Svartån

Områdesbeskrivning

Natura-området består av Svartån och dess fyra biflöden. I området ingår sammanlagt 32 km åfåra. Endast vattenområdet hör till Natura-området, och skyddsmålen förverkligas med stöd av vattenlagen. Svartån hör till Karis ås insjösystem, som är det största i Nyland. Namnet Svartån används för vattendragets nedre del från Lojo sjö till Pojoviken.



I huvudfåran börjar Natura-området vid åmynningen i Pojoviken och sträcker sig till Lojo sjös utlopp. På denna sträckning vidgar sig ån till sjöliknande bildningar på tre ställen. Dessa bildningar – Kyrksjön, Päsarträsket och området nedanför Svartå bruk – hör också till Natura-området.



De biflöden som ingår är Storängsbäcken-Krabbäcken ända upp till Björnsjön, den korta bäck som rinner ut i Åminnefors söderifrån och de korta bäckar som rinner ut nedanom Åkerfors från söder och öster.



Motiveringen till att inrätta Natura-området är främst att skydda de arter i habitatdirektivet som förekommer i ån, och som dessutom är nationellt hotade arter. Det är för närvarande osäkert om musslorna, särskilt den hotade arten, förökar sig i ån, eftersom larverna är parasiter på laxfisk och alltså behöver ett laxbestånd som förökar sig i ån. Svartån var tidigare Nylands enda laxå, men det ursprungliga beståndet försvann då dammen vid Åminnefors förnyades 1956. I biflödena finns ännu åtminstone små vilda bestånd av bäcköring. Utöver bristen på laxfisk torde också regleringen samt vattnets och bottnens kvalitet försämra musslornas möjligheter att föröka sig. Musslorna är långlivade och beståndet kan överleva fastän ingen förökning skulle ha skett på flera tiotals år.



Svartån är inte i naturtillstånd, vare sig då det gäller hydrologin eller vattnets kvalitet. Längs ån finns både vattenkraftverk och industri, Karis centrum och flera jordbruksområden. Höjdskillnaden mellan Lojo sjö och Pojoviken på havsytans nivå är rätt stor, 31,6 m. Ån är uppdämd på fyra ställen: Åminnefors, Billnäs, Åkerfors och dammen vid Svartå bruk.

Kraftverket och dammen vid Åminnefors byggdes 1909–1911. Ett elkraftverk byggdes i början av 1920-talet i Billnäs fors. Efter det leddes vatten förbi kraftverket via översvämningsluckorna enbart i översvämningstider. Nedan om översvämningsluckorna i Billnäs finns ett cirka 6 m högt och mycket brant klippvattenfall och det har hindrat fisken från att stiga. Åminnefors kraftverk utvidgades 1956 med en ny maskinenhet och den tidigare översvämningskanalen stängdes med en betongdamm.



Skyddet av området hindrar inte användningen, underhållet, grundförbättringen eller eventuella moderniseringar av kraftverken.



Ån regleras och har också rensats. Här finns emellertid fortfarande forsavsnitt vars tillstånd påminner om det ursprungliga. I Nyland finns det inga helt naturliga åar kvar, vilket gör att Svartån, trots alla förändringar, fortfarande är ett mycket viktigt skyddsobjekt som representant för de rinnande vattendragen.

En kartläggning av lämpliga yngelproduktionsområden för lax och öring i Svartåns huvudfåra och sidobäckar samt en uppskattning av yngelproduktionen har gjorts (VFFI 2010). En bedömning har också gjorts av alternativa metoder för att återuppliva lax- och musselbestånden i Svartån. Svartån har valts till ett av de prioriterade objekten i den nationella fiskvägsstrategin. Strategin har godkänts i statsrådets principbeslut av den 8 mars 2012. En bedömning har också gjorts av alternativa metoder för att återuppliva lax- och musselbestånden i Svartån.



Svartåns vatten är näringsrikt och belastningen från ån gör att vattnet i Pojoviken blir syrefattigt under vintern. Åvattnets kvalitet har emellertid förbättrats, bland annat tack vare den minskade belastningen från Karis stad.



Svartån har också landskapsmässig betydelse och den gamla bruksmiljön hänför sig till vårt lands industrihistoria. Ålandskapet har också påverkats av sänkningen av Kyrksjön på 1950-talet.

Kvalitet och betydelse

Området är av särskild betydelse som livsmiljö för två musselarter som upptas i habitatdirektivet: en hotad art och tjockskalig målarmussla. Ån kan inte anses vara i naturtillstånd trots att några forsavsnitt bevarats. Av habitatdirektivets naturtyper påträffas här därför bara typen vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor här och där i biflödena, särskilt i Krabbäcken.



Beståndet av tjockskalig målarmussla är rikligt och arten förökar sig. Svartån är en av de viktigaste åarna där arten förekommer. Musselbeståndet som förökar sig i Svartån är ett av de största i Europa. Arten anpassar sig bättre än den hotade arten till förändrade förhållanden, men i Europa är den nästan lika hotad som den hotade arten.



Svartån är det enda vattendraget i Nyland där den hotade musselarten förekommer. Det är inte känt om de hotade arten förökar sig i Svartån. Om den hotade arten fortfarande förökar sig naturligt i Svartån skulle detta vara ett av bara tre ställen söder om Uleåborgs län där det sker. I en undersökning som gjordes sommaren 1997 observerades några yngre individer av den hotade arten, så det är möjligt att arten fortfarande förökar sig åtminstone i viss mån. Fortplantningsförmågan torde förbättras, om man lyckas återinföra ett laxfiskbestånd som förökar sig naturligt i ån. Den hotade arten lever som parasit på laxfiskar under larvstadiet. Det är ytterst viktigt att bevara de sydfinländska förekomsterna, eftersom dessa eventuellt i framtiden kan användas för att återinföra arten i Mellaneuropa, där den försvunnit. Den hotade arten är också hotad i de övriga nordiska länderna.



I åns övre lopp (ovanom Billnäs) är vattenkvaliteten måttlig. Inga problem med syrebrist förekommer och inga algblomningar har rapporterats. Vattnets näringshalt syns framför allt i form av slemmighet och ökad vattenvegetation. Bakteriehalterna är i allmänhet låga. Punktbelastning förekommer i viss mån. Diffus belastning från jordbruket ökar framför allt näringshalten, grumligheten och de fasta partiklarna, såsom i hela Svartån.



I åns nedre lopp är användbarheten otillfredsställande, åns hygieniska status är sämre än i det övre loppet och näringshalterna är klart högre (halten av fosfor 30 procent och kväve 20 procent högre än i det övre loppet).



Svartåns undervattensnatur är bristfälligt känd. Huvudfåran saknar växtlighet, här finns bara bland annat Spongilla lacustris samt damm- och flodmusslor. På stenar och musselskal lever den skorpartade rödalgen Hildenbrandia rivularis, som i Finland är känd endast från Svartån.



I strandbrinkarna i åns nedre lopp häckar kungsfiskaren, en av fågeldirektivets arter, vissa år. Arten är sällsynt som häckfågel i Finland. I de öppna forsavsnitten övervintrar strömstarar.

För att trygga förekomsterna av den hotade musselarten och den tjockskaliga målarmusslan och förbättra förutsättningarna för förökning i ån måste man återinföra laxfiskar som förökar sig naturligt i ån. Viktigt är att bygga fiskvägar och restaurera laxfiskens lekplatser.



Definition av skyddsmål:

Alla naturtyper och arter som nämns i tabellerna 3.1 och 3.2 på informationsblanketten (med undantag av naturtyper som vad gäller representativitet har klassificerats i klass D och arter som vad gäller populationens betydelse har klassificerats i klass D) omfattas av skyddsgrunderna för området. Skyddsmålet för alla dessa naturtyper och arter är att åtminstone bevara områdets betydelse som en del av ett nätverk.



Dessutom betonas följande mål i skyddet och skötseln av området:

• kvaliteten på en naturtyp eller en arts livsmiljö eller livskraften hos en artpopulation förbättras genom restaurerings- och skötselåtgärder

Övrigt om områdets skydsstatus

Endast vattenområdet hör till Natura-området, och skyddsmålen förverkligas med stöd av vattenlagen.



Målet är att bevara bestånden av den hotade arten och den tjockskaliga målarmusslan samt att främja återställandet av arternas fortplantningsförmåga. I samband med den vattenrättsliga tillståndsprövningen bör man fästa särskild uppmärksamhet vid åtgärder som förändrar de här arternas habitat. Sådana åtgärder är exempelvis projekt med anknytning till hydrologi samt vattnets och bottnens kvalitet.

Naturtyper som utgör grund för skydd av området

Arter som utgör grund för skydd av området

Dessutom finns det 1 hotade art i området.