Natura 2000-områdena tryggar den biologiska mångfalden i Europa

I NTM-centralen i Södra Österbottens område i Södra Österbotten, Österbotten och Mellersta Österbotten finns 144 Naturaobjekt. Den totala arealen för områdena är cirka 289 305 hektar.  Av denna areal är 185 200 ha (64 %) vattenområden.  Av dessa objekt ligger nio delvis i andra NTM-centralers område.

Naturaområdenas antal och areal

Förslaget till Natura 2000-nätverket i Finland omfattar 144 områden i västra Finland, av vilka 5 är delar av åvattendrag. De flesta ingår från förut i något av de nationella naturskyddsprogrammen och skyddsreserveringarna i planerna. Så kallade gamla skyddsprogramområden är områdena i ås-, myr-, fågel-, lund-, strandskyddsprogrammet och programmet för skydd av gammelskogar.

De flesta av Natura 2000-områdena i Södra Österbotten är områden som är föremål för särskilt skydd (SAC), sammanlagt nästan 266 783 ha. Det finns sammanlagt 214 808 ha specialområden inom ramen för fågeldirektivet (SPA). Största delen av arealen överlappar SAC-områdena, med samma gränser och beteckningar. I Karleby skärgård och Kauhanevan-Pohjankangas överlappar SPA och SAC-områdena till största del varandra, men med olika gränser och beteckningar. Sex områden har angetts som enbart SPA-områden.

Syftet med nätverket Natura 2000 är att bevara den naturliga mångfalden. I princip hindrar inte detta mänsklig verksamhet i områdena, men områdesanvändningen måste sammanpassas med skyddsmålen för området. Objekten i nätverket Natura 2000 avviker från varandra bland annat när det gäller naturvärden och skyddsmål. I de flesta Naturaområdena förutsätter bevarandet av naturvärdena åtminstone delvis att naturskyddsområden inrättas och fridlysningsbestämmelser som tryggar skyddsvärdena görs upp. På en del av objekten kan naturvärdena tryggas bland annat med planläggning eller annan planering som styr användningen.  Bestämmelserna i vattenlagen har stor betydelse för att trygga vattenområdenas naturvärden. För Naturaområdena utarbetas vid behov en skötsel- och användningsplan, i vilken man försöker samordna olika användningsformer och -tryck som riktas till området.

Områden som ligger i flera NTM-centralers område

• Haapakeidas,  Lauhanvuori, Karvianjoen kosket, Kauhaneva-Pohjankangas (4 objekt delvis i Egentliga Finland)
• Pirjatanneva, (1 objekt delvis i Birkaland)
• Haukisuo-Härkäsuo-Kukkoneva, Salamajärvi (2 objekt delvis i Mellersta Finland)
• Lestijoki, Maakannuskarinlahti-Viirretjoen suisto (2 objekt delvis i Norra Österbotten)

Särdragen hos Natura 2000-områdena i Södra Österbotten, Österbotten och Mellersta Österbotten

Naturaområdena i NTM-centralen i Södra Österbottens område har betydelse för skyddet av naturtyperna och arterna. Naturaområdena vid kusten är oftast skyddade på basis av såväl fågeldirektivet som habitatdirektivet och grunderna för skyddet är landhöjningskustens naturtyper och fågelbestånd. I skärgården är vårdbiotoperna viktiga såsom betade skogar och hagmarker samt brända hedar.

Naturaområdena i inlandet är typiskt fågelsjöar eller myrmarker, av vilka många utöver naturtyperna också är viktiga med avsikt på fågelbeståndet. Gamla skogar har i synnerhet betydelse för skyddet av hotade tickor, epifytarter på asp och flygekorre. En av skyddsgrunderna för åvattnen är de hotade arterna såsom flodpärlmussla och havsöring.

I synnerhet skärgårdsområdena är föremål för stora markanvändnings- och rekreationsbehov, vilka måste sammanföras med att trygga skyddsvärdena. Även många sjö- och myrmarksobjekt är viktiga med avsikt på mångsidig turist- och rekreationsanvändning. En del av områdena är föremål för återställande åtgärder, för att exempelvis trygga vattenbalansen i skogs- och myrmarksobjekt och för att förbättra status i övergödda fågelvatten. De största områdena ligger i skärgården. De största är SPA- och SAC-områdena i Kvarkens skärgård, Närpes skärgård, Larsmo skärgård och Karleby skärgård, vilkas areal till största del är vattenområden. Kvarkens skärgård är överlägset det största området (128 162 ha) och det består av 13 delområden. Kvarkens skärgård är en del av Sveriges och Finlands gemensamma världsarvsobjekt Höga Kusten/Kvarkens skärgård. Det är det enda Unescos naturarvsobjekt i Finland.

De största Naturaområdena i inlandet är Salamajärvi och Kauhaneva-Pohjankangas som är nationalparker. Många myrmarksområden i Södra och Mellersta Österbotten är också ganska stora. En del av Natura 2000-områdena i Södra Österbotten innefattar också andra områden än naturskyddsområden. Deras arealandel är ganska stor, vilket beror på att det finns rikligt med vattenområden innanför de största områdenas gränser. Det viktigaste skyddsmålet för de flesta vattenområdena är att förebygga förorening av vattnen och att skydda undervattensnaturen som en del av successionsserierna vid landhöjningskusten. Dessa värden kan tryggas vid sidan av naturvårdslagen även med stöd av vattenlagen, miljöskyddslagen och vattenramdirektivet.

På NTM-centralen i Södra Österbottens område finns tre åvattendrag i Naturanätverket, Lappfjärds ådal, Esse å och Lestijoki å, vilkas naturvärden kan tryggas huvudsakligen med stöd av vattenlagen och forsskyddslagen.

Vårdbiotopområdet Tegelbruksbacken och Lålby åkeröppning, som är ett viktigt rastområde för flyttfåglarna, samt Södra Stadsfjärden-SöderfjärdenÖjenis delområde Söderfjärden är jordbruksområden, vars skyddsmål fordrar skötsel. Deras skyddsvärden kan tryggas med bestämmelserna i markanvändnings- och bygglagen samt med skötselåtgärder.

Läs mer:

• Natura 2000-områdena i karttjänsten (Syke)
• Naturlig mångfald - Södra Österbotten, Österbotten och Mellersta Österbotten
• Verkställande av Helmi-programmet - Södra Österbotten, Österbotten och Mellersta Österbotten

Skötsel- och användningsplaner: