Långviken

Områdesbeskrivning

Långviken är en cirka fem kilometer lång, smal vik. Vikens botten består huvudsakligen av mjuk dy. Bottnens sandhalt ökar och blir hårdare när man förflyttar sig från vikens inre till mynningen. Viken är till sin helhet låg, vilket medför att det inte kan förekomma branta djupskillnader i viken. Höjden på det topografiska tröskelområdet som den västra delen ökar dock dess betydelse för vattenväxlingen i den östra delen. Stränderna utgörs av delvis sten- eller klippstränder eller vassruggar. En liten bäck och några mindre fåror rinner ut i viken. Växtligheten i Långviken är typisk för kustvattnen i Sydvästra Finland. Mänsklig aktivitet har påverkat viken under hela dess utvecklingshistoria. Omgivningen har varit bebodd och i viken har båtar rört sig länge.

Kvalitet och betydelse

Objektet hör i sin helhet till naturtyp 1650, Smala havsvikar i boreal Östersjökust, och den kompletterar nätverkets omfattning med denna relativt ovanliga naturtyp i Sydvästra Finland. Naturtypens representativitet på området är bra: viken är lång och smal och tröskelområdet under vattnet skiljer den från resten av havsområdet. Dessutom har det påträffats sju växtarter som är kännetecknande för naturtypen i fråga, och längst in i viken växer stora vassruggar. Långviken har också av naturtyp 1150, som kan överlappa smala brackvattenvikar. Långvikens stränder är ganska tätt bebyggda. I vikens mynning finns en småbåtshamn och båttrafik förekommer i hela viken. Den eutrofiering som näringsbelastningen orsakar är en faktor som tär på det naturliga tillståndet i smala brackvattenvikar. På Långvikens avrinningsområde finns dock relativt lite åkrar, och i förhållande till det allmänna tillståndet i Skärgårdshavet är Långviken inte ovanligt övergödd.

Definition av skyddsmål:

Alla naturtyper och arter som nämns under punkt 3.2 på informationsblanketten omfattas av skyddsgrunderna för området. Skyddsmålet för alla dessa naturtyper är att åtminstone bevara områdets betydelse som en del av ett nätverk.

Tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att styra användningen av området.

Tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att trygga en utveckling enligt naturens egna processer

Tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom skötselåtgärder.

Övrigt om områdets skydsstatus

Områdets skydd verkställs genom vattenlagen och miljövårdslagen. För att förtydliga principerna för användningen, skyddet och skötseln av området behövs en skötsel- och nyttjandeplan som görs upp i samspel med de lokala invånarna och markägarna.

Naturtyper som utgör grund för skydd av området