Meiko-Lappträsk

Områdesbeskrivning

Natura-området består av flera olika områden på gränsen mellan Kyrkslätt och Sjundeå, som tillsammans bildar en helhet. Basen utgörs av områden som ingår i olika riksomfattande skyddsprogram. I Kyrkslätt har skyddsobjekten förenats genom att man införlivat de skyddsområden som ingår i generalplanen i Natura-området.



Det största delområdet sträcker sig norrut till stranden av Nydalsviken i Kyrkslätt, söderut över Slätmossen och västerut över Lappträsk i Sjundeå. Mindre, separata delar är sju lundar i Vols i Kyrkslätt som ingår i lundskyddsprogrammet, samt skogen på den södra stranden av Sjundeå Långträsk, som ingår i skyddsprogrammet för gamla skogar. I Natura-området ingår flera privata naturskyddsområden och ett statsägt naturskyddsområde fredat enligt förordning.



På grund av områdets vattendelarkaraktär är sjöarna och vattendragen näringsfattiga och avrinningsområdena små. Vattenkvaliteten i sjöarna är utmärkt eftersom området är obebyggt och den diffusa belastningen mycket liten.

I skogarna i området finns rikligt med tickor, som är indikatorer på gammal skog, samt andra viktiga arter som är typiska för gammal skog. I området ingår flera myrar typiska för Skärgårdsfinlands högmossezon, som ingår i programmet för myrskydd. De största enhetliga myrarna är Slätmossen och Grenomossen. Myrarna är geologiskt unga högmossar med ett välbevarat naturtillstånd.



Berggrunden består huvudsakligen av granit, men på små områden finns också näringsrikare bergarter som amfibolit och kalksten, vilka möjliggör en mera mångsidig växtlighet. Berggrundens topografi är varierande, eftersom flera förkastningslinjer bildar branta dalar. På många ställen ligger berget bart och sänkorna är ofta försumpade.



Naturen är en mångsidig mosaik av karga sjöar och vattendrag, berg, myrar, gammal skog och frodiga lundar. Ett särdrag är koncentrationen av ekskog som är den östligaste i Finland. Sjöarna och skogstjärnarna är i naturtillstånd, vilket gör dem ytterst betydelsefulla.



Med undantag för skogsbruket är området i stor utsträckning i naturtillstånd. Eklundarna uppvisar fortfarande spår av bete, vilket gör växtligheten mera mångsidig. Hagmarkerna håller på att växa igen och åtminstone en del av dem borde restaureras.



Området är av betydelse också då det gäller naturlandskapet. Sjön Mustjärvis strandklippor är särskilt imponerande. Som helhet har landskapet ödemarkskaraktär, med ekskogarna som sydligt inslag. Här finns gamla befästningar och andra spår av Porkalaparentesen 1944–1956. Området används i stor utsträckning som lokalt friluftsområde, särskilt kring sjön Meikos stränder.

Kvalitet och betydelse

Området är mycket viktigt för skyddet av flera naturtyper som ingår i habitatdirektivet och fågelarter som ingår i fågeldirektivet. Även flygekorren, som är en av habitatdirektivets prioriterade arter, förekommer här.



Sjöar och vattendrag



På grund av områdets vattendelarkaraktär är sjöarna och vattendragen näringsfattiga och avrinningsområdena små. Exempelvis Meikos avrinningsområde är endast tre gånger större än själva sjön. Vattenkvaliteten är utmärkt eftersom området är obebyggt och den diffusa belastningen mycket liten. Särskilt viktigt med tanke på sjöarnas och tjärnarnas naturtillstånd är att området är nästan obebyggt och att vattendragen inte belastas av diffus belastning från jordbruket. Sjöarnas naturtillstånd hotas emellertid av luftburen försurning.



Åtminstone Meiko och Vitträsk är oligotrofa sjöar med en rik undervattenväxtlighet. Vattnet är mycket klart och sjöarna kan räknas till notblomstersjöarna. Lappträsk har något mörkare vatten och hör till fräkensjöarna, vilka i sin tur ingår i habitatdirektivets kategori dystrofa sjöar. Sjöarnas stränder är helt obebyggda och är sannolikt de mest välbevarade representanterna för dessa naturtyper i Nyland.



I området ingår dessutom tolv mindre obebyggda sjöar och tjärnar (med undantag för Korsolampi), flera med försumpade stränder. De representerar naturtypen dystrofa sjöar.



Av bäckarna i området torde åtminstone Vaipobäcken ha ett relativt välbevarat naturtillstånd och kan därför räknas till naturtypen vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor.



Skogar



I området ingår två skyddsobjekt som upptas i skyddsprogrammet för gamla skogar och är rätt stora för nyländska förhållanden.



Vid den södra stranden av Långträsk i Sjundeå växer dels grandominerad, rötskadad och lundartad skog och dels gammal karg bergstallskog med varierande struktur. Torrfuror och gamla tallar med sköldbark förekommer rikligt. I östra delen finns också en liten lövträdsdominerad lund. I västra delen är naturtillståndet inte lika välbevarat som i den östra. Indikatorer på gammal skog är bland annat förekomsten av narrporing (Protomerulius caryae, Hs i hela landet), björkeldticka (Phellinus lundellii), vedticka (Phellinus viticola) och tallticka (Phellinus pini).



Även i den gamla skogen vid Nydalsvikens sydvästra strand i Kyrkslätt finns områden med frisk moskog, bergig torr moskog och lundar i bäckravinerna. Myren i området ingår också i programmet för myrskydd och lunden i lundskyddsprogrammet.

Gammelskogsarterna är bristfälligt undersökta, men man vet att skogen åtminstone är viktig för fågelfaunan.



Till området hör också de nationellt värdefulla Volslundarna som består av flera separata delar, lunden i Meiko-Trehörningen samt lunden vid Lappträsk på Sjundeåsidan.



Volslundarna bildar Finlands östligaste helhet av närliggande lundar av olika typer inom ekzonen. Lundarna är viktiga för skyddet av flygekorren och nötkråkan. Växtligheten är huvudsakligen frisk och torr hassel- och ekdominerad bergsbrants-, strand- eller sluttningslund. Förutom de ädla lövträden växer här krävande lundarter, exempelvis olika lundbuskarter, lungört, stinksyska, lundranunkel och tvåblad. Bland fåglarna i lunden kan nämnas lundsångare, mindre flugsnappare, mindre hackspett och gråspett.



Lunden i Meiko-Trehörningen har ett huvudsakligen grandominerat trädbestånd, med inslag av lind och hassel. Förutom övriga krävande lundarter påträffas här skogsknipprot och den hotade arten stor låsbräken.



Den lilla Lappträsklunden domineras av gran i trädskiktet och hassel i buskskiktet. Fältskiktets flora är ovanligt rik, med bland annat fyra bestånd av vätterosen (Hs). Andra relativt sällsynta lundarter är tandrot, skogsbingel och blåsuga.



Myrar



I området ingår flera myrar typiska för Skärgårdsfinlands högmossezon, som ingår i programmet för myrskydd. De största enhetliga myrarna är Slätmossen och Grenomossen. Myrarna är geologiskt unga högmossar med ett välbevarat naturtillstånd. Bara i kanten av Grenomossen finns några diken. Myrarna är i huvudsak olika typer av fattigkärr och tallmyrar, med typisk och representativ växtlighet.



Fauna



Området är viktigt också ur fågelsynpunkt. Terrängen är huvudsakligen karg, vilket gör att bestånden inte är särskilt täta, men här finns många arter. Storlommen häckar i sjöarna och de många små tjärnarna erbjuder häckningsplatser främst för olika andfåglar. Skogshönsfåglar, ugglor, hökar och hackspettar förekommer rikligt, vilket visar det vidsträckta, ödemarksartade områdets betydelse. På de öppna bergytorna häckar nattskärra och trädlärka.



Områdets storlek och det faktum att det är obebyggt gör det viktigt också för många däggdjur. Här finns ett starkt mårdbestånd och en koncentration av flygekorrar.



Skyddsmål för området:

Alla naturtyper och arter som nämns i tabellerna 3.1 och 3.2 på informationsblanketten (med undantag av arter som vad gäller representativitet har klassificerats i klass D) omfattas av skyddsgrunderna för området. Skyddsgrunden för alla dessa naturtyper och arter är att åtminstone bevara områdets betydelse som en del av ett nätverk.



Dessutom betonas följande mål i skyddet och skötseln av området:

* tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att trygga en utveckling enligt naturens egna processer

* tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att styra användningen av området

* tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom skötselåtgärder

* omfattningen av en naturtyp, en livsmiljö eller population utökas genom restaurerings- och skötselåtgärder

* kvaliteten på en naturtyp eller en arts livsmiljö eller livskraften hos en artpopulation förbättras genom restaurerings- och skötselåtgärder

Övrigt om områdets skydsstatus

I området finns flera naturskyddsområden som har inrättats på privat mark. Till området hör dessutom Meiko naturskyddsområde på 265 hektar, som ägs av staten och är fredat enligt förordning.

Klassificeringen som Natura-område ändrar inte på fredningsbestämmelserna för områdena.





De områden som ingår i de riksomfattande naturskyddsprogrammen fredas med stöd av naturvårdslagen.

Naturtyper som utgör grund för skydd av området

Arter som utgör grund för skydd av området