Öppna kustdyner
Följande sällsynta och hotade naturtyper får inte förstöras eller försämras:
öppna kustdyner, som är sådana dyner längs Östersjökusten eller i Östersjöns skärgård som bildats av sand till följd av vinderosion och sanddrift, och våtmarker eller säsongsvåtmarker i dynernas sänkor, och där det förekommer arter som är karakteristiska för sanddyner.
Definition
Statsrådets förordning om naturvård 1066/2023: Med öppna dyner avses områden som huvudsakligen består av trädlösa sandformationer där naturtypen dyner förekommer i bälten längs med stränderna och där de dominerande arterna är flockfibbla, gullris, kruståtel, kråkbär, saltarv eller strandråg, samt lavar och mossor på sandunderlag.
Distribution
Dynformationer är sällsynta i Finland och deras utbredning är koncentrerad till Bottenvikens kust. Öppna kustdyner förekommer rikligast mellan Simo och Nykarleby, medan det söder om Kvarken finns stora öppningar i utbredningen. Betydande dynserier som bildas av flera dyntyper finns i Karlö, Tauvo i Siikajoki, Vattajanniemi i Karleby, Ytterölandet i Björneborg och på Hangö udd. Finlands östligaste kända sanddyner finns i Pyttis och Kotka skärgård i Kymmenedalen vid Vederlax kust.
Geodatat som samlats in av Finlands miljöcentral (Syke) om öppna kustdyner har publicerats för öppen nedladdning. Datat inkluderar de kända öppna dynområdena vid finska kusten sammanställda från olika källor, samt möjliga dynområden tolkade från flygfoto och höjdmodelldata. Materialet uppdateras när ny eller mer detaljerad information blir tillgänglig. Datat om öppna kustdyner kan också ses som kartlager i karttjänsten Paikkatietoikkuna.
NTM-centralen granskar möjliga förekomster och specifierar informationen om lokalisering, samt på basis av granskningarna informerar markägare om förekomster av strikt skyddade naturtyper på deras områden.
Identifiering av naturtypen
Öppna kustdyner, som är sådana dyner längs Östersjökusten eller i Östersjöns skärgård som bildats av sand till följd av vinderosion och sanddrift, och våtmarker eller säsongsvåtmarker i dynernas sänkor, och där det förekommer arter som är karakteristiska för sanddyner.
En dynfyndighet består ofta av ett fåtal dynnaturtyper som bildar successiva zoner, det vill säga utvecklingsserier. Det finns totalt sex dynnaturtyper: embryonala vandrande dyner, vandrande dyner med strandråg, gråa dyner, dyner med kråkris, dynvåtmarker och dyner karakteriserade av deflationsplan.
Embryonala vandrande dyner är små, separata sandkullar, som vanligtvis binds av saltarv eller strandråg. Bakom dem bildar vandrande dyner med strandråg en eller några dynvallar i riktning med strandlinjen. Gråa dyner bildar bredare, mjukt böljande dynfält, vars vegetation antingen kan domineras av mossa och lavar eller gles gräs- och örtvegetation. Inne i eller bakom den gråa dynen kan det finnas dyner med kråkris eller dynvåtmarker. Dyner karakteriserade av deflationsplan är mycket glest bevuxna.
Dynnaturen är dynamisk och förändringar mellan dyntyper förekommer allmänt i naturen. Naturvårdslagens strikta skydd av naturtyper omfattar även områden där öppna sanddyner inte förekommer som en komplett utvecklingsserie. En ohindrad förbindelse mellan dynerna och havet är viktig för kontinuiteten i utvecklingen av öppna kustdyner. Sandbotten i grunt vatten samt vegetationsfri sandstrand som gränsar till de öppna dynerna ingår i dynområdets ekologiska helhet och ingår i förekomsten av en strikt skyddad naturtyp.
Åtgärder som försvagar eller förbättrar naturtypens tillstånd
Tillståndet för de öppna kustdynerna försvagas av bland annat byggande, marktäkt, bearbetning av marken, erosion orsakad av terrängtrafik eller för kraftig rekreationsanvändning, samt främmande arten vresros, som tränger undan dynvegetationen och igenväxning orsakad av plantering eller spridning av träd.
På dynstränder är trycket på rekreationsanvändningen ofta högt, och trampande och framförallt terrängkörning förstör lätt lavtäcket och bryter dynformationer. Å andra sidan håller sanddynerna delvis på att bli skogbevuxna igen efter att betet upphört och hotas av övergödning och igenväxning på grund av näringsämnen i luft och vatten.
Nödvändiga åtgärder inkluderar att stävja och bekämpa dessa hot, såsom styrning av rörelse och användning. Sanddyner är till sin natur dynamiska naturtyper, och de zoner som de bildar flyttas när landhöjningen fortskrider. Den naturliga utvecklingen störs till exempel av igenväxning av vass vid vattenlinjen och strukturer som förhindrar naturlig rörelse och ansamling av sand.
Skötselåtgärderna för de öppna kustdynerna planeras i samråd med NTM-centralen. Skötselåtgärder för dyntyper som lider av övergödning och igenväxning omfattar borttagning av vass och främmande arter, minskning av vedartade växter och avlägsnande av organiskt material som ackumuleras på stranden, med undantag av tångvallar (blås- och bandtång).
I eroderade dynområden kan dynerna och deras vegetation återställas genom att kontrollera erosion och genom vindstängsel som främjar sandansamling och genom att plantera strandråg.
Allt eftersom klimatförändringen fortskrider är den stigande havsvattennivån ett hot mot dynstränderna, särskilt i Finska viken, där landhöjningen inte mildrar effekterna av stigande vattennivåer. Ytan av öppna sanddyner och andra strandnaturtyper kommer att krympa, om inte planeringen av markanvändning lämnar utrymme för strandnaturtyperna att flytta sig.
Mer information om naturtypen:
Luonnonsuojelulain luontotyyppien inventointiohje, luonnos 15.5.2024 (ej tillgänglig) (pdf, 49 MB)