Hoppa till huvudinnehåll

Naturtyper enligt naturvårdslagen

Skydd av naturtyper enligt naturvårdslagen gäller de nio skyddade naturtyper som nämns i lagen. För att uppfylla kraven i naturvårdslagen måste naturtypen vara i naturtillstånd, eller i därmed jämförbart tillstånd. Syftet med skyddet är att bevara naturtypernas karakteristiska egenskaper. Syftet är inte alltid att bevara områdena helt orörda. Bevarandet av flera naturtyper förutsätter till och med fortlöpande vård och användning.
Bild
Backtimjam.
Backtimjam är en karakteristisk art av sandstränder. © Anne Raunio

Huvuddelen av naturtyperna som skyddas enligt naturvårdslagen är ädellövskogar. Andra naturtyper som skyddas enligt naturvårdslagen är hassellundar, klibbalskärr, sandstränder, havsstrandsängar, sanddyner, enbevuxna ängar, lövängar samt stora landskapsträd som dominerar öppet landskap. Dessa naturtyper är sällsynta och ofta små till ytan. De är ändå värdefulla för den biologiska mångfalden och för landskapsvården.

Beslut om skydd fattas av NTM-centralen

Skydd av naturtyper enligt naturvårdslagen skiljer sig från traditionella naturskyddsområden genom hur skyddet upprättas och genomförs.

Områdena får inte ändras så att naturtypernas karakteristiska egenskaper hotas. Förbudet mot ändringar träder i kraft när Närings-, trafik- och miljöcentralen (ELY-centralen) har definierat områdets avgränsning i ett beslut och beslutet har delgivits områdets ägare och innehavare. Då beslutet bereds hörs markägarna och andra sakägare.

I beslutet redogörs för naturtypens tillstånd, dess karakteristiska och särskilda egenskaper samt avgränsning. Beslutet delges områdets ägare och innehavare, och kungörs på kommunens anslagstavla. Beslutet kan överklagas till förvaltningsdomstolen.

Utgivare

Finlands miljöcentral (Syke)