Skärgårdshavet
Natura 2000-skyddsområde
Områdesbeskrivning
Största delen av nationalparken hör till den yttre skärgårdszonen. Området är mångsidig geologiskt sett. Berggrunden består av granit, gnejs och gnejsgranit. Krosszonstopografi är typiskt för området.
Till området hör också omfattande vattenområden i yttre skärgården och det öppna havet i Skärgårdshavets södra och sydöstra delar. Den här delen av området består av småskalig yttre skärgård där det tack vare den stora variationen i djup förekommer många områden med låga rev och i den yttre skärgården delar av skär och öar som ligger under vatten. I dessa områden finns det många olika typer av kärlväxter, alger och bottendjur. Området korsas av förlängningarna till Salpausselkä som med sina sand- och grusbottnar bildar sublittorala sandbankar. Största delen av havsområdets södra del hör till den djupare öppna havszonen där det förekommer områden med rev och bankar.
Förekomsten av kalk har stor inverkan på växtligheten. Växtligheten är mångsidig och artrik för finländska förhållanden. Även faunan är mångsidig. Trakten är både Finlands äldsta kulturområde med tillhörande värdefulla arter, och en betydande helhet som omfattar anmärkningsvärt naturliga områden. Området används för försvarsmaktens övnings- och skjutverksamhet samt militära konstruktioner. På området finns byggnader och anläggningar som hör till försvarsmaktens verksamhet.
Kvalitet och betydelse
Skärgårdshavet är en internationellt sett unik skärgård och har ovanligt mångsidigt naturvärde för Finlands förhållanden. På området påträffas nästan 40 av naturtyperna i EU:s naturdirektiv. Den höga kalkhalten har stor inverkan på växtligheten. De områden med branta kanter och stark genomströmning som uppkommit tack vare den stora variationen i djup är förutom geologiskt sett värdefulla också viktiga med tanke på naturens mångfald. Reven i området representerar en typ av livskraftiga rev i yttre skärgården och havszonen och den kännetecknas av en riklig och mångsidig växtlighet med röda
alger samt stora och täta områden med blåmusslor.
Tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att trygga en utveckling enligt naturens egna processer. Dessutom bevaras tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer genom att styra användningen av området. Tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom skötselåtgärder. Kvaliteten hos en naturtyps eller arts livsmiljö eller livskraften hos
en artpopulation på en relativt stor del av området förbättras genom restaurerings- och skötselåtgärder. Även ovanliga naturtyper och arternas livsmiljöer utökas genom restaurerings- och skötselåtgärder.
Övrigt om områdets skydsstatus
Området hör i sin helhet till samarbetsområdet för Skärgårdshavets nationalpark. Delar av området hörtill lundskyddsprogrammet eller skyddsprogrammet för åsar.
Verkställandet sker genom naturvårdslagen, planläggning/bygglagen, vattenlagen och avtal med markägaren. Fredningen av området begränsar inte försvarsmaktens verksamhet eller utvecklingen av den.
Naturtyper som utgör grund för skydd av området
| Kod | Namn | Areal, ha |
|---|---|---|
| 1110 | sublitorala sandbankar | 3462 |
| 1150 | kustnära laguner | 203 |
| 1170 | rev | 10622 |
| 1220 | perenn vegetation på steniga stränder | 200 |
| 1230 | vegetationsklädda havsklippor vid Atlantkusten eller Östersjökusten | 1130.17 |
| 1610 | rullstensåsöar i Östersjön med litoral och sublitoral vegetation | 2000 |
| 1630 | boreala havsstrandängar av Östersjötyp | 34.46 |
| 1640 | boreala sandstränder med perenn vegetation i Östersjön | 21.77 |
| 2110 | embryonala vandrande sanddyner | 0.1 |
| 2120 | kustnära vandrande sanddyner med sandrör (vita sanddyner) | 0.1 |
| 2130 | permanenta kustnära sanddyner med örtvegetation (grå sanddyner) | 0.1 |
| 2140 | urkalkade permanenta sanddyner med kråbär | 1.93 |
| 2180 | trädklädda sanddyner i atlantisk, kontinental och boreal region | 0.1 |
| 2190 | dynvåtmarker | 0.1 |
| 3160 | naturliga dystrofa sjöar och småvatten | 3 |
| 4030 | torra hedar (alla typer) | 125 |
| 6210 | kalkgräsmarker ( viktiga orkidélokaler) | 0.1 |
| 6210 | kalkgräsmarker ( viktiga orkidélokaler) | 5 |
| 6230 | artrika stagg-gräsmarker på silikatsubstrat | 0.45 |
| 6270 | artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ | 30 |
| 6280 | nordiskt alvar och prekambriska kalkhällmarker | 0.78 |
| 6410 | fuktängar med blåtåtel och starr | 0.05 |
| 6430 | högörtsängar | 1.64 |
| 6510 | slåtterängar i låglandet (Alopecurus pratensis, Sanguisorba officinalis) | 1.3 |
| 6530 | lövängar (hamlingsängar och stubbskottsängar) av fennoskandisk typ | 16.86 |
| 7160 | mineralrika källor och källkärr av fennoskandisk typ | 1.25 |
| 7230 | rikkärr | 2.63 |
| 8210 | klippvegetation på kalkrika bergsluttningar | 0.36 |
| 8220 | klippvegetation på silikatrika bergsluttningar | 500 |
| 9010 | västlig taiga | 500 |
| 9020 | boreonemorala, äldre naturliga ädellövskogar av fennoskandisk typ med rik epifytflora | 2.23 |
| 9030 | naturliga primärskogar i landhöjningskuster | 100 |
| 9050 | Örtrika näringsrika skogar med gran av fennoskandisk typ | 100 |
| 9060 | barrskogar på eller i anslutning till rullstensåsar | 0.01 |
| 9070 | trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ | 60.73 |
| 9190 | Äldre ekskogar på sura, sandiga slättmarker | 2 |
| 91D0 | skogbevuxen myr | 100 |
| 1620 | boreala skär och småöar i Östersjön | 4320 |
| 1210 | annuell vegetation på driftvallar | 1.88 |
Arter som utgör grund för skydd av området
| Kod | Namn | Vetenskapligt namn |
|---|---|---|
| 6307 | östersjövikare | Pusa hispida botnica |
| 1355 | utter | Lutra lutra |
| 1364 | gråsäl | Halichoerus grypus |
| 1386 | grön sköldmossa | Buxbaumia viridis |
| 1981 | nordisk klipptuss | Cynodontium suecicum |
| 1419 | dvärglåsbräken | Botrychium simplex |
| 1014 | smal grynsnäcka | Vertigo angustior |