Nykarleby skärgård
Natura 2000-skyddsområde
Områdesbeskrivning
Området omfattar främst mellan- och ytterskärgården i Nykarleby. Udden Sandören i den norra delen av området har en förbindelse till fastlandet. Kännetecknande drag för skärgårdsområdet är klippiga holmar och skär, där landskapet växlar mellan de många klippgölarna på kala klippområden, typisk klippstrandsväxtlighet samt ställvis förekommande frodiga strandallundar. I Nykarleby skärgård kan man också påträffa lågvuxna strandängar och steniga stränder. Ett representativt dynområde finns i områdets södra del.
Stränderna på den norra delen av Sandören består av ett låglänt område som har stigit upp ur havet. Det mest värdefulla ängsområdet finns vid Larshällsbukten. En del av ängarna är övervuxna av vass eller buskar. Det vore viktigt att få betesdjur till dessa ängar eller slå ängarna, eftersom flera sällsynta fågelarter har påträffats på stränderna i området.
Torsö ligger vid gränsen till öppet hav. Den västra stranden består av kala klippor, ställvis av blockfält. Det finns ingen egentlig strandskog, eftersom trädbeståndet börjar växa en lång bit från vattenlinjen uppe på de kala klipporna. Berggrunden domineras av Vasagranit. Skogen består av karg lavmo. De många synnerligen representativa klippgölarna och myrarna gör molandskapet mångsidigare. På öns norra del finns det en sandstrand, i nordost har havtornsväxtligheten tagit över. Den östra stranden som ligger i lä är lägre och har en frodigare växtlighet. Stränderna är stenjordsstränder där vass bildar smala zoner på många ställen. Trädbeståndet vid stranden består av gråal. Trutören, som idag är sammankopplad med Torsön, är viktig för fågelbeståndet och en av naturtyperna är primärsuccessionsskog. Torsö träsket längre söderut är en liten humushaltig damm i naturligt tillstånd. Norr om huvudön finns ett litet, delvis trädlöst skärgårdsområde där man på skären kan hitta bl.a. steniga stränder, strandängar, kala klippor och strandallundar.
Storsand är ett sandstrandsområde som bevarats i naturligt tillstånd. Där har strandkrafterna jämnat ut åsen till en strandavlagring. Framför sandfältet höjer sig åsryggen och bildar holmen Lotan, som sitter ihop med fastlandsstranden via en vetokannasmainen grynna. Den vidsträckta sanden, som nästan helt saknar växtlighet, är utsatt för havsvindarna och i området framträder dynutvecklingen mycket representativt från vattenlinjen till dynerna som binds av växtlighet. Mellan dynerna finns salpaantuneita gölar, som representerar en utveckling som är typisk för stränder med flygsand. Den snabba landhöjningen, den flacka stranden i kombination med de relativt stora växlingarna av havsvattenståndet samt vinderosionen upprätthåller en fortlöpande och snabb succession i en omfattande strandzon. Landstranden består av ett brett, ställvis till och med 200 meter brett, jämnt sandfält med knapp växtlighet. Där finns ett glest bestånd av martallar. På dynerna ovanför växer det många enar och ett fåtal tallar. Vid dynerna i inlandet har redan talldungar som representerar de kargaste moskogstyperna utvecklats. I de våtare sänkorna som bildats bakom talldungarna finns det relativt frodiga grandominerade skogar och skogskärr samt mindre dammar och sjöar som fortfarande är i de inledande utvecklingsfaserna.
Den yttersta ögruppen i området, Stubben, ligger rakt nordväster om Storsand. Stubben består av tre holmar, av vilka två delvis är trädbevuxna. Jordgrunden består av morän och stränderna är huvudsakligen stenjordsstränder. Öarnas mittersta områden består av rismo. Trädbeståndet på huvudön är beläget vid den övre kanten av strandzonen och består huvudsakligen av gråal och björk. Rönn och gran förekommer också. På stränderna växer havtorn. På huvudön finns det små, särpräglade dammar alldeles intill stranden. Växtligheten i dammarna varierar från starr till kaveldun. De finns få strandängar och de är små.
Naturen i Nykarleby skärgård erbjuder mat- och häckningsplatser för ett rikligt fågelbestånd. De ostörda öarna och skären har också intresserat många forskare inom området och naturintresserade. I området påträffas grågås och stora måssamhällen. På vissa ställen har man även påträffat sällsynta arter som kärrsnäppa och skäggmes.
I området finns det fasta fornlämningar och byggnadsbestånd med anknytning till traditionella skärgårdsnäringar. På Stubben finns det en fyr där ett turistföretag numera är verksamt. Sandstränderna på Torsön och Storsand är populära bland många semesterfirare. Sandstrandsområdet vid Storsand erbjuder också förutsättningar för successionsforskning.
Kvalitet och betydelse
Skyddsobjekt för klippiga holmar och strandängar vid öppet hav samt sandstrand och dyner under utveckling på fastlandet.
Viktigt fågelskyddsobjekt. Har avsevärd betydelse även för rekreationsanvändning och naturturism.
Fågelarterna som markerats med koden D i punkt 3.3: antal par och individer av regional betydelse.
På sandstranden i Storsand finns en populär badstrand. I synnerhet omkring midsommar har området många besökare, av vilka vissa även övernattar i tält och husvagnar. För att minimera den förslitning besökarna orsakar har trafiken och vistelsen styrts bort från de mest känsliga områdena. En skötsel- och användningsplan för naturskyddsområdet i Storsand upprättades år 2005. Skyltningen och serviceutrustningen i området har förbättrats.
En ökning av naturturismen kan, om den inte regleras, förorsaka en för stor förslitning och störa fågelbeståndet.
Definition av skyddsmål:
Alla naturtyper och arter som nämns i tabellerna 3.1 och 3.2 på informationsblanketten (med undantag av naturtyper som vad gäller representativitet har klassificerats i klass D och arter som vad gäller populationens betydelse har klassificerats i klass D) omfattas av skyddsgrunderna för området. Skyddsmålet för alla dessa naturtyper och arter är att åtminstone bevara områdets betydelse som en del av ett nätverk.
Dessutom betonas följande mål i skyddet och skötseln av området:
• tillståndet i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att trygga en utveckling enligt naturens egna processer,
• tillståndet i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att styra användningen av området,
• tillståndet i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom skötselåtgärder,
• omfattningen av en naturtyp, en arts livsmiljö eller population ökas genom restaurerings- och skötselåtgärder,
• kvaliteten på en naturtyp eller en arts livsmiljö eller artpopulationens livskraftighet förbättras genom restaurerings- och skötselåtgärder
Övrigt om områdets skydsstatus
Största delen av området ingår i strandskyddsprogrammet.
Storsandområdet ingår även i programmet för skydd av åsar.
Största delen av området är fredat som naturskyddsområde på privat mark.
Internationell ställning:
Ingår i nätverket för skydd av kust- och havsområden i Östersjön (BSPA-områden).
Genomförande:
Skyddet genomförs huvudsakligen med stöd av naturvårdslagen samt i tillämpliga delar med stöd av byggnadslagen och vattenlagen. Byggnadslagen tillämpas i områden med fastställda strandplaner. Skyddet av vattenområdena genomförs med stöd av vattenlagen och naturvårdslagen så att naturvårdslagen tillämpas om områdets ägare så önskar.
På markområden som innehas och kommer att förvärvas av staten etableras ett naturskyddsområde enligt naturvårdslagen. En del av området kan fredas som skyddsområde på privat mark.
Skyddsmålen begränsar inte underhåll av officiella farleder och småbåtsleder i enlighet med bestämmelserna i vattenlagen. Det finns inget behov att begränsa den nuvarande användningen och underhållet av semesterbostäder.
Naturtyper som utgör grund för skydd av området
| Kod | Namn | Areal, ha |
|---|---|---|
| 1110 | sublitorala sandbankar | 15 |
| 1150 | kustnära laguner | 17.3 |
| 1170 | rev | 41.7 |
| 1220 | perenn vegetation på steniga stränder | 7.9 |
| 1230 | vegetationsklädda havsklippor vid Atlantkusten eller Östersjökusten | 25.4 |
| 1610 | rullstensåsöar i Östersjön med litoral och sublitoral vegetation | 12 |
| 1620 | boreala skär och småöar i Östersjön | 9.99 |
| 1630 | boreala havsstrandängar av Östersjötyp | 22.7 |
| 1640 | boreala sandstränder med perenn vegetation i Östersjön | 0.329 |
| 2110 | embryonala vandrande sanddyner | 3.16 |
| 2120 | kustnära vandrande sanddyner med sandrör (vita sanddyner) | 2.9 |
| 2130 | permanenta kustnära sanddyner med örtvegetation (grå sanddyner) | 9.07 |
| 2140 | urkalkade permanenta sanddyner med kråbär | 0.49 |
| 2180 | trädklädda sanddyner i atlantisk, kontinental och boreal region | 54.1 |
| 3150 | naturliga eutrofa sjöar och småvatten | 0.188 |
| 3160 | naturliga dystrofa sjöar och småvatten | 1.75 |
| 4030 | torra hedar (alla typer) | 3.78 |
| 7140 | Öppna svagt välvda mossar, fattigkärr, intermediära kärr och gungflyn | 24.3 |
| 7230 | rikkärr | 0.945 |
| 8220 | klippvegetation på silikatrika bergsluttningar | 5.02 |
| 9030 | naturliga primärskogar i landhöjningskuster | 191 |
| 9060 | barrskogar på eller i anslutning till rullstensåsar | 105 |
| 91D0 | skogbevuxen myr | 16.38 |
Arter som utgör grund för skydd av området
| Kod | Namn | Vetenskapligt namn |
|---|---|---|
| A861 | brushane | Calidris pugnax |
| A006 | gråhakedopping | Podiceps grisegena |
| A640 | silltrut (rasen fuscus) | Larus fuscus fuscus |
| A179 | skrattmås | Larus ridibundus |
| A152 | dvärgbeckasin | Lymnocryptes minimus |
| A194 | silvertärna | Sterna paradisaea |
| A099 | lärkfalk | Falco subbuteo |
| A217 | sparvuggla | Glaucidium passerinum |
| A127 | trana | Grus grus |
| A338 | törnskata | Lanius collurio |
| A066 | svärta | Melanitta fusca |
| A103 | pilgrimsfalk | Falco peregrinus |
| A260 | gulärla | Motacilla flava |
| A007 | svarthakedopping | Podiceps auritus |
| A063 | ejder | Somateria mollissima |
| A162 | rödbena | Tringa totanus |
| A166 | grönbena | Tringa glareola |
| A048 | gravand | Tadorna tadorna |
| A193 | fisktärna | Sterna hirundo |
| A894 | skräntärna | Hydroprogne caspia |
| A876 | orre | Lyrurus tetrix tetrix |
| A277 | stenskvätta | Oenanthe oenanthe |
| A141 | kustpipare | Pluvialis squatarola |
| 1910 | flygekorre | Pteromys volans |
| A169 | roskarl | Arenaria interpres |
| A223 | pärluggla | Aegolius funereus |
| A200 | tordmule | Alca torda |
| A054 | stjärtand | Anas acuta |
| A857 | skedand | Spatula clypeata |
| 1355 | utter | Lutra lutra |
| A856 | årta | Spatula querquedula |
| A147 | spovsnäppa | Calidris ferruginea |
| A146 | mosnäppa | Calidris temminckii |
| A202 | tobisgrissla | Cepphus grylle |
| A104 | järpe | Bonasa bonasia |
| A021 | rördrom | Botaurus stellaris |
| A045 | vitkindad gås | Branta leucopsis |
| A466 | sydlig kärrsnäppa | Calidris alpina schinzii |
| A062 | bergand | Aythya marila |
| A061 | vigg | Aythya fuligula |
| A038 | sångsvan | Cygnus cygnus |
| A081 | brun kärrhök | Circus aeruginosus |
Dessutom finns det 2 hotade arter i området.