Fågelområdena i Gammelstadsfjärden

Områdesbeskrivning

Gammelstadsviken är en stor, vassbevuxen havsvik vid Vanda ås mynning. I viken finns breda bälten av vattenvegetation, sumpmarker och strandängar. Strandskogarna är frodiga klibbalsskogar. Tillsammans med de närbelägna åkrarna utgör viken en helhet med variationsrik natur, som är särskilt viktig för fågellivet. Största delen av Natura-området är redan skyddat som naturskyddsområde.



Avloppsvattenutsläppen försämrar vattenkvaliteten i Gammelstadsviken. Kvaliteten har blivit bättre under de senaste åren, men vintern 1996 rasade avloppsvattentunneln igen och avloppsvatten från Helsingfors stad leddes åter ut i viken. Fågelbeståndet påverkades emellertid inte av avloppsvattenutsläppet, eftersom det skedde under vintern och inte under växt- eller översvämningsperioden.



Fågelbeståndet, vattenkvaliteten, bottenfaunan och vegetationen i gölarna kontrolleras kontinuerligt i området, och viken är därför även viktig för forskningen. Inom huvudstadsregionen är Gammelstadsviken ett populärt utflyktsmål för friluftsliv och naturstudier. Det finns naturstigar och fågeltorn längs stränderna.

Kvalitet och betydelse

Gammelstadsviken är ett skyddsområde av internationell betydelse för strandängs- och sjöfåglar. Områdets värde har ökat i och med skötselåtgärderna. Största delen av området ingår i den internationella våtmarkskonventionen Ramsar.



Ett stort antal fågelarter häckar i Gammelstadsviken och antalet par och tätheten är bland de bästa i Finland. Området som är viktigt för fågelfaunan är en helhet som omfattar sumpmarker, strandängar, närbelägna åkrar och strandskogar, det vill säga ett något större område än det egentliga Natura-området.



Största delen av Gammelstadsviken hör till naturtypen estuarier, eftersom Vanda å tillför viken sötvatten. Längs stränderna finns det representativa lövsumpskogar med klibbal. De vidsträckta vassdominerade maderna hör till naturtypen öppna svagt välvda mossar, fattigkärr, intermediära kärr och gungflyn. En del av strandängarna hålls öppna genom att utnyttjas som betesmark och är därför viktiga vårdbiotoper. Strandängen vid Bäckvikens vikbotten har klassificerats som en vårdbiotop av landskapsvärde.



Ett stort antal fågelarter häckar i viken och området är en mycket viktig rastplats under flyttningen. Här häckar och rastar ett stort antal hotade och sällsynta fågelarter.



Områdets betydelse för olika fågelgrupper har förändrats under senaste år. Måsfåglarna har minskat, eftersom skrattmåskolonin försvunnit, liksom de försvunnit från många andra fågelsjöar i vårt land. Däremot har antalet häckande och rastande vadare ökat i och med att strandängarna sköts.



Det har inte skett några stora förändringar i andfågelbeståndet, utan viken har bibehållit sitt värde. De breda vassbältena ger skydd åt ett stort antal tättingar. Arter som håller på att etablera sig i Finland har börjat häcka i viken, bland annat citronärla, skäggmes och pungmes. Skäggmespopulationen i viken är den största i Finland och utgör ett viktigt spridningscentrum.





Häckfågelbeståndets artantal förblev oförändrat under hela 2000-talet i Natura 2000-området. Inventeringen 2012 visade att totalt 1 033 par av 68 fågelarter häckade i området. Av dessa var 14 arter och 233 par sjöfåglar.



De mest värdefulla fågelvattnen i Finland har skyddspoängvärden som överstiger 100 poäng. Gammelstadsvikens skyddspoängvärde har varierat mellan 188 och 234 poäng under åren 2004–2012. Skyddspoängvärdet har stigit avsevärt under de senaste tio åren tack vare de effektiva restaurerings- och skötselåtgärderna.



Området är viktigt för fågelforskningen, eftersom fågelbeståndet har följts upp under en lång tid. Trädsvampar av släktet Chaetodermella har även undersökts. De här svamparna växer i lövträdssnår och på grenar och stammar nära stranden. Flera sällsynta arter av svampsläktet har påträffats i området.

Avloppsvattenbelastningen på viken minskade avsevärt 1987, när vattnet från Viksbacka avloppsreningsverk leddes bort från området. Området utsätts fortsättningsvis för diffus belastning från jordbruket.



Definition av skyddsmål:



Alla naturtyper och arter som nämns i tabellerna 3.2 och 3.2 på informationsblanketten (med undantag av naturtyper som vad gäller representativitet har klassificerats i klass D och arter som vad gäller populationens betydelse har klassificerats i klass D) omfattas av skyddsgrunderna för området. Skyddsmålet för alla dessa naturtyper och arter är att åtminstone bevara områdets betydelse som en del av ett nätverk.



Dessutom betonas följande mål i skyddet och skötseln av området:



- tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom skötselåtgärder

- kvaliteten på en naturtyp eller en arts livsmiljö eller livskraften hos en artpopulation förbättras genom restaurerings- och skötselåtgärder

Övrigt om områdets skydsstatus

Största delen av området är ett naturskyddsområde som ägs av Helsingfors stad. En liten del är statsägd mark som fredats genom förordning. Natura-området ändrar inte på fredningsbestämmelserna för områdena.



I området ingår dessutom den statsägda innersta delen av Bäckviken i nordost, som har reserverats som naturskyddsområde.



Hela området föreslås också upptas i förteckningen över våtmarker av internationell betydelse, den så kallade Ramsarkonventionen. Det föranleder inga andra rättsverkningar utöver de som redan föranleds av att ingå i Natura 2000-nätverket.

Naturtyper som utgör grund för skydd av området

Arter som utgör grund för skydd av området

Dessutom finns det 2 hotade arter i området.