Tillstånd att avvika från förbudet att förändra en naturtyp
Det är förbjudet att förändra vissa områden på ett sätt som medför risk för att deras särprägel inte ska bevaras. Förbudet gäller dels områden i naturtillstånd som företräder någon av de naturtyper som räknas upp i naturvårdslagen (64 §), dels områden som är jämförbara med dem.
Förbudet gäller från det att NTM-centralen har fattat beslut om gränserna för den aktuella platsen samt informerat områdets ägare och innehavare om beslutet.
Om naturtypens särprägel inte äventyras, behöver du inget tillstånd. För åtgärder som äventyrar områdets särdrag krävs tillstånd av den NTM-centralen. Tillstånd kan med stöd av 31 § i naturvårdslagen beviljas under förutsättning att åtgärden inte äventyrar det ändamål som skyddet av naturtypen syftade till. Det är också möjligt att få tillstånd om skyddet av den aktuella naturtypen är till hinder för att ett projekt eller en plan av ytterst viktigt allmänt intresse ska kunna genomföras.
Strikt skyddade naturtyper
I naturvårdslagen har också angivits två strikt skyddade, sällsynta och hotade naturtyper (65 §). De strikt skyddade naturtyperna får inte förstöras eller försämras. Till skillnad från skyddade naturtyper är förstörelse och försämring av strikt skyddade naturtyper förbjudet överallt utan ett särskilt beslut av NTM-centralen.
De strikt skyddade naturtyperna är:
1) serpentinberg och block- och grusfält inom serpentinbergsområden, som är de delar av förekomster av berg, block eller grus bestående av serpentinit eller någon annan ultrabasisk stenart som finns ovan jord, och där det förekommer serpentinväxtarter, samt
2) öppna kustdyner, som är sådana dyner längs Östersjökusten eller i Östersjöns skärgård som bildats av sand till följd av vinderosion och sanddrift, och våtmarker eller säsongsvåtmarker i dynernas sänkor, och där det förekommer arter som är karakteristiska för sanddyner.
Om förbudet orsakar betydande olägenhet för fastighetsägaren eller innehavaren av en särskild rättighet, har hen rätt att av staten få full ersättning för detta. Först ska man ansöka om tillstånd att avvika från förbudet, utom om det är självklart att det inte finns några förutsättningar för att tillståndet ska beviljas. Om tillstånd inte beviljas, kan ersättning sökas med stöd av 111 § i naturvårdslagen.