Statusbedömningens tillförlitlighet
Finlands havsområde är vidsträckt, kusten är bruten och salthalten i havsområdena genomgår stora periodiska förändringar. Dessa faktorer ökar den regionala variationen, vilket komplicerar en statusbedömning av havet. Havsförvaltningens övervakningsprogram tar dock hänsyn till regional variation och därför har övervakningsstationer placerats i olika bassänger, i öppna havet och vid kusten och i skärgårdszoner oftare än på annat håll.
I statusbedömningen förekommer förutom regionala variationer även tidsmässiga variationer, vilka också beaktas i övervakningsprogrammets provtagningsfrekvens. Snabbt föränderliga komponenter (t.ex. växtplankton) övervakas oftare än långsamt föränderliga komponenter (t.ex. sälar). Dessutom möjliggör den sexåriga bedömningsperioden ett sammanfattande perspektiv på havets tillstånd, vilket ökar bedömningens tillförlitlighet.
Regional och tidsmässig variation delas in i naturlig variation (t.ex. på grund av väderförhållanden eller populationsdynamik) och människoinducerad variation. I statusbedömningen strävar man till att separera dessa två redan på provtagnings- och indikatornivåerna. Människoinducerad variation eller förändring är potentiellt ett tecken på ohållbar användning av havet eller överbelastning.
Förutom variationen kan resultaten påverkas av andra mänskliga faktorer såsom fel vid provtagning, analys och tolkning, samt bristande kunskap om objektet som utvärderas.
Indikatorresultatens tillförlitlighet bedöms utifrån tre kriterier
Experter ombads att klassificera indikatorresultaten i fyra tillförlitlighetskategorier vid bedömningen av havsmiljöstatus: utmärkt, god, måttlig och dålig. I tillförlitlighetsklassificeringen bad man ta hänsyn till tillförlitligheten av materialet, indikatorn och tröskelvärdet och exempel gavs till vilken kategori var och en av dessa kan hamna i olika situationer.
Tillförlitligheten av statusbedömningen bedömdes som utmärkt för indikatorerna havsfåglar (deskriptor 1), kommersiella fiskbestånd (deskriptor 3) och näringsväv (deskriptor 4).
Indikatorerna kustens fiskar (deskriptor 1), havsbottnens livsmiljöer (deskriptor 6), nedskräpning (deskriptor 10) och undervattensbuller (deskriptor 11) fick svagare tillförlitlighetsbedömningar. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan havsområdena i indikatorernas tillförlitlighet.
