Natura 2000-områdena tryggar den biologiska mångfalden i Europa

Inom NTM-centralen i Nylands område finns 102 Natura-objekt. Deras totala areal utgör 209 725 hektar varav nästan 90 % är vattenområden. Utöver dessa sträcker sig några Natura-områden från NTM-centralernas områden i Tavastland, Sydöstra Finland och Egentliga Finland till Nyland.

Natura-områden som är belägna inom flera NTM-centralers områden

• Keihässuo, Kilpisuo, Koivumäki-Luutasuo, Mustasuo, Tervalamminsuo (delvis inom Tavastlands område)
• Abborforsviken, Kymmene älv, fågelvattnen i Teutjärvi och Sommarsjön (delvis inom Sydöstra Finlands område)
• Haukkamäki, Hyyppärä åsområde, Kisko å:s upprinningsområde, Kisko å:s vattendrag, sjöområdet i Pojo och Kisko (delvis inom Egentliga Finlands område)

Största delen av de landområden som hör till Natura-nätverket ingår redan i de områden som omfattas av de tidigare inrättade nationella skyddsprogrammen eller i planernas skyddsreserveringar. De områden som ingår i de så kallade gamla skyddsprogrammen är skyddsområden för åsar, myrar, fågelvatten, lundar, stränder och gammelskog.

Syftet med Natura 2000-nätverket är att bevara naturens mångfald. Detta förhindrar i princip inte mänsklig verksamhet inom områdena, men användningen av områdena måste anpassas till områdets skyddsmål. Natura 2000-nätverkets objekt skiljer sig sinsemellan bl.a. i fråga om naturvärden och skyddsmål. Inom de flesta Natura-områden kräver bevarandet av naturvärdena att man åtminstone delvis inrättar naturskyddsområden och uppgör fridlysningsbestämmelser som garanterar skyddsvärdena. För en del av objekten kan man garantera naturvärdena genom bl.a. planläggning eller annan planering som styr användningen. För Natura-områdena utarbetar man vid behov en skötsel- och användningsplan, med syftet att samordna olika användningsformer och användningstryck som riktar sig mot området.

Bild

Särdrag inom Natura 2000-områdena i Nyland

Nylands Natura 2000-områden har betydelse för skyddet av speciellt havs- och kustbiotoper, lundar, ädellövskogar samt kulturbiotoper och kalkklippor. De områden som har mycket stor betydelse för skyddet av biotoper består till största delen av frodiga lundområden samt kalkhaltiga biotoper, t.ex. Natura-områdena kring Lojo sjö. De kalkhaltiga områdena utgör också viktiga koncentrationer för hotade arter. Ädellövskogarna som förekommer i utkanten av förekomstområdet, bl.a. i Stensböle i Borgå, och lunden på Bengtsår i Hangö är också mycket viktiga biotoper inom Nylands Natura-område. Dessa biotoper liksom havsvikarnas strandbiotoper och kulturbiotoperna kräver kontinuerlig skötsel. Inom de vidsträckta havsskyddsområdena är Östersjöns undervattensbiotoper och strandbiotoper mycket viktiga. Havsområden som Kallbådans grund och vattenområde är mycket betydande skyddsområden för gråsäl.

Med tanke på fågelbeståndet är speciellt grunda havsvikar längs kusten bland de mest betydande Natura-områdena i Nyland, bl.a. Gammelstadsviken, Bredviken och Borgå åmynning samt frodiga fågelvåtmarker, bl.a.  Läppträsk, Grundträsk, Vanjärvi, Ridasjärvi och Kanteleenjärvi. Svartån, Sjundeå å och Vanda å är mycket viktiga områden för skyddet av den tjockskaliga målarmusslan. Svartån är det enda område i Nyland där flodpärlmusslan förekommer.

Inom Nylands Natura-områden finns tre nationalparker. Nationalparkerna Noux och Sibbo storskog är viktiga för skyddet av skogs- och myrbiotoper och utgör vardera sitt eget Natura-område. Ekenäs skärgårds nationalpark ingår i det vidsträckta Natura-området som omfattar Ekenäs och Hangö skärgårds och Pojovikens havsskyddsområde. Många Natura-områden ligger mitt i tät bebyggelse i huvudstadsregionens största städer och de fungerar som viktiga rekreationsområden för invånarna i närområdet. Dessa är bland annat Esboviken-Bastviken, Bredvikens fågelvatten, Kallviks ås-, ängs- och vattenområden, Gammelstadsvikens fågelvatten samt Svarta backens lund och Östersundoms fågelvatten.