Hoppa till huvudinnehåll

Strandplanering

I Finland började stränderna planläggas i slutet av 1960-talet. För närvarande är ungefär 25 % av strandlinjen planlagd.

Enligt markanvändnings- och bygglagen är strandbyggande inte tillåtet utan en detaljplan eller en sådan generalplan som kan användas som grund för bygglov. Om det inte finns någon plan, behöver man ett undantagsbeslut för att bygga.

Målet med planläggningen är att planera strandbyggandet så att man i det särskilt beaktar strändernas särdrag, såsom natur- och landskapsvården, användningen av stränder för rekreation, vattenskyddet och rättvis behandling av markägare. Dessutom klarlägger planerna tillståndsbehandlingen när det gäller strandbyggande; under de senaste åren har antalet undantagslov börjat minska.

Strandplanering på olika nivåer

Användningen av stränderna styrs i landskapen med landskapsplaner och i kommunerna med general- och detaljplaner. I landskapsplanen och den övergripande generalplanen behandlas stränderna med avseende på de stora helheterna, de viktigaste strategiska målen och de viktigaste skyddsmålen. Generalplanen kan också utarbetas så att den kan användas som grund för beviljande av bygglov för byggande på stranden.

Detaljplaner används för att styra mycket tätt strandbyggande samt när tätorter sträcker sig ända ned till stranden. Utöver detta kan markägaren utarbeta en sådan stranddetaljplan för sin mark som i huvudsak lämpar sig för planering av fritidsbebyggelse.

Utgivare

Miljöministeriet