Vattenvegetation som statusindikator
Vid bedömning av havsbottnens tillstånd undersöks även vattenvegetationens tillstånd och de förändringar som skett i den. Med vattenvegetation avses i detta sammanhang makroalger, kärlväxter och vattenmossor. Makroalger och kärlväxter bildar de viktigaste livsmiljöerna för andra marina organismer i den infralitorala, det vill säga den belysta strandzonen. Om mängden ljus minskar på botten, till exempel på grund av vattengrumlighet, försämras tillståndet för dessa vattenväxter och deras tillväxt begränsas till grundare vatten. Dessutom slammar övergödningen berg- och stenbottnar, vilket förhindrar makroalgernas påväxt och ökar mängden organiskt material på mjukbottnar. Detta leder till att de känsligare arterna i växtsamhället ersätts av arter som är resistenta mot förändringar.
Makroalgernas tillväxt sträcker sig djupare i de sydvästra kustområdena och i Finska viken och Bottenhavet har tillståndet försämrats
Vattenväxternas tillstånd på hårda berg- och stenbottnar i den ljusa strandzonen bedöms genom att mäta den nedre gränsen för förekomsten av blåstång och rödalger. Den nedre gränsen för blåstångens enhetliga förekomstzon var i gott tillstånd endast i Kvarkens yttre skärgård, på sina ställen även i östra Finska viken och i sydvästra ytterskärgården. Den nedre gränsen för förekomsten av rödalger visade ett gott tillstånd i Kvarkens yttre skärgård, i Finska vikens yttre kustvatten, i Bottenhavets inre kustvatten och på enskilda platser i sydvästra ytterskärgården.
Den nedre gränsen för förekomsten av makroalger har övervakats i nästan 25 år. Blåstångens tillstånd i Bottniska viken har hållits stabilt, men förekomstzonen av rödalger i Bottenhavet har flyttat närmare ytan, det vill säga tillståndet verkar ha försvagats. I de sydvästra kustområdena och i Finska viken har tillståndet för makroalger till och med förbättrats, särskilt på Skärgårdshavets sida. Det finns endast ett fåtal övervakningsplatser för rödalger i Finska vikens inre skärgård, och därför är den försvagade statusen där osäker.
Modelleringen ger mer information om nya områden
Makroalgernas och vattenmossornas förekomstdjup bedömdes också genom modellering. På så sätt är det möjligt att bedöma tillståndet för de infralitorala hårdbottnarna även i Bottenviken, där blåstång knappt förekommer. Vattenmossornas förekomstdjup modellerades för Bottenviken, eftersom de är viktiga arter av hårdbottnar i detta område och bildar betydande livsmiljöer.
Enligt modellen växer den sydvästra ytterskärgårdens, Bottenhavets och särskilt Kvarkens makroalger djupare än på andra håll och de verkar vara i ett gott tillstånd. Resultaten överensstämmer med resultaten av blåstång och rödalger.
