Områdena vid Lojosjön

Områdesbeskrivning

Största delen av delområdena i Natura-området ligger i Lojo kommun. Kohagen och Lövkullaudden ligger i Karis, Tamsaari och Tolpoonkallio delvis i Karislojo.

Alla delområden ligger runt Lojo sjö.



Lojo sjö är sydkustens största insjö. Det naturgeografiska läget i kombination med kalkinslaget i berggrunden har möjliggjort utvecklingen av en ovanligt rik och mångsidig strandnatur. I Natura-området kring Lojo sjö finns kalkberg som är unika för Finland, bland annat både de flesta och de mest representativa kalkhällmarkerna finns i Lojotrakten. Natura-området omfattar också bland annat lundar, ädellövskog, silikatberg och värdefulla kulturbiotoper. I samtliga förekommer krävande arter karakteristiska för naturtypen och de flesta av delområdena hyser även hotade arter.



Många sydliga bergsväxter når nordgränsen för sin utbredning i Lojotrakten, samtidigt som nordliga växter förekommer på områden med ett för dessa gynnsamt mikroklimat, särskilt runt Lojo sjö. En del bergsväxter förekommer ingen annanstans i Finland. De flesta sällsynta bergsväxterna växer på kalkbergen.



Lojo är en av Finlands lundrikaste trakter. På kalkmarkerna runt Lojo sjö är lundarna fortfarande den dominerande växtlighetstypen, trots att de splittrats av bosättning och röjning för odlingsändamål. De flesta lundar i Lojo innehåller arter typiska för både den mellaneuropeiska lövskogszonen och för barrskogszonen. Mer än en fjärdedel av Finlands hotade växter och svampar är lundarter. I de flesta av Natura-objektets delområden finns exempel på de mest värdefulla av de bevarade lundarna.

Kvalitet och betydelse

Viken Pitkänperänlahti



I strandlundarna vid Pitkänperänlahti växer täta hasselbuskage, längs stränderna majbräkenlundar samt representativa klibbals- och öppna madkärr. Lundfloran omfattar skogsbingel, gulsippa, lundarv, stinksyska och en sällsynt svamp, vindlad klockmurkla (Verpa bohemica).



Sjön Kaitalampi



I södra ändan av sjön Kaitalampi finns en ravinartad bäcklund, där man hittar bland annat den hotade mossarten liten hornflikmossa (Lophozia ascendens). På östra stranden reser sig ett brant berg mot nordväst med en rik flora av mossor och lavar på den långa bergväggen som vetter mot sjön. Bergets södra del består av amfibolit och den norra av sur gnejs. Här finns flera arter med specialiserade krav på mikroklimat och näringstillgång, bland annat rikligt med kalk-krusmossa. Bergets största specialitet är frostmossan (Gymnomitrion concinnatum), som inte växer någon annanstans i Södra Finland.



Torhola bergsområde



En unik helhet av berg, grottor och lundar på Karkali uddes södra strand. I sydbranten ned mot stranden finns Finlands största naturliga grotta, frodiga kalkrika bergsluttningar och en lundsluttning med bland annat vresalm och skogsalm. Grottberget uppvisar en särskilt väl utvecklad eutrof skuggbrantsvegetation med flera hotade arter. Området har också ett betydande svampbestånd, med bland annat droppklibbskivling (Limacella guttata), stinktrattskivling (Clitocybe hydrogramma) och trattskivling (Clitocybe gilvaoides). Andra viktiga arter som växer i området är stjärnmossa (Plagiomnium rostratum), säcklav (Solorina saccata) och nästrot (Neottia nidus-avis).

En hotad knäppare (Pseudonostrius globicollis) har i Finland påträffats endast i närheten av Torhola-grottan.



Holmarna Selkäsaaret



Selkäsaaret är en helhet bestående av fyra obebyggda små holmar, som till största delen låg under vatten innan Lojo sjö sänktes. På holmarna finns kalkklippor ända ned till stranden. I vattenbrynet domineras växtligheten ställvis av den hotade serpentinkalklaven (Endocarpon psorodeum). På holmarna förekommer den hotade nordliga filtlaven (Peltigera elisabethae).



Berget Kirkkovuori



Kirkkovuori är ett mycket mångsidigt bergsområde vid norra stranden av Lojo sjö, med fina bergsängar och -branter i södra delen. Berget består av sur gnejs men kalkinslag på södersluttningen. Här växer bland annat murruta, småborre och blåmunkar. I området växer flera hotade moss- och lavarter.



Holmarna Tamsaari (delvis i Karislojo) och Seppälänsaari



Holmen Tamsaaris nordspets på Karislojosidan är en strandklippa som vetter norrut mot Lojo sjö. Berggrunden består av kalkhaltig sur gnejs. Bergets övre del är karg, men väggen och foten har inslag av kalk. Tack vare det omväxlande mikroklimatet och kalkinverkan hyser området många sällsynta arter, såsom den akut hotade sipperkrypmossan (Hygroamblystegium tenax), äppelmossan (Bartramia halleriana) och ormbunken fjällhällebräken (Woodsia alpina), som är sällsynt i Södra Finland.



I Tamsaaris mitt växer frodig gran-hassellund och strandlundar. Här finns också krävande lundarter såsom skogsknipprot, skogsbingel och tvåblad. Svampfloran är rik och mångsidig.



På Seppälänsaari växer kalkhaltig, artrik, grandominerad lund och lundartad moskog. Här finns bland annat den hotade kalkraggmossan (Anomodon rugelii) och fjädermossan (Neckera pennata). På södra stranden av Seppälänsalmi finns betesängar med värdefull ängsväxtlighet som i kulturlandskapsinventeringen konstaterats vara nationellt betydande.



Berget Tolpoonkallio (delvis i Karislojo)



Området är bevuxet med kalkpåverkad, särskilt fint utvecklad bergsskog. Växtligheten har ställvis alvarliknande drag, vilket är ytterst sällsynt i Finland. Alvarvegetation uppstår på flata kalkrika bergsluttningar som täcks av ett tunt lager jord. På berget växer bland annat knutnarv, blåsuga, backtimjan och klippbräcka. Här finns också en hotad mossflora: bland annat rosettmossa (Riccia beyrichiana).



Berget Kalkkimäki



På Kalkkimäki finns gamla kalkbrott. Finlands kalkindustri tog sannolikt sin början här. Kalkkimäki har en exceptionellt rik flora av olika kalkväxter, såväl kärlväxter som mossor och lavar. Här finns flera flata kalkklippytor. Bergsvegetationen uppvisar alvarlika drag. Här växer bland annat knutnarv, vildlin, gräslök, de hotade arterna klippbräcka (Saxifraga adscendens) och murruta (Asplenium ruta-muraria). Knutnarv, vildlin och gräslök växer i Finland huvudsakligen på havsstränder. Förekomsten i inlandet är en relikt från den tid då havet nådde ända hit. På det näringsrika berget har de lyckats hålla sig kvar ända till våra dagar.

Mossfloran innehåller flera rariteter, såsom dvärglungmossan (Mannia fragrans) som har påträffats endast på ett fåtal platser i Finland.

Svampfloran i området innehåller också hotade arter.



Berget Hausnummi och ängen vid Paavola föreningshus



Hausnummi i Paavola är ett skogklätt gnejsberg med kalkådror. Kalkrika bergsluttningar finns i norra Hausnummi. Växtligheten är ört- och gräsrik med flata öppna bergsytor och branter samt ett litet gammalt kalkbrott. Här växer bland annat klippbräcka, späd hårgräsmossa och rosettmossa.



Vid landsvägen i södra delen av Hausnummi finns torrängar som är viktiga för landskapet och växtligheten. I kulturlandskapsinventeringen konstaterades dessa vara av regional betydelse. Här växer bland annat den hotade arten stenfrö (Lithospermum arvense).



Huhtasaarilunden



Skyddsobjektet utgörs av två delar som båda ingår i lundskyddsprogrammet, samt området mellan dessa. Naturen i Huhtasaari är ovanligt frodig och variationsrik. Lundarna är förgranade hassel-lindlundar där det växer bland annat tandrot och skogsknipprot. I området växer också hotade orkidéarter.



Lundarna Tamminiemi och Märkmäki



Tamminiemilunden på Jalassaari är den artmässigt värdefullaste av Lojotraktens lundar. Här finns bland annat det största antalet lindar. Trädbeståndet är varierande och undervegetationen i lunden riklig. I den rika floran ingår bland annat skogsalm och en hotad orkidéart. Sporväxtfloran är också mångsidig.

Svampfloran uppvisar flera sällsyntheter, bland annat de hotade arterna igelkottröksvamp (Lycoperdon echinatum) och hedskål (Plectania melastoma).



Märkmäki är ett högt granitberg som sträcker sig ned till stranden av Lojo sjö. På strandslätten på sydvästra sidan av Märkmäki växer flera vresalmar. Vresalmar finns både i klibbalsbrämet vid stranden och i strandlunden.





Taka-Hikiä lund och Vainiola äng



Taka-Hikiälunden är en av Lojotraktens största enhetliga hassellundar. Längs bäckarna i söder finns också fuktiga, ställvis kärrartade frodiga bäcklundar. Här växer bland annat nästrot, skogsknipprot, skogsbingel och dvärghäxört.



Vainiola äng konstaterades i kulturlandskapsinventeringen vara en nationellt betydelsefull betesäng och en av Nylands finaste friska ängar.



Hasseludden



Hasseludden i Virkby är en mycket frodig lövträdsdominerad hassellund, där det tack vare den kalkhaltiga marken växer många sällsynta och hotade växt- och svamparter. Trädbeståndet är ovanligt: här finns bara litet gran, men istället grova aspar och björkar, på vilka man kan hitta den hotade arten aspfjädermossa (Neckera pennata). Här växer också flera hundra exemplar av vätteros.

Hasseludden har ett särskilt unikt svampbestånd: här växer hinnskål (Karstenella vernalis), en säcksvamp som inte påträffats någon annanstans i världen. Andra sällsyntheter på Hasseludden är valköra (Otidea phlebophora), som endast påträffats på ett annat ställe i Finland, samt pärontråding (Inocybe fraudans).



Paloniemi ängar



Skogen i Paloniemi är småkuperad, gles bergsskog, dominerad av tall, ställvis av björk. På bergknallarna finns det artrik ängsväxtlighet, björkskogarna är hagartade. Växtligheten söder om vägen är kulturpräglad med bland annat ryska inslag. Kulturlandskapsinventeringen bedömer området som regionalt värdefullt. Här växer bland annat den hotade arten rosettmossa (Riccia beyrichiana).



Outamo



I Outamo finns ett större skogklätt bergsområde med flera högre toppar på stränderna av Porsaslampi och Varolanlahti. Mellan Porsaslampi och Varolanlahti växer stora aspar på klippsluttningen. Dessa utgör habitat för den hotade flygekorren (Pteromys volans), som kräver särskilt skydd. Strandklipporna vid Porsaslampi består av amfibolit, de övriga bergen av sur gnejs. På bergsbranterna ses ställvis kalkinverkan. Bergsängsväxtligheten är representativ med bland annat backtimjan, kärleksört, hällebräken, stenbräken och stinknäva. I mossfloran ingår hotade arter.

På Outamobergen finns flera platser där en fridlyst, hotad fjärilsart förekommer.



Öster om Myllylampi reser sig en hög strandbrant som består av sur gnejs. Den västra sluttningens klippvegetation övergår småningom i moskog på toppen av berget. Sipperytorna vid foten av branten är ställvis bevuxna med mesotrof mossvegetation. Som helhet betraktat är berget Myllylammenkallio ett representativt oligo-mesotroft berg. Här växer flera hotade mossarter.



Hassellunden vid Myllylampi utfallsbäck är ett fint, enhetligt hassellundsområde som huvudsakligen domineras av lövträd. Växtligheten i området är ståtlig och representativ hassellund.



Vappula asklund



Lunden ligger nordväst om Haukkavuoris bergssluttningar. Här växer en av Nylands största naturliga askdungar. Skogen är grandominerad, men uppblandad med ask. I centrum är asken ställvis till och med dominerande. Vegetationen består huvudsakligen av ormbunksdominerat lundkärr. I området har man hittat den hotade grönfjälliga fjällskivlingen (Lepiota grangei), som påträffats på bara två platser i Finland.



Kohagen (Karis)



Kohagens naturskyddsområde är ett tudelat lundområde vid stränderna av Bruksträsket och Lojo sjö. Kohagen är en för den sydvästfinländska sippregionen typisk representativ lund, med kalkpåverkad jordmån. I trädbeståndet ingår bland annat ek. Buskskiktet karakteriseras av hassel, men också av andra typiska lundbuskar som skogstry, olvon och tibast. Fältskiktet innehåller flera krävande arter. Enligt äldre uppgifter har här påträffats hotade orkidéarter. I området har också påträffats hotade svamparter såsom grangråticka (Boletopsis leucomelaena).



Lövkullaudden (Karis)



I nordvästra delen av den kalkhaltiga Lövkullaudden som sticker ut i Lojo sjö ligger en stor och mångformig lund. Uddens västra strand är ett storslaget kalkberg. På ställen där kalkberget ligger bart växer bland annat gräslök. I den övriga lundfloran ingår skogsknipprot, tvåblad, dvärghäxört och skogsbingel.



I Natura-området vid Lojo sjö finns de mest representativa kalkrika bergsluttningarna och kalkhällmarkerna i Nyland. Området är väsentligt med tanke på skyddet av bergsnaturen och hotade arter.



Förekomsterna av olika naturtyper har splittrats i små områden på grund av bebyggelse och uppodling.



Skyddsmål för området:

Alla naturtyper och arter som nämns i tabellerna 3.1 och 3.2 på informationsblanketten (med undantag av arter som vad gäller representativitet har klassificerats i klass D) omfattas av skyddsgrunderna för området. Skyddsgrunden för alla dessa naturtyper och arter är att åtminstone bevara områdets betydelse som en del av ett nätverk.



Dessutom betonas följande mål i skyddet och skötseln av området:

* tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att trygga en utveckling enligt naturens egna processer

* tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom skötselåtgärder

* kvaliteten på en naturtyp eller en arts livsmiljö eller livskraften hos en artpopulation förbättras genom restaurerings- och skötselåtgärder

Övrigt om områdets skydsstatus

Pitkänperänlahti



Delområdets areal är 7,8 hektar.

Pitkänperänlahti hör till det riksomfattande strandskyddsprogrammet. Området har reserverats som skyddsområde i den fastställda regionplanen. En del av stranden (4,5 ha) har köpts av staten för naturskyddsändamål. Även strandområdena (cirka 2,3 ha) fredas med stöd av naturvårdslagen.



Kaitalampi



Delområdet omfattar totalt 8,9 hektar.

Det befintliga skyddsområdet är 1,2 hektar. Vid stranden av myrtjärnen finns ett bergsområde (5,6 ha), som skyddas med stöd av marktäktslagen. I den fastställda regionplanen har berget reserverats som SL-objekt (värdefullt naturområde).

Den lilla myren (2,1 ha) mellan naturskyddsområdet och berget skyddas med stöd av naturvårdslagen.



Torhola



Området ingår i det riksomfattande lundskyddsprogrammet och strandskyddsprogrammet samt har reserverats som skyddsområde i den fastställda regionplanen. Områdets areal är 3,3 hektar. Mossen skyddas med stöd av naturvårdslagen.



Selkäsaaret



Området ingår inte i något riksomfattande skyddsprogram. Holmarnas areal är sammanlagt 1,7 ha. Området skyddas med stöd av naturvårdslagen.



Kirkkovuori



Kirkkovuori är en värdefull hällmark. Ett naturskyddsområde med en areal på 2,4 hektar har inrättats i området.



Tamsaari och Seppälänsaari



En del av ön Tamsaari hör till det riksomfattande strandskyddsprogrammet. Den del som ingår i Natura-området har en areal på 12 hektar.

Den del av Tamsaari som ligger i Lojo har reserverats som skyddsområde i den fastställda regionplanen. Skyddet av Tamsaari genomförs med stöd av naturvårdslagen.

Lundarna på Seppälänsaari ligger i ett tidigare inrättat naturskyddsområde (skyddsområdets areal är 5,4 ha). På öns södra strand finns betesmarker av regionalt värde enligt vårdbiotopinventeringen.

Det strandavsnitt som ingår i Natura-området har en areal på 2,6 hektar. Området bevaras genom avtal med markägaren.



Tolpoonkallio



Tolpoonkallio är ett värdefullt berg som inventerats i samband med kartläggningen av bergsområden (areal 5,7 ha). Den del som ligger i Lojo är reserverad som naturskyddsområde i den fastställda regionplanen. Området skyddas med stöd av naturvårdslagen.



Kalkkimäki



Kalkkimäki är ett värdefullt bergsområde med en areal på 20,1 hektar. Största delen har reserverats som skyddsområde i den fastställda regionplanen. Mossen skyddas med stöd av naturvårdslagen.



Berget Hausnummi och ängen vid Paavola föreningshus



Områdets areal är 5,4 hektar.

Hausnummi är ett värdefullt bergsområde (5,1 ha). Största delen har reserverats som skyddsområde i den fastställda regionplanen. Området skyddas med stöd av naturvårdslagen.

Ängen vid Paavola föreningshus (0,3 ha) har fredats som naturskyddsområde.



Huhtasaarilunden



Områdets areal är 10,6 hektar. Av arealen ingår 5 hektar i det riksomfattande lundskyddsprogrammet och 3 hektar har tidigare inrättats som skyddsområde. Hela Natura-delområdet har reserverats som skyddsområde i den fastställda regionplanen. Mossen skyddas med stöd av naturvårdslagen.



Tamminiemi och Märkmäki



Områdets areal omfattar totalt 22,6 hektar. Brännvikens strandområden ingår i det riksomfattande strandskyddsprogrammet och 2 hektar av området omfattas av lundskyddsprogrammet. Tamminiemi, Märkmäki och en remsa längst inne i Brännviken har fredats som naturskyddsområde (totalt 19,9 ha). Tamminiemi och Brännvikens norra strand har reserverats som skyddsområde i den fastställda regionplanen. Området skyddas med stöd av naturvårdslagen.



Taka-Hikiä lund och Vainiola äng



Lunden ingår i det riksomfattande lundskyddsprogrammet och har fredats som naturskyddsområde (areal 15,1 ha).

Vainiola äng konstaterades i kulturlandskapsinventeringen ha nationellt värde som traditionell biotop och skyddas med hjälp av ett avtal med markägaren (yta 4,5 ha).



Hasseludden



Områdets areal är 5,8 hektar. Största delen av området ingår i det riksomfattande lundskyddsprogrammet. Hasseludden har reserverats som skyddsområde i den fastställda regionplanen. Mossen skyddas med stöd av naturvårdslagen.



Paloniemi ängar



Arealen är 6,4 hektar. Området ägs av Lojo kommun, som också sköter det. Området skyddas genom avtal med markägaren.



Outamo



Delområdenas sammanlagda areal är 25,7 hektar.

Myllylampiberget (3,8 ha) är ett värdefullt berg som inventerades i samband med kartläggningen av bergsområden. Myllylampiberget och berget vid Porsaslampi-Varolanlahti (17,7 ha) skyddas med stöd av marktäktslagen. Hassellunden vid Myllypuro utfallsbäck fredas med stöd av naturvårdslagen (4,2 ha).



Vappula asklund



Lunden ingår i det riksomfattande lundskyddsprogrammet och har reserverats som skyddsområde i den fastställda regionplanen. Området skyddas med stöd av naturvårdslagen (5,9 ha).



Kohagen



Ett tudelat naturskyddsområde, som också ingår i strandskyddsprogrammet.

Arealen är 14,1 hektar.



Lövkullaudden



Lövkullaudden ingår i det riksomfattande lundskyddsprogrammet och strandskyddsprogrammet. Områdets areal är 27,3 hektar. Mossen skyddas med stöd av naturvårdslagen.

Naturtyper som utgör grund för skydd av området

Arter som utgör grund för skydd av området