Effekter av farliga ämnen i det marina ekosystemet
Utöver halterna av skadliga ämnen övervakas deras effekter på havsmiljön i finska havsområden. Övervakningen har traditionellt fokuserats på predatorer i toppen av ekosystemet, eftersom ämnen ackumuleras mest i dem. Långtidseffekterna av farliga ämnen övervakas med hjälp av havsörnsindikatorn och deras kumulativa effekter mäts från abborre och strömming med hjälp av LMS-indikatorn.
Havsörnsbeståndet mår bra i Finska viken, Åland och Skärgårdshavet
Havsörnen är ett topprovdjur i det marina ekosystemet, vilket är anledningen till att den ackumulerar permanenta miljögifter från bytesdjur. Havsörnen fångar sjöfåglar och stora kustens fiskar, såsom gäddor, i finska havsområden. Havsörnen var en av de första arterna i Finland i vilka de farliga effekterna av miljögifter observerades i naturen. Havsörnsbeståndet hade kraschat till ett fåtal häckande par på 1970-talet, tills PCB och DDT, som orsakar reproduktionsstörningar, förbjöds genom internationella överenskommelser och beståndet började återhämta sig tack vare vinterutfodring. Redan på 1990-talet närmade sig ungfågelproduktionen tröskelvärdet för god status.
Under perioden 2016–2021 är produktiviteten i finska kustens havsörnsbestånd gods i Bottniska viken, regionen Åland-Skärgårdshavet samt Finska viken. Produktiviteten är en indikator som kumulerar både ungfågelproduktionen (dvs. hur många ungar ett par producerar) och häckningsframgången (dvs. hur många par som lyckas med att producera ungar). Av dessa är antalet ungar en bättre indikator på effekterna av miljögifter, eftersom häckningsframgången också påverkas av störningar och revirstrider. Vid Bottniska vikens kust förblir antalet ungar dock under tröskelvärdet, vilket tyder på att statusen är svag. Likaså visar häckningsframgången inte god status på Åland och i Skärgårdshavsregionen, där bristen på tillgängliga revir kan begränsa häckningsframgången. Vad gäller farliga ämnen bedöms havsörnens status vara god i Finska viken och regionen Åland-Skärgårdshavet.
Enligt LMS-index, som mäter kumulativa effekter, finns inga signifikanta skillnader mellan havsområdena
De skadliga kumulativa effekterna av miljögifter på organismer i den marina miljön övervakas med LMS-index (eng. lysosomal membrane stability). Indexet mäter stabiliteten av lysosomala celler i fisk i minuter. I gott tillstånd är cellerna stabilare, dvs. de bryts inte ner snabbt. Kustnära områden som valts ut för övervakningsprogrammet är exempel på platser med påverkan av mänskliga aktiviteter, och områden i öppna havet återspeglar mer havets allmänna tillstånd. Tillståndet för kustområdena mättes från abborre och tillståndet i det öppna havet från strömming.
Enligt resultaten är abborrens LMS-index något lägre utanför Helsingfors och Björneborg - det vill säga de visar mer skadliga kumulativa effekter - än utanför Pargas eller Vasa. Det finns mindre skillnader i LMS-värdena för strömming. Även om det inte finns någon fastställd tröskel för LMS-indexet, faller det förmodligen mellan 6 och 8 minuter. I alla områden föll åtminstone en del av mätningarna under dessa värden, vilket tyder på en risk för de skadliga kumulativa effekterna av miljögifter.
