Sälarnas reproduktionsförmåga
Sälarnas förökning bedöms genom att följa deras reproduktionsförmåga, det vill säga både andelen honor i åldern 7-25 år som fött på våren och andelen honor över 6 år dräktiga på hösten av hela åldersgruppen. Under goda förhållanden borde reproduktionsförmågan för båda arterna vara över 90 %. Sälar är topprovdjur och de ackumulerade miljögifterna kan orsaka reproduktionsproblem. Därför är reproduktionsförmågan en viktig indikator på tillståndet i sälpopulationer. En minskning av reproduktionsförmågan kan också indikera att populationen är på väg att nå miljöns bärförmåga.
Gråsälarnas reproduktionsförmåga var 73 % eller högre under åren 2016–2021, om resultat från fåtaliga prover 2016 inte medräknas. Reproduktionen kan anses indikera god kondition, eftersom andelen honor som fött kan minska när beståndets storlek närmar sig miljöns bärförmåga. Andelen gråsälshonor som fött har varierat under 2000-talet. Den minskade i början av 2000-talet, steg klart under föregående rapportperiod och har nu stabiliserats nära tröskelvärdet. Det har visat sig att reproduktionsförmågan hos gråsälshonor har positiv korrelation med strömmingens vikt; när strömmingens vikt ökar, ökar också reproduktionseffektiviteten.
Mellan 2016 och 2020 hade i genomsnitt 74 % av vikarhonorna fött ungar. Det fanns inga höstdata på vikare, så andelen dräktiga vikarhonor är okänd. Andelen honor som fött ungar före 1997 var endast 29 %, 1997-2006 var reproduktionsförmågan 60 % och 2007-2015 73 %. Vikarens reproduktionsförmåga har förbättrats avsevärt under 2000-talet och varit ganska stabil sedan dess. När det gäller reproduktion är vikarbeståndet möjligen i gott tillstånd i Bottenviken och Kvarkenområdet, där miljöns bärförmåga redan kan påverka ökningen av reproduktionsförmågan. De södra delbeståndens reproduktionsförmåga (Skärgårdshavet och Finska viken) kan inte uppskattas eftersom det inte finns tillräckligt med observationer tillgängliga från dessa bestånd.