De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och i Pojoviken

Områdesbeskrivning

Till Natura-området hör vattenområdet inom avgränsningen i sin helhet samt andra mark- och vattenområden inom de sju delområdena, vars gränser framgår av den separata kartan över hur områdena skyddas. Det cirka 52 000 ha stora havsområdet omfattar Pojoviken, Ekenäs skärgård från skyddsområdet Nothamn-Strömsö-Hättö i öster och sträcker sig i söder till den yttre gränsen av de inre territorialvattnen och Hangö södra vikar. Skyddsobjektet är en del av det av HELCOM rekommenderade BSPA-nätverket och har i den rapport som utarbetats av miljöministeriets arbetsgrupp för specialskydd av vattendrag tagits med i kategorin havsområden som är i behov av särskilt skydd. Pojoviken, områdets innersta del, är en förkastningsdal som vid Ekenäs avgränsas av en tröskel bildad av Salpausselkä. Viken påminner om en grund fjord. Skärgården ut mot havet bildas av ett lågt lutande peneplan brutet av förkastningslinjer i kustens riktning och vinkelrätt mot den. De grunda sandkantade bukterna på Hangö udds södra kust är viktiga för fågellivet. Området innefattar en fullständig serie havs-, ytter- och innerskärgårdszoner, och representerar därmed hela kusten i miniatyr. Salthalten minskar från över 0,6 i havszonen till nära noll i Pojoviken, vilket leder till att floran och faunan är nästan helt olika i Pojovikens inre och yttre del. I det stora området i havszonen finns dessutom flera värdefulla specialskyddsobjekt, skyddsområden och områden som ingår i skyddsprogram. Dessa delområden presenteras närmare nedan.



Försvarsmakten använder området som övningsområde och för skjutövningar samt för militärt byggande. I området finns byggnader och anläggningar som hör till försvarsmaktens verksamhet.

Kvalitet och betydelse

I det stora havsområdet är målet att skydda havsbottnen, undervattensnaturen och vattenkvaliteten. Eftersom det omfattar alla skärgårdszoner från öppet hav till nästan helt sött vatten är floran och faunan exceptionellt mångsidig. Området är därför av stor betydelse för forskningen. De talrika fladorna och grunda havsvikarna är viktiga häcknings- och rastplatser för fåglar. Utom havsområdet omfattar området också vissa redan existerande skyddsområden eller holmar och fastlandsområden som ingår i olika skyddsprogram. Dessa har grupperats i följande sju delområden:



1) Pojoviken

Den egentliga Pojoviken är en cirka 15 km lång, smal vik som sträcker sig från Karis och Fiskars åars mynningar till Ekenäs. Viken är den viktigaste representanten för smala brackvattensvikar bland Natura 2000-objekten i Nyland. Viken förses med sötvatten från Karis och Fiskars åar och deras avrinningsområden. På den cirka 50 km långa vägen från Pojovikens vikbotten till Finska viken ökar salthalten i ytvattnet från nära noll till över 0,6 procent. Som djupast är viken 40 m, men förbindelsen med havet vid Ekenäs går via en muddrad farled som bara är 7 meter djup och går över ett näs som bildas av Salpausselkä. Salthalten varierar också med djupet och årstiderna. I största delen av viken växer nästan bara sötvattensväxter. Näringsrikedomen gör floran exceptionellt rik och i viken förekommer många växter som i övrigt endast växer i sötvatten. Vikbottnen är också betydande för fågellivet, även om den inte hör till de allra finaste fågelområdena.



2) Ramsholmen-Stadsfjärden (cirka 120 ha mark och cirka 450 ha vatten)

Detta delområdes viktigaste del är lundområdet på Ramsholmen, Kohagen och Högholmen i södra kanten av Ekenäs. Växtligheten varierar från torr hassellund till fuktiga klibbalskärr. Här växer alla inhemska ädla lövträd, vilda och planterade. Många av dessa är de största av sin art som påträffats i Finland. I undervegetationen förekommer krävande arter såsom smånunneörten. På Ramsholmen har man också påträffat svamparten vinterhätta, som är akut hotad på riksnivå. Grannholmarna i södra delen av Stadsfjärden ingår i strandskyddsprogrammet och kompletterar lundområdet. Västra Stadsfjärden är representativ både vad det gäller fågelfauna och flora. I bästa fall rastar tusentals fåglar här under flyttningen. Vasszonen är bred och undervattensväxtligheten rik och mångsidig, med bland annat den utrotningshotade kransalgen stjärnslinke. Helhetens värde ökar ytterligare av de gamla ekdungarna på Gullö norra strand, som avgränsas av strand och åkrar



3) Gullö-Skåldö flada- och insjöområden (cirka 200 ha mark och cirka 440 ha vatten)

I området finns flada-området på Skåldö, en helhet bestående av Stensfladan-Nabbfladan-Juvikfladan-Kopparöfladan som hör till de finaste i hela kustområdet och representerar alla tillandningsskeden. Området är dessutom betydelsefullt som rast- och ätplats för sjöfåglarna. I bästa fall vilar hundratals sim- och dykänder och grågäss i området. Under lågvattenperioder letar hundratals grönbenor och brushanar mat på de blottlagda slambottnarna. Under flyttningen påträffas också simsnäppor i området. Till häckfågelbeståndet hör bland annat årta, mindre hackspett och gråspett. Betesmarkerna på Nabben och Lillö är värdefulla kulturbiotoper av riksintresse, som omfattar cirka 88 ha. På Gullö finns två sjöområden, Byträsket och Långträsket, som bildar ett nästan ödemarksartat obebyggt område i mitten av Gullö. Områdets karaktär framgår av att bland annat storlom, sparvuggla och tjäder häckar här. I detta delområde ingår också fågelsjön Näsebyfladan, vars fågelliv är typiskt för innerskärgårdens vassbevuxna havsvikar, Edesbacka naturskyddsområde som representerar skogs- och myrnatur, samt Kopparö gårds naturskyddsområde som omfattar holmen Äskören med omgivande skär och vattenområden och är ett viktigt skyddsobjekt för sjöfåglar och undervattensnatur. Åsnaturen representeras av Stora Sandön, en flat fältaktig åsrygg utan spetsig åsformation som lagrats kring och mellan flera urbergsknallar. I detta område ingår också flera sandrevlar under vattenytan.



4) Hangö udds södra vikar (cirka 126 ha mark och cirka 713 ha vatten)

Området omfattar flera grunda vikar, många med sandstränder och -bottnar, av vilka en del håller på att snöras av till flador som Västerfjärden eller utvecklas till glosjöar som Österfjärden. Utanför stränderna finns klippiga skär och sandholmar som är viktiga häckningsplatser för fåglar. De låglänta strandängarna har en rik och mångsidig växtlighet. På stränderna lever flera nationellt eller regionalt hotade fågel-, insekt- och växtarter. Vikarna är viktiga rastplatser för flyttande sjö- och vadarfåglar, bland annat svanar och brushanar.



5) Tvärminne (cirka 364 ha mark, 535 ha vatten)

Området består huvudsakligen av skärgården och vattnen sydost om Hangö udd. De yttersta holmarna ligger ute i havsbandet och växtligheten begränsar sig till små ängsfickor i bergsänkorna. Största delen av skärgården är typisk ytterskärgård, med klippiga martallsbevuxna holmar. Fastlandsområdena representerar dels lummig lundrik innerskärgård, dels sanddyner och -stränder. I lundarna kring Tvärminne biologiska station växer bland annat vildapel och regionalt hotade växter såsom grönvit nattviol. Här finns också Nylands enda kända förekomst av smal grynsnäcka. På Lappviksstranden mellan Lappvik och Koverhar påträffas bland annat sandrör och bred sandbagge. Dyn- och ängsområdena representeras av ett cirka 15 ha stort område i närheten av Tvärminne by där det finns flera hotade insektarter och sällsynta växter. Nattskärran och trädlärkan påträffas i dynområdet och Lappviksskogen.



6) Ekenäs skärgårds nationalpark – Alglo – Getskär (cirka 12 500 ha)

Detta är områdets största och mest centrala skyddsområdeshelhet. Kärnan utgörs av Ekenäs skärgårds nationalpark som omfattar cirka 600 ha landområden och cirka 4 000 ha vattenområden. Undervattensnaturen i området är ytterst mångsidig. Alla de mest typiska algzonerna förekommer i representativa bestånd. De skyddade vikarna erbjuder också mångsidiga undervattensbiotoper för kärlväxter. Områdets bottentopografi är mycket omväxlande. Blåstångszonen i havszonen och ytterskärgården uppvisar den största diversiteten. Största delen av nationalparken ligger i havs- och ytterskärgårdszonen, och de norra delarna också i innerskärgårdszonen. Havszonen som gränsar mot det öppna havet karakteriseras av trädlösa, kala klippskär, som till största delen består av röd granit. På de största holmarna finns martall, björk och klibbal. Havszonen har också en rik fågelfauna, med ejdern som den vanligaste arten. Mer sällsynta arter är grågås, labb, tordmule och tobisgrissla. Jussarö avviker från övriga holmar genom sin urskog bestående av tall och gran. Där växer den hotade violettgrå tagellaven och till fågelbeståndet hör bland annat lundsångaren. Ytterskärgårdszonen slutar vid den marina skogsgränsen där tallskogen tar vid. I denna zon består berggrunden främst av mörka djupbergarter. Många holmar har en slingrande strandlinje där flador och glosjöar småningom avsnörs. Slankstarren är en av de mest sällsynta växtarterna i området. Innerskärgårdszonen representeras av Älgö-området med sina vassbevuxna vikar. På Älgö finns också tre sjöar där bland annat brunag och liten daggört växer på de våta strandmyrarna. Fågelfaunan är ödemarksartad med bland annat storlom och berguv.



Det privata naturskyddsområdet Alglo och Getskär, som tillhör Skärgårdsmiljöstiftelsen, har en natur som motsvarar nationalparkens. Alglo omfattar cirka 70 ha mark och cirka 720 ha vatten, Getskär cirka 80 ha mark och cirka 392 ha vatten.



7) Nothamn-Strömsö-Hättö (464 ha mark, 3 174 ha vatten)

Helheten kompletteras med några skyddsområden som grundats för att skydda sjöfågelfaunan. Dessa omfattar ett tjugotal större holmar i havszonen och ett stort antal småholmar i ytterskärgården. Av Natura 2000-typerna ingår här rullstensåsöar i Östersjön med litoral och sublitoral vegetation, vegetationsklädda havsklippor vid Atlantkusten eller Östersjökusten samt boreala skär och småöar i Östersjön.



Det vidsträckta havsområdet kan senare komma att utsättas för belastning på grund av bland annat avledning av avloppsvatten från samhällen, underhåll och utveckling av hamnar och farleder samt byggande av gasledningar med anknytning till energiöverföring.



Det är möjligt att en naturgasledning i framtiden kommer att dras genom området. Ett schakt grävs i havsbottnen nära kusten och naturgasröret sänks ner i schaktet från ett fartyg. Sedan fylls schaktet igen och röret täcks. Placeringen och byggandet av en naturgasledning i området bryter i sig inte mot grunderna för Natura-skyddet, om de inte permanent försämrar skyddsmålen för Natura-området. Under byggskedet ska särskild uppmärksamhet fästas vid att skydda fågelfaunan.



Skyddsmål för området:



Alla naturtyper och arter som nämns i tabellerna 3.1 och 3.2 på informationsblanketten omfattas av skyddsgrunderna för området (med undantag av naturtyper som vad gäller representativitet har klassificerats i klass D och arter som vad gäller populationens betydelse har klassificerats i klass D). Skyddsgrunden för alla dessa naturtyper och arter är att åtminstone bevara områdets betydelse som en del av ett nätverk.



Dessutom betonas följande mål i skyddet och skötseln av området:



- tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att trygga en utveckling enligt naturens egna processer

- tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom skötselåtgärder

- omfattningen av en naturtyp, en arts livsmiljö eller artpopulationen utökas genom restaurerings- och skötselåtgärder

- kvaliteten på en naturtyp eller en arts livsmiljö eller livskraften hos en artpopulation förbättras genom restaurerings- och skötselåtgärder

Övrigt om områdets skydsstatus

I Natura 2000-områdets vattenområden skyddas havsbottnen, undervattensnaturen och vattenkvaliteten med stöd av vattenlagen. På basis av rekommendationer från HELCOMs miljökommitté föreslår man att följande verksamhetsformer regleras i området: grus- och annan marktäkt, muddring och utbyggnad av havsbottnen, uppförande av stora småbåtshamnar samt avledande av avloppsvatten och byggande av fiskodlingar. De hamnar och farleder som redan finns i området kan emellertid användas och underhållas utan att riskera skyddet av området.



Fredningen av området begränsar inte försvarsmaktens verksamhet och utvecklingen av den.



Området omfattar följande holmar och stränder på fastlandet:



1) Pojoviken

Största delen av området hör till strandskyddsprogrammet. Pojovikens innersta del hör dessutom till programmet för skydd av fågelrika insjöar och havsvikar. Till området hör också det privata naturskyddsområdet Sällvik samt Lindudden som ingår i lundskyddsprogrammet. Avgränsningen baserar sig på den fastställda delgeneralplanen för Pojoviken och man har tagit med de strandområden eller holmar som är viktiga med tanke på skyddet och har betecknats med SL, MU, VR och W1 i planen. I det här delområdet används alltså planbestämmelserna i delgeneralplanen utöver de egentliga skyddsområdena. SL-områden är avsedda att fredas med stöd av naturvårdslagen. MU-områden är jord- och skogsbruksområden med särskilt värde för miljön. I dessa områden är byggande förbjudet och natur- och kulturlandskapet och miljövården ska ägnas särskild uppmärksamhet också i samband med alla andra verksamhetsformer. Skötseln av trädbeståndet kring vattendrag och åkrar ska beakta naturen och landskapet. I VR-områden får man uppföra endast sådana byggnader som befrämjar allmänt friluftsliv och stigar som behövs för att man ska kunna ta sig fram i området. W1-områdena är vattenområden där man måste beakta naturförhållandena och vattenkvaliteten, men dessutom noga överväga vilka verksamhetsformer som placeras här, samt båttrafikens natur och utsträckning. Alla ovan nämnda planbeteckningar är belagda med åtgärdsförbud enligt 124 a § i lagen om ändring av byggnadslagen.



2) Ramsholmen-Stadsfjärden

Ramsholmen är ett privat naturskyddsområde, som är fredat enligt Nylands länsstyrelses beslut 1300/1990. De angränsande områdena hör till strandskyddsprogrammet och är i privat ägo. Marken skyddas med stöd av naturvårdslagen. Stadsfjärdens västra del hör till programmet för skydd av fågelrika insjöar och havsvikar, och mindre delar är fredade som privata skyddsområden enligt beslut 45/1989 och 1300/1987. Resten skyddas med stöd av vattenlagen och naturvårdslagen. Ekskogarna på Gullö är också privata skyddsområden enligt beslut 724/1949.



3) Gullö-Skåldö flada- och insjöområden

Insjöarna på Gullö och fladorna på Skåldö hör till strandskyddsprogrammet. Mindre delar av Kopparöfladan är privata naturskyddsområden (Klippudd cirka 5 ha, beslut 25/1994 och Lillö cirka 10 ha, beslut 300/1993). Vissa andra områden har också köpts av staten för naturskyddsändamål. Områdena är i privat ägo och på grund av de betydande biologiska värdena fredas hela den helhet som ingår i strandskyddsprogrammet som naturskyddsområde.



Av Näsebyfladans 81 ha har 36 ha fredats som privat skyddsområde (beslut 2177/1982). Resten av området är privatägt och fredas som naturskyddsområde.

Edesbacka och Äskören som hör till Kopparö gård är privata naturskyddsområden, inrättade enligt besluten 9266/1972 och 1136/1991.



Stora Sandö hör till programmet för skydd av åsar och har en fastställd strandplan. Skyddet verkställs med stöd av tillståndsförfarandet enligt 124 a § i lagen om ändring av byggnadslagen.



4) Hangö udds södra vikar

Områdets västligaste del, Anklarensbukten hör till strandskyddsprogrammet, medan udden Långören är fredad som privat naturskyddsområde. Västerfjärden, Österfjärden och Täktbukten hör till programmet för skydd av fågelrika insjöar och havsvikar, och har inlösts till staten för naturskyddsändamål. Andra privata skyddsområden är Högholmen, rikkärret Sjöstuga-Kampela, skogen på Basholmen, strandängarna på Silversand samt skyddsområdena Ryssholmen och Henriksberg. Områdena väster om Högholmen hör till strandskyddsprogrammet och Svanviken i öster till programmet för skydd av fågelrika insjöar och havsvikar.



5) Tvärminne

Största delen av delområdet, det vill säga lundarna och skärgårdsområdena, är redan fredade med stöd av naturvårdslagen. Lappviksstranden hör till strandskyddsprogrammet och cirka 57 ha av den ägs av Nylands friluftsområdesförening. Det cirka 15 ha stora dynområdet i Tvärminne by betecknas med SL i Hangö stads delgeneralplan för Tvärminne by, fastställd 15.3.1994, och fredas också som naturskyddsområde.



6) Ekenäs skärgårds nationalpark – Alglo – Getskär

Nationalparken grundades 1989 med stöd av lag 485/1989 och närmare bestämmelser angående området finns i förordning 243/1990. Fredningsbestämmelserna gäller inte privata områden innanför gränserna, där det också finns fritidsbebyggelse. Byggnaderna får repareras och underhållas på nuvarande nivå. Nationalparken utvidgas med cirka 5 000 ha statsägda vattenområden söder om den nuvarande gränsen, där det finns cirka 30 ha kobbar. Blekharun, Lerharun, Sköldharun och Sköldharukobbarna är privatägda områden av stor betydelse för sjöfåglarnas häckning, som också fredas med stöd av naturvårdslagen.



Alglo är ett privat naturskyddsområde som har inrättats som ett skyddsområde för skogs- och sjöfåglar och vadare med stöd av naturvårdslagen 1923. Fredningsbestämmelserna innehåller inget direkt byggnadsförbud, men områdets naturskyddskaraktär gör att eventuellt byggande inte får stå i strid med naturskyddsmålen.

Getskär, som förvaltas av Skärgårdsmiljöstiftelsen, föreslås fredas som privat naturskyddsområde, dock så att en viss byggnadsrätt införlivas i fredningsbestämmelserna.



7) Nothamn-Strömsö-Hättö

Delområdet omfattar Nothamn, Lill-Skälö, Gästans, Strömsö och Lill-Österklobbarna i Ekenäs samt Hättö privata naturskyddsområden på Ingåsidan. Nothamn grundades som fågelskyddsområden enligt Nylands länsstyrelses beslut 58/1926 och fredningsbestämmelserna förnyades enligt beslut 8533/1963. Lill-Skälö grundades som skyddsområde för fågellivet och skärgårdslandskapet enligt beslut 3065/1948. Gästans grundades enligt beslut 3709a/1978 som skyddsområde för skärgårdsnatur och Strömsö enligt beslut 8286/1981. Hättö i lngå grundades enligt beslut 1234/1946. Dess fredningsbestämmelser ändrades enligt besluten 3950/1967 och 7380/1968. Området omfattar dels skärgård i naturtillstånd, dels försöksområden med utländska träd och djurarter. Lill-Österklobbarna har fredats enligt beslut 286/1996 av Nylands miljöcentral.

Naturtyper som utgör grund för skydd av området

Arter som utgör grund för skydd av området

Dessutom finns det 4 hotade arter i området.