Lojoåsen och Ojamonkangas
Natura 2000-skyddsområde
Områdesbeskrivning
Lojoåsen är en del av den första Salpausselkäryggen, ett randdelta av grus och sand som i slutet av istiden avlagrades i den forntida Östersjön. Vid Lojoåsen, i området mellan Lojo station och Muijala, vidgas Salpausselkä till en hög och bred platå. I området finns flera källområden, bland annat det rikkärrsartade skogskärret i Porla och källorna i Muijala. Lojoåsen är ett viktigt grundvattenområde med flera vattentäkter.
I Natura 2000-området ingår två separata delar av Lojoåsen samt ett litet rikkärr vid åsens fot. Kärret är det ena av Lojoområdets två bevarade rikkärr.
Natura-området är värdefullt ur såväl geologisk som botanisk och landskapsmässig synvinkel.
Kvalitet och betydelse
Lojoåsen
Jämfört med exempelvis åsarna i södra Tavastland är Lojoåsens växtlighet relativt karg. Huvuddelen av åsområdet består av torr moskog av lingontyp. På sydsluttningarna och åskrönet börjar skogstypen ställvis närma sig ljungskog (CT). Mjölon växer rikligt i stora fält på sluttningarna. I fältskiktet ingår bland annat slåtterfibbla, finsk getväppling, backtimjan, svinrot, backstarr, liljekonvalj och getrams.
Sorronsuo
Sorronsuo ligger på Lojoåsens källrika randområde. Myrtypen är rikkärrs-tallkärr i den näringsrikaste delen, men här finns också kargare myrtyper. Huvuddelen är utdikad, men tack vare de många källorna har rikkärrsväxtligheten levt kvar, särskilt i myrens nordvästra del. Här växer bland annat tuvsäv, stagg, nålstarr och ullsäv. Mossfloran är särskilt värdefull med över tjugo arter vitmossor. Hit hör den hotade snärjvitmossan. På myren växer också röd glansvitmossa, brun glansvitmossa och gräsull.
Ojamonkangas
Ojamonkangas är en västligare del av Lojoåsen. Den är något frodigare än delområdet Lojoåsen. Huvuddelen av Ojamonkangas är torr moskog. På åsens soliga sluttningar och delar av krönet växer åsvarianter av torr moskog.
I den sandiga lingonskogen i mitten av åsområdet ligger en istida moränbildning kantad av en fornstrand från Yoldiahavets tid. Moränbildningen är fredad enligt naturvårdslagen.
Åsens naturtyp hotas av igenväxning på de soliga sluttningarna samt av marktäkt i området.
Definition av skyddsmål:
Alla naturtyper och arter som nämns i tabellerna 3.1 och 3.2 på informationsblanketten omfattas av skyddsgrunderna för området (med undantag av naturtyper som vad gäller representativitet har klassificerats i klass D och arter som vad gäller populationens betydelse har klassificerats i klass D). Skyddsmålet för alla dessa naturtyper och arter är att åtminstone bevara områdets betydelse som en del av ett nätverk.
Dessutom betonas följande mål i skyddet och skötseln av området:
- tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att trygga en utveckling enligt naturens egna processer
- tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att styra användningen av området
- tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom skötselåtgärder
Övrigt om områdets skydsstatus
Åsområdena ingår i det riksomfattande programmet för skydd av åsar. l den fastställda regionplanen för Västnyland är Ojamonkangas utmärkt som närrekreationsområde (VL) och Lojoåsen som skyddsområde (S). De S-märkta områdena är avsedda att skyddas med stöd av marktäktslagen.
Ojamonkangas täcks delvis av Gunnars byggnadsplan. Ojamonkangas delområde ska fredas med stöd av byggnadslagen/marktäktslagen.
Planbestämmelserna följs i de områden som har en gällande byggnadsplan. I övrigt verkställs skyddet med stöd av marktäktslagen.
Lojoåsens fastställda delgeneralplan gäller för Lojoåsavsnittet. Planbestämmelserna inkluderar åtgärdsförbud enligt 124 a § i lagen om ändring av byggnadslagen. Avsnittet fredas med stöd av byggnadslagen, det vill säga enligt bestämmelserna i den fastställda delgeneralplanen.
Sorronsuo ingår i det riksomfattande programmet för myrskydd. Skyddet förverkligas genom att man inrättar ett naturskyddsområde med stöd av naturvårdslagen.
Naturtyper som utgör grund för skydd av området
| Kod | Namn | Areal, ha |
|---|---|---|
| 7160 | mineralrika källor och källkärr av fennoskandisk typ | 0.01 |
| 7230 | rikkärr | 1 |
| 9060 | barrskogar på eller i anslutning till rullstensåsar | 82 |
Arter som utgör grund för skydd av området
| Kod | Namn | Vetenskapligt namn |
|---|---|---|
| 1984 | platt spretmossa | Herzogiella turfacea |