Skräpbelastning på havsområdet

Skräp som transporteras ut i havet kan hamna på stränder, på havsbotten, på vattenytan eller i marina organismer. På grund av sin täthet förblir en del av skräpet flytande i den fria vattenmassan. FN:s miljöprogram UNEP (2005) har uppskattat att cirka 70 % av skräpet som kommer ut i havet hamnar på havsbotten, 15 % på stränderna och resten 15 % förblir flytande på vattenytan eller i den fria vattenmassan.

Allt skräp kommer ursprungligen från land. Trots detta brukar källorna till marin nedskräpning delas in i terrestra och marina, beroende på genom vilka aktiviteter skräpet hamnar i havet. Generellt har man uppskattat att cirka 80 % av det marina skräpet kommer från terrestra källor (UNEP 2005, 2016). Det finns dock stora skillnader mellan regioner när det gäller de viktigaste källorna till marint skräp, och information om källorna inte alltid är tillgänglig. Till exempel först nyligen har man börjat utreda orsakerna till nedskräpningen av ytterskärgårdens stränder.

Enligt studier gjorda överallt i världen är plast definitivt det vanligaste marina skräpmaterialet. Det marina nedskräpningsproblemet kretsar till stor del kring produktion, användning och bruk av plastprodukter, även om andra material än plast kan finnas i miljön.

Källorna till marin nedskräpning är de sektorer eller funktioner i samhället som producerar skräp. Rutter är de sätt med vilka skräp färdas från land till den marina miljön, till exempel älvar, vind, översvämning, storm eller avloppsvatten  (Sherrington & Darrah 2014). Källor och rutter för marint skräp är ibland svåra att skilja från varandra, och skräpets rutt är ofta ännu svårare att utreda än dess källa.

Marint skräp transporteras ut i havet med urbant dagvatten

Enligt den finska undersökningen om strandskräpets källor är belastningen från land klart större på urbana och intermediära stränder (ca 74–82 %) än på naturliga stränder (ca 56 %, Setälä & Suikkanen 2020). Baserat på en enkät som skickades till kuststäder utgör urbant dagvatten en av de viktigaste transportrutterna. Dagvattnet bär med sig skräp av många typer och storlekar. Skräp hamnar i miljön redan under produktionen från produkternas råvaror och vidare under hela värdekedjan, då produkter och varor utnyttjas, används och kasseras.

Källanalys ger information om de viktigaste källorna till skräp

Även om de data som fås av övervakningen av strandskräp är av största vikt för att övervaka havets tillstånd, går det inte att dra direkta slutsatser om ursprunget till det skräp som hamnat i miljön. År 2020 genomfördes en källanalys av strandskräpet i Finland, där den mest sannolika källan bedömdes för varje typ av skräp. Förutom övervakningsdata använde analysen information om lokal skräpproducerande verksamhet (Setälä & Suikkanen 2020. Metoden tog hänsyn till möjligheten att en viss typ av skräp kunde komma från mer än en källa.

I denna rapport bedömdes turismen och strandanvändare tillsammans utgöra den största källan till nedskräpning på alla typer av stränder och producerade cirka 40–60 % av strandskräpet. Andra betydande källor till skräp var bl.a. båt- och fartygstrafiken och konstruktioner.

Bild