Hur utvärderas nyttorna?

Det finns inget pris för många av de ekosystemtjänster som miljön tillhandahåller människor. Ekonomisk värderingsforskning erbjuder dock metoder som kan användas för att fastställa eurovärdet av ekosystemtjänster och hur statusförändringar i det marina ekosystemets inverkar på välbefinnandet. 

I värderingsstudier utnyttjas oftast frågeformulär, där nyttouppskattningar baseras på respondenternas betalningsvilja för att uppnå något. Bedömningen av denna lägesrapport tar i första hand hänsyn till icke-marknadsmässiga nyttor med ett ekosystembaserat tillvägagångssätt. Det samhällsekonomiskt ökande förädlingsvärdet eller tillväxten av industrier, orsakade av en tillståndsförbättring i havet, lämnas utanför nyttoutvärderingen. Den sociala och ekonomiska betydelsen av att använda havet beskrivs i kapitel Användningen av havsområdet och dess följdeffekter.

För rapporten Havsmiljöns tillstånd i Finland 2018 genomfördes en omfattande värderingundersökning, vars syfte var att ta reda på hur mycket finländarna skulle vara färdiga att betala för att uppnå god miljöstatus i havet (Nieminen et al. 2019). En god status för den marina miljön definierades för respondenterna i undersökningen med hjälp av elva deskriptorer för god status. Resultaten av respondenternas betalningsvilja generaliserades till hela befolkningen, och på basen av dem beräknades de årliga nyttorna av att förbättra havsmiljöns goda status per person fram till 2040. Den årliga totala fördelen för hela den finska vuxna befolkningen (18–79 år) uppskattades till cirka 432 miljoner euro. Dessutom kartlade undersökningen finländarnas allmänna inställning och synpunkter vad gäller skyddet av Östersjön.

I denna rapport utvärderades de sociala nyttorna av att uppnå god miljöstatus i havet utifrån resultaten från samma undersökning. Tillståndet i den marina miljöns tillstånd är fortfarande svagt i många avseenden, och därför är det rimligt att anta att finländarnas betalningsvilja för att förbättra Östersjöns tillstånd fortfarande är av samma storleksordning. Utifrån den aktuella betalningsvillighetsundersökningen är det inte heller möjligt att utvärdera effekterna av individuella förändringar av olika deskriptorer på det totala välbefinnandet. Metoden bygger på välfärdsteorin och den mäter hur många människor skulle vara villiga att betala för att uppnå ett gott tillstånd i havet.

Vid överföring av nyttoutvärderingen från 2018 till 2024 tillämpas nyttoöverföringsmetoden. Det är en metod som kan användas för att generalisera resultat eller utvärderingar av undersökningar till ett annat undersökningsobjekt, då det inte är möjligt eller motiverat att utarbeta en ny undersökning. Överföring av nyttor kan göras även om region, befolkning eller tid inte är desamma (Rosenberg & Loomis 2017). När det gäller denna rapport utgör grundpopulationen i den ursprungliga underökningen fortfarande hela den vuxna befolkningen i Finland, så att endast förändringar i prisnivån och befolkningen beaktades vid överföringen av nyttor.

Resultaten av den ursprungliga undersökningen (Nieminen et al. 2019) modifierades för att motsvara nivån 2021 med hjälp av inflations- och befolkningsstatistik. Jämfört med 2021 är konsumentprisindexet (Statistikcentralen 2023a) positivt, och befolkningen har vuxit med cirka 30 000 personer (Statistikcentralen 2023b). Därmed är de inflationsjusterade nyttoutvärderingar, som erhållits från att ha uppnått god status i havet efter nyttoöverföringar, högre i euro än i 2018 års rapport. Den årliga totala nyttan uppskattades genom att beräkna genomsnittet av den genomsnittliga betalningsviljan med hjälp av fyra olika statistiska modeller (enligt Nieminen et al 2019). Förändringar i havets status, efter denna undersökning, har inte beaktats i den nya nyttoutvärderingen.