Varför är Östersjön i ett svagt tillstånd?

Slutsatsen i rapporten Havsmiljöns tillstånd i Finland 2024 är att av alla undersökta delfaktorer är eutrofieringen, som orsakas av överskott av näringsämnen, det mest omfattande problemet i vårt havsområde. Även om det har gjorts arbete för att dämpa näringsbelastningen i decennier är eutrofieringen fortfarande kraftig enligt flera indikatorer. Övergödningen har inte nämnvärt minskat och särskilt ökningen av blågröna algblomningar tyder på att vi är långt ifrån uppnåendet av uppsatta mål. Inga framsteg har gjorts när det gäller att hejda den näringsbelastning som människor orsakar. Näringsbelastningen som älvarna för med sig har inte minskat på 20 år. Med nuvarande utvecklingstakt kommer nästa generationer att kämpa med samma problem.

Mänsklig aktivitet vid kusten och i havet har expanderat, då den tekniska utvecklingen har i allt högre grad möjliggjort en exploatering av mer avlägsna havsområden. Fiske, energiproduktion och vattenbruk är inte begränsade till kustområden och framför allt vindkraftsbyggandet kommer att expandera till allt fler nya områden de närmaste åren i och med den gröna omställningen. Tillsammans med kustens markanvändning kommer dessa att orsaka ytterligare tryck på marina och kustnära ekosystem. Detta kan innebära bland annat innebära förlust och försämring av havsbottnens livsmiljöer, hydrografiska förändringar, buller och eventuella föroreningar. Energin som produceras i den ekonomiska zonen måste föras iland till stamnätet, och därför är inflytandekedjan för havsbaserad vindkraft lång och omfattar havsbaserade vindkraftverk till havs, kablar, de installationer som krävs för deras underhåll, inklusive hamnar, och stamnätet energiöverföringssystem på fastlandet.

Målet med havsförvaltningen är att hitta en ekologiskt hållbar nivå av havsanvändning som är socialt acceptabel och möjliggör ekonomisk exploatering, utan att äventyra ekosystemets funktion. Detta förverkligas bäst genom havsområdesplanering. En välplanerad, ekosystembaserad styrning vid placering av havsbaserade vindkraftverk är väsentlig för att havsbaserade vindkraftverk inte ska öka förlust av natur eller föroreningen av havsmiljön.

Vilka tryckfaktorer hindrar uppnåendet av god status?

I Finlands havsmiljö är trycken som riktas mot toppredatorer i det marina ekosystemet och primärproducenter i näringsväven de mest betydande. Övergödning utgör det största hotet mot primärproducenter och miljögifter mot toppredatorer, och tillsammans påverkar de hela ekosystemet genom förändringar i näringsväv och livsmiljöer. Jakt, fiske och fiskets bifångst orsakar också dödlighet för marina däggdjur, fåglar och fiskar.

Eutrofieringen drabbar särskilt näringsvävens primärproducenter – växtplankton och bottenvegetation – och därmed upprepas effekterna i näringsväven. Multiplikatoreffekterna av övergödning är för närvarande den största orsaken till ekosystemets svaga status. Med ökningen av näringsämnen ökar biomassan av växtplankton, makroalger och vattenväxter och artsammansättningen förändras. Detta påverkar förekomsten och artsammansättningen hos växtätare. Den ökade biomassan ackumuleras i botten och den ökade nedbrytningsaktiviteten förbrukar det bottennära syret. Den minskande syrekoncentrationen driver bort känsligare djurarter från området och endast anaeroba bakterier blir kvar på de syrefria bottnarna. 

Även om effekterna av övergödning kan vara svåra att skilja från andra tryck på högre nivåer av näringskedjan, har studier tydligt visat att förändringar i djurens livsmiljöer, orsakade av eutrofieringen, är skadliga för populationer av marina däggdjur, fåglar och fiskar. 

Koncentrationer av miljögifter har minskat och deras ackumulering i näringsväven orsakar för närvarande inte längre någon betydande dödlighet bland predatorer. Miljögifter, liksom eutrofieringen, har dock blivit ett omfattande problem i den marina miljön och därmed är deras effekt kronisk i hela det marina området. Med tiden ackumuleras de i havets djupa områden, där bottenfaunan antingen är störd eller död av reproduktionsproblem orsakade av gifterna. I denna statusbedömning har det inte varit möjligt att skilja effekterna av gifter från syrebristen på de djupaste bottnarna. 

Jakt är för närvarande inte det största hotet mot säl- eller fågelpopulationer. Däremot är fisket – antingen avsiktligt eller genom oavsiktlig dödlighet som bifångst – för stort för att sik, vassbuk och strömming i Östersjöns huvudbassäng ska kunna uppnå god status. Dessutom återhämtar sig gösen fortfarande i Skärgårdshavet efter hårt fiske. Bifångstdödligheten misstänks orsaka överdödlighet i de södra populationerna av tumlare och östersjövikare, men detta är mycket osäkert. 

Det största hotet mot vandringsfisk – lax, havsöring och ål – utgörs fortfarande av många vandringshinder och dödlighet orsakad av vattenkraftsturbiner. Hinder i älvar och turbiner är de mest betydande orsakerna till det dåliga tillståndet för dessa tre arter. Bevismaterialet om de positiva effekterna av rivning av vandringshinder och bygge av fiskvägar, på vandrande fiskbestånd är obestridlig. 

Många mänskliga aktiviteter till havs orsakar störningar på havsbotten, och i extrema fall betraktas livsmiljön på havsbotten som förstörd. Enligt statusbedömningen av havsbotten förhindrar markanvändningen och bearbetningen av Finska vikens strandområden, särskilt skyddade vikar, uppnåendet av god status i bränningszonens livsmiljöer. Tillståndet för undervattenshabitat beror dock också på de kumulativa effekterna av mekaniska störningar, eutrofiering och miljögifter, och den skadliga störningen till följd av dessa är den viktigaste orsaken till det dåliga tillståndet för många havsbottnar. Detta ses särskilt tydligt i tillståndet för vattenväxter och bentiska livsmiljöer.