Naturtyperna i habitatdirektivet

Habitatdirektivet ålägger medlemsländerna att anvisa skyddsområden för att säkerställa en gynnsam skyddsnivå för naturtyperna. Dessa naturtyper har förtecknats i habitatdirektivets bilaga I. Valen av områden till nätverket Natura 2000 (bilaga III) baserar sig delvis på naturtyper. Det EU-omfattande Natura 2000-nätverket, som har inrättats enligt habitatdirektivet, spelar en viktig roll i att bidra till att uppnå en gynnsam bevarandestatus för de naturtyper och arter som omfattas av direktivet. Natura 2000-nätverket är dock inte ensamt tillräckligt för att uppnå detta mål, eftersom en betydande del av förekomsterna av de naturtyper och arter som anges i direktivet finns utanför nätverket.

Natura 2000 handbok över de finska naturtyperna (pdf)

EU-rapportering om naturtyper

Europeiska unionens medlemsstater rapporterar vart sjätte år till kommissionen om genomförandet av habitatdirektivet. Resultaten av direktivrapporteringen spelar en betydande roll i EU:s naturvårdspolitik, till exempel vid genomförandet av EU:s strategi för biologisk mångfald.

Rapporten innehåller en bedömning av skyddsnivån för alla naturtyper och arter som avses i direktivet. Utvärderingen av skyddsnivån för rapporteringsperioden 2001–2006 gjordes 2007, för perioden 2007–2012 2013, för perioden 2013–2018 2019 och för perioden 2019-2024 gjordes 2025. Av utvecklingen av skyddsnivån kan man bl.a. annat se, hur effektiva de genomförda skyddsåtgärderna varit.

För varje naturtyp innehåller rapporten information om de bedömningskriterier som ligger till grund för den samlade bedömningen av skyddsnivån. Utvärderingskriterierna är utbredningsområde, förekomstområde, struktur och funktion samt förväntad utveckling av skyddsnivån. Rapporten innehåller också information om hot och påverkansfaktorer samt bevarandeåtgärder, vilka är viktiga delar av bedömningen. Sedan 2013 har även området för naturtyp i Natura 2000-områden redovisats.

Många experter deltar i arbetet

Under ledning av miljöministeriet har en bred grupp experter från flera olika organisationer deltagit i Finlands rapportering. Huvudansvariga har varit Finlands miljöcentral, Forststyrelsen och närings-, trafik- och miljöcentralerna och Ålands landskapsregering .

Viktiga samarbetspartners vid sammanställning, produktion och utvärdering av material har också varit Naturresursinstitutet och Geologiska forskningscentralen.

Resultaten från bedömningen av skyddsnivån för naturtyper har för första gången publicerats som en rapport från Syke

Syke-rapporten presenterar metoden för att bedöma skyddsnivån för naturtyper och förklarar bakgrunden och begreppen som är kopplade till bedömningen. Dessutom redovisas det material och de metoder som använts i bedömningen av naturtyper. Rapporten går igenom resultaten inom de naturtypsgrupper som definieras i habitatdirektivet.

Resultaten från skyddsnivåbedömningen har fått ökad betydelse även på grund av EU:s restaureringsförordning. Arealerna för naturtyper utgör basinformation vid fastställandet av målsättningar i den nationella restaureringsplanen. Resultaten inkluderar bland annat expertbedömningar av gynnsamma referensarealer för naturtyper, baserade på ekologiska grunder. Med gynnsam referensareal avses den ekologiskt tillräckliga minsta arealen för en naturtyp. Även andelen areal i god respektive dålig status bedöms regelbundet som en del av skyddsnivåbedömningen. Båda är centrala kunskapsunderlag vid utarbetandet av restaureringsplanen.

Habitatdirektivets naturtyper i Finland (på finska)

Mer information

Specialplanerare Marita Arvela, Finlands miljöcentral, marita.arvela@syke.fi