Fladorna i Vahterpää

Områdesbeskrivning

En områdeshelhet i sydöstra Strömfors, som består av stränderna och vattnen kring spetsen av den långa udden Vahterpää. Till helheten räknas två flador, Hamnfladan och Furufladan, glosjön Lillfladan och stränderna kring Hamnfladan och Lillfladan.



De två fladorna har fortfarande kontakt med havet genom mycket smala sund. Lillfladan har däremot redan helt avsnörts från havet. Hela fladakedjan har ursprungligen varit ett enhetligt vattenområde, som har skiljt den stora ön Svartholmen från fastlandet. I och med landhöjningen är Svartholmen inte längre en separat holme.



Fladorna är i naturtillstånd, eftersom stränderna inte är bebyggda. Vattnet är grunt och längs stränderna växer vassbälten av varierande bredd. Fladorna växer emellertid inte igen ännu på en lång tid, eftersom det fortfarande finns stora ytor med öppet vatten. Vattenvegetationen i Lillfladan är däremot riklig. Naturtillståndet har endast rubbats av att en sumpmark i områdets södra del har dikats ut. Därifrån leder ett dike till både Lillfladan och Hamnfladan.



Stränderna är steniga och ställvis finns det verkligt representativa strandängar. Ängsbältena är relativt smala och skogen tar vid nära strandlinjen. Strandskogarna vegetation består på många ställen av representativ lund och är ställvis även försumpade.



Området har även stort landskapsmässigt värde. Fladorna torde vara viktiga lekplatser för fisken och livsmiljöer för sjö- och strandfåglar.

Kvalitet och betydelse

Området är en utmärkt representant för sina naturtyper.



Huvuddelen av området representerar naturtypen flador och glosjöar i habitatdirektivet. Den här naturtypen är en följd av landhöjningen i Östersjön och därför speciell i hela Europa. Hela området är mycket representativt eftersom det är i naturtillstånd och stränderna är helt obebyggda. Man kan tydligt se de olika stadierna i strandvegetationens utveckling till följd av landhöjningen.



Uppgifter saknas om den akvatiska miljön. Nära stranden finns undervattenarter, åtminstone rödsträfse.



Längs stränderna finns det goda exempel på lågvuxna strandängar och stenstrandsvegetation med rikliga bestånd av krissla. Andra typiska, relativt sällsynta arter är bland annat krusfrö, kärrtörel, hönsbär, ormtunga och käringtand. Floran på landtungan mellan Lill- och Hamnfladan är särskilt representativ.



Skogen tar vid efter det smala strandängsbältet och på många ställen är fältskiktet typiskt för lundar. Nära Hamnfladans stränder växer bland annat storrams.



Lunden vid Nyckelskinnsberget vid Hamnfladans södra strand, som ingår i det riksomfattande lundskyddsprogrammet, är det bästa exemplet på örtrika näringsrika skogar i området. Vegetationen är frisk lundskog av harsyra-ekorrbärstyp, med blandskog som domineras av asp. Inslaget av lind och glasbjörk är stort, och även gran och lönn förekommer i viss mån. Nära stranden växer klibbal. Bland de krävande fältskiktsarterna kan nämnas myskmadra, trolldruva och lundarv. Buskskiktet karakteriseras av bladrika arter, såsom skogstry, degbär och olvon.



Definition av skyddsmål:



Alla naturtyper och arter som nämns i tabellerna 3.1 och 3.2 på informationsblanketten (med undantag av naturtyper som vad gäller representativitet har klassificerats i klass D och arter som vad gäller populationens betydelse har klassificerats i klass D) omfattas av skyddsgrunderna för området. Skyddsmålet för alla dessa naturtyper och arter är att åtminstone bevara områdets betydelse som en del av ett nätverk.



Dessutom betonas följande mål i skyddet och skötseln av området:

Fladornas tillstånd bevaras genom att trygga en utveckling som motsvarar naturens egna processer.

Tillståndet som råder i lundarna vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom skötselåtgärder.

Övrigt om områdets skydsstatus

Hamnfladans och Lillfladans stränder och vatten har anvisats som skyddsområden i den fastställda regionplanen. Planbeteckningen är S4, vilken avser att området i huvudsak skyddas med stöd av bestämmelsen i 135 § i byggnadslagen.



Lunden vid Nyckelskinnsberget ingår i det riksomfattande lundskyddsprogrammet och den har i sin helhet fredats som privat skyddsområde. Stränderna som ingår i Natura-området fredas genom att man inrättar ett naturskyddsområde med stöd av naturvårdslagen. Ett naturskyddsområde har inrättats som omfattar Hamnfladan, dess omgivning och Lillfladans omgivning.



Vattnen i Natura-området skyddas med stöd av vattenlagen, det vill säga genom att reglera närmast sådan verksamhet, som fordrar tillstånd av vattendomstolen. Målet är att skydda undervattensnaturen, hydrologin och vattenkvaliteten.

Naturtyper som utgör grund för skydd av området