrurus. Detta är orsaken till att djurplanktonsamhällets status i området bedöms vara god jämfört med föregående bedömningsperiod. På basen av en långsiktsgranskning har både medelstorleken och biomassan av djurplankton ökat i Bottenhavets öppna havsområden, vilket hänger samman med ökningen av antalet L. macrurus-individer. I Finska vikens öppna havsområden kan dock en avsevärd långsiktsminskning observeras i både djurplanktonets medelstorlek och totala biomassa.
God status för djurplanktonsamhället uppnåddes i två av Finlands öppna havsområden: Bottenhavet och Ålands hav. I Norra Östersjön och Finska vikens öppna havsområden uppnåddes inte god status på grund av djurplanktonarternas låga medelstorlek, även om samhällets totala biomassa låg på en tillräcklig nivå. I Bottenvikens öppna havsområde är medelstorleken på djurplankton däremot god, men den totala biomassan har sjunkit under tröskelvärdet.
Siktdjupet, som beskriver vattnets klarhet, har hållits svagt
Med siktdjup avses vattnets genomskinlighet, det vill säga ljusets förmåga att tränga djupare ner i vattnet, och det påverkas av mängden levande och döda organismer i vattnet. Därför berättar det om eutrofiering av marina områden. Förutom övergödning försvagas sikten även av mörknande och vattnets grumlighet orsakat av humusämnen och fasta partiklar som rinner ut från land. Minskningen av ljusmängden hindrar förekomsten av växter djupare i vattenmassan eller på havsbotten.
Vad gäller siktdjupet hade alla öppna havsområden nära Finland en svag status 2017–2022, så att ingen förändring har skett i tillståndet jämfört med föregående bedömningsperiod. Under den längre perioden från 1990 till 2021 har siktdjupet förbättrats i Bottenhavet, försvagats i Norra Östersjön och västra Finska viken och förblivit relativt konstant i övriga områden.