Biologisk mångfald tryggar förutsättningarna för liv på jorden
Allt börjar med geologi
Grunden för den biologiska mångfalden finns i marken. Jordmånen och berggrunden – tillsammans med klimatet – skapar ramvillkoren för allt liv. De dikterar miljöns fysiska egenskaper och dimensioner: mineraljordens kvalitet och tjocklek eller sjöbassängens djup. De bestämmer var vattnet står stilla och vart det rinner. Organismerna fortsätter sedan därifrån. Växter, djur, svampar och mikroorganismer fyller jorden eller vattnet och bearbetar levnadsförhållandena i sin omgivning. De skapar näringsvävar och andra förhållanden. Det uppstår ett fungerande ekosystem där varje organism har sin egen betydelse.
Hundratals naturtyper...
En viss fysisk miljö och de arter som är typiska för den bildar tillsammans en naturtyp. Naturtyperna representerar den övre nivån av mångfalden. De kan identifieras utifrån särdrag som är typiska för varje naturtyp, precis som arterna identifieras utifrån sina särdrag. En del av naturtyperna, till exempel torra moskogar, är mycket vanliga i Finland. Andra är väldigt ovanliga. Sammanlagt har cirka 400 naturtyper identifierats i Finland. Nästan hälften av dem klassificeras som hotade.
... tiotusentals arter...
Sedan livet uppstod på jorden har det gått mot en större artrikedom. Visserligen har det förekommit svackor på vägen: man känner till fem tidsperioder under jordens historia då ett stort antal arter har utrotats. Den senaste massförstörelsen orsakades av en asteroid som kolliderade med jorden för cirka 66 miljoner år sedan. Den utrotade dinosaurierna från jordens yta.
Idag lever uppskattningsvis 5–30 miljoner arter på jordklotet. Även i Finland är artrikedomen stor: cirka 48 000 arter, då mikroskopiskt små arter inte räknas med. Över hälften av Finlands arter är insekter och andra ryggradslösa djur. Näst mest finns här svampar, växter och alger. Däggdjur, fåglar, fiskar och andra ryggradsdjur är i minoritet: det finns endast drygt 400 arter av dem i Finland.
I Finland finns uppskattningsvis 48 000 arter
Över hälften av Finlands arter är insekter och andra ryggradslösa djur. I vårt land påträffas cirka 400 arter av ryggradsdjur, såsom däggdjur och fåglar.
... oändligt många genkombinationer
Artrikedomen hade inte kunnat utvecklas utan genetisk mångfald. Inom varje art förekommer genetisk variation; olika individer har något olika arvsmassa. Tack vare denna variation har arterna förutsättningar att förändras och anpassa sig till nya situationer och miljöförhållanden. När anpassningen framskrider uppstår nya artformer och underarter och slutligen nya arter. Utvecklingen förhindras om antalet individer i arten är mycket litet. När populationen krymper inskränks också dess genreserv. Detta kan vara ödesdigert för artens överlevnad.
En natur med biologisk mångfald är en värld av möjligheter
Alla nivåer av mångfald – naturtyper, arter och arvsmassa – är lika viktiga. De är också bundna till varandra. Naturtypernas riklighet och livskraft upprätthåller artrikedomen. Den genetiska arvsmassan tryggar å sin sida en enskild arts överlevnad. Människan har många skäl att värna om den biologiska mångfalden. En frisk och mångsidig natur garanterar att vi har en hälsosam luft att andas och rent vatten. Den producerar fisk och andra naturtillgångar och sköter pollineringen av många nyttoväxter.
Naturen skapar också förutsättningar för skogsbruk, turism och andra näringar. Den fungerar som en källa till rekreation och inspiration och är en del av vårt kulturarv. Naturens betydelse som kolsänka är oerhört viktig. Alla möjligheter som naturen erbjuder är ännu inte kända. Den levande naturen är som en bottenlös brunn av råvaror och insikter. Därifrån kan man hämta nya läkemedel och råvaror eller ta modell för utveckling av helt nya produkter.
Den sjätte utrotningsvågen pågår
Mänskligheten har behandlat naturen illa. Cirka en tredjedel av den biologiska mångfalden i världen har gått förlorad på grund av människans verksamhet. Den sjätte utrotningsvågen i jordens naturhistoria pågår. Ryggradsdjur försvinner cirka hundra gånger snabbare från jorden än vad som är naturligt.
Samma trend syns också hos andra organismgrupper. Över 300 arter har redan försvunnit i Finland och var nionde är hotad. Den framskridande förlusten av biologisk mångfald, i kombination med klimatförändringen, äventyrar människors hälsa och välfärd. När naturtyper och arter försvinner skadas ekosystemen och naturens kretslopp försämras. Matproduktionen försvåras, vilket ger upphov till miljöflyktingar och destabiliserar världsekonomin. Mänsklighetens framtida möjligheter minskar.
Varför minskar mångfalden?
Förlusten av biologisk mångfald beror huvudsakligen på att mänskligheten har tagit i bruk största delen av vår planets landyta och bearbetat den för hårt. Vilda växter och djur har tvingats ge vika för odlingsväxter och husdjur. Dessutom utnyttjas fiskbestånd och andra av naturens gåvor på ett ohållbart sätt. Naturen belastas också med utsläpp. Finland står inte utanför utvecklingen.
Även hos oss är den huvudsakliga orsaken till naturförlusten markanvändningen, framför allt skogsbruket och förändringarna inom jordbruket. Mycket natur hamnar också under byggande. Vägar och annan infrastruktur splittrar naturområden, dammar hindrar vandringsfiskarnas vandring. Eutrofieringen och klimatförändringen förändrar ekosystemen. Ett ytterligare hot orsakas av främmande arter som tar över livsrum från inhemska arter.
Det är möjligt att ändra riktning
Det gemensamma målet för Europeiska unionens medlemsländer är att stoppa förlusten av biologisk mångfald i Europa före 2030. Uppgiften kräver mycket arbete, men den är möjlig. Naturen kan utnyttjas på ett hållbart sätt och behandlas som en allierad, och inte som en fiende eller konkurrent. I Finland underlättas uppgiften av att vi har mycket kunskap om den biologiska mångfalden och hoten mot den. Vi följer noggrant tillståndet i naturen och förändringar i det med hjälp av ny teknik. De värdefulla naturområdena har kartlagts och skötselplaner har utarbetats för vattendragen. Hotbedömningen av Finlands arter hör till de mest omfattande i världen. Information skapar förutsättningar för rätt och effektiv verksamhet.
Kan vi vända utvecklingen?
För att bekämpa förlusten av biologisk mångfald förutsätts en liknande omfattande förändring i samhället som stävjandet av klimatförändringen. Den biologiska mångfalden måste beaktas i alla planer och projekt. Om skador på naturen inte kan undvikas, gottgörs de genom att återställa eller skydda ersättande naturområden på annat håll. En del av naturen ska lämnas helt och hållet orörd. Enligt Europeiska unionens biodiversitetsstrategi måste 30 procent av alla livsmiljöers areal skyddas. I Finland har vi ännu långt kvar till det målet.
Skyddsprocenten för Finlands markområden är nu cirka 14, och skyddet koncentreras till trädlösa och trädfattiga marker i norr. Cirka 11 procent av havsarealen är skyddad. En god nyhet är att tankesättet håller på att förändras. Vi förstår betydelsen av den biologiska mångfalden och många är också beredda att förändra och utveckla sina tillvägagångssätt. Det borde dock gå mycket snabbare än i nuläget för att stoppa förlusten av biologisk mångfald.
Utgivare
Biologisk mångfald – Nyland
Nyland ligger i två vegetationszoner. Den sydvästra delen ligger i den hemiboreala ekzonen och den nordöstra delen i Sippfinland. På grund av det sydliga läget är mångfalden av arter och naturtyper i Nyland mångsidig jämfört med områdena längre norrut i Finland. Cirka 60 procent av landarealen består av skog. På grund av det hårda markanvändningstrycket är skogarna i Nyland splittrade. De största enhetliga skogskontinenterna i Natura 2000-nätverket är sjöområdet i Pojo-Kisko, Noux och Sibbo storskogs nationalparker samt områdena Meiko-Lappträsk och Kytäjä-Usmi. Landskapet omfattar också ett betydande skärgårds- och havsområde, där det finns flera värdefulla havsnaturobjekt.
Arterna i Nyland
Artsammansättningen i Nyland är mångsidig och rik och består av både kustarter och skogsarter. Den rikliga förekomsten av arter som gynnas av kalk på klippor och torrängar och i lundar ger också sin egen prägel.
En tredjedel av Finlands hotade arter är skogsarter. Enligt finländsk måttstock är artsammansättningen i skogsnaturen i Nyland rik och de flesta hotade arterna påträffas i södra Finland, där artrikedomen är störst. Till skogsnaturen i Nyland hör som specialitet ädellövskogar samt hasselbestånd, som koncentreras till västra Nyland i riktning mot Raseborg och omgivningen kring Lojo sjö.
I synnerhet i Västra Nyland finns det rikligt med vårdbiotoper som formats av traditionell boskapsskötsel och där det förekommer värdefulla växter som är karaktäristiska för kulturbiotoper. Till dessa numera hotade livsmiljöer räknas till exempel ängar, torrängar och hagmarker. I Nyland förekommer också nya livsmiljöer som bearbetats av mänsklig verksamhet, där förekomster av värdefulla organismarter som är typiska i kulturbiotoper eller på solexponerade områden har utvecklats. Sådana områden är till exempel vägrenar, banvallar, flygplatser och sandtäkter.
Havsstränderna utnyttjades vanligtvis som foder för boskap antingen genom bete eller slåtter fram till 1950–60-talet. Då betesgången minskat och vattendragen eutrofierats har många tidigare betesmarker vuxit igen och täcks av vass. I strandområdena finns det trots detta tåliga strandängar med till exempel lågvuxna tåg-, gräs- och starrarter. Typiska arter på havsstrandängarna i Nyland är till exempel norskstarr och smalarun.
Nylands särdrag
Salpausselkä-åsarna är en av Nylands specialiteter. Två av dessa randbildningar som uppkom till följd av istiden finns i Nyland. Första Salpausselkä går från Hangö ända till området norr om Ladoga. Andra Salpausselkä, som är lägre och mer splittrad, ligger cirka 20 km norr om Första Salpausselkä. Åsarnas branta, solexponerade sluttningar är särskilt viktiga med tanke på mångfalden, eftersom de växt- och insektarter som lever på dem är beroende av rikligt med ljus och värme samt bar mineraljord.
Hangö udd ligger i den sydligaste delen av Första Salpausselkä. Hangö udds särprägel syns i form av långa sandstränder samt öppna och talldominerade dyner i olika utvecklingsskeden. Dessa unika naturtyper är livsmiljöer för många sällsynta och hotade insekt- och växtarter. Arterna på sandstränderna har anpassat sig till variationer i vattenståndet, saltvattenstänk samt näringsfattig och rörlig sand. Stranddynerna utgör en livsmiljö för flera sällsynta och hotade insektarter. Dessa arters framgång beror på hur framgångsrika näringsväxterna (bl.a. sandsvingel, fältmalört, backtimjan och strandråg) är.
Nylands havsområden är en del av västra Finska viken. Holmarna är bergiga och havsbottnen brant och varierande. Området omfattar innerskärgård som består av små holmar samt öppen ytterskärgård som är prickig av skär och små holmar. I de östra och västra delarna av Nyland delas skärgården av krosszoner. Pernåviken och Pojoviken hör till dessa långa och smala havsvikar som sträcker sig djupt in i fastlandet. Tusentals holmar, skär, sund, vikar, laguner, hällmarker, sandstränder, undervattensberg och åsformationer bildar en exceptionellt mångsidig livsmiljö för växter och djur. Den synligaste artgruppen i havsområdet torde vara fåglarna. Sillgrisslan som häckar i området kan anses vara Nylands specialitet.
Särskilt lundarna kring Lojo sjö samt kalkhalten i jordmånen i området är till fördel för kärlväxterna i Nyland. Kalkhalten gynnar även mer krävande arter. Kalkbergen är livsmiljöer för många krävande arter och nästan hälften av de bedömda arterna i denna livsmiljö är hotade. På klippängarna förekommer rikligt med arter, såsom klippbräcka, harklöver, vildlin samt i inlandet även gräslök. Särskilt krävande arter som föredrar kalk är till exempel knipprot, rödsyssla och guckusko. Av dessa finns rödsysslans habitat nästan enbart i Nyland.
Hur främjas den biologiska mångfalden i Nyland?
NTM-centralens uppgift är bl.a. att sörja för skyddet och ett hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden samt att främja och övervaka natur- och landskapsvården inom sitt område. Uppgiften sköts i första hand genom att man utvecklar nätverket av skyddsområden, styr planeringen av markanvändningen i olika planläggningsprocesser samt påverkar projekt som förändrar miljön. Arbetet grundar sig på naturvårdslagen samt EU:s habitat- och fågeldirektiv.
Den biologiska mångfalden i Nyland främjas också bland annat genom livsmiljöprogrammet HELMI, METSO-programmet och Lumovoimaa!- projektet.
Helmi-programmet stärker den biologiska mångfalden i Finland och tryggar de livsviktiga ekosystemtjänster som naturen tillhandahåller. Samtidigt begränsar programmet klimatförändringen och främjar vår anpassning till förändringen. Åtgärderna fördelas på fem olika teman:
- Skydd och restaurering av myrar
- Restaurering av fågelvatten och våtmarker
- Skötsel av vårdbiotoper
- Vård av skogliga livsmiljöer
- Restaurering av småvatten och strandmiljöer
Mer information:
Syftet med det riksomfattande understödet inom Kommun- och Organisation-Helmi är att bredda aktörsgruppen och öka programmets genomslagskraft. Utlysningen riktas till kommuner och organisationer och understöd beviljas för konkreta restaurerings-, iståndsättnings- och skötselprojekt som är förenliga med målen samt för inventerings- och planeringsarbete som fungerar som ett nära stöd för projekten för att förbättra statusen för Helmi-livsmiljöerna. Utlysningen har centraliserats och sköts av NTM-centralen i Nyland.
Mer information:
Handlingsprogrammet för den biologiska mångfalden i skogarna i södra Finland – METSO är ett program som baserar sig på frivillighet och som främjar den biologiska mångfalden. Med hjälp av programmet kan privata skogsägare skydda naturvärdena i sina skogar och på så sätt trygga bevarandet av dem. När en markägare har bjudit ut ett objekt för skydd utreds naturvärdena i området. Om de kriterier för mångfald som fastställts i programmet uppfylls, inleds förhandlingar för att inrätta ett skyddsområde. När avtal har ingåtts om tillåtna och förbjudna åtgärder inom skyddsområdet och om ersättning, kan ett naturskyddsområde inrättas i området.
Mer information:
Projektet Lumovoimaa för landsbygdsföretagare i Nyland främjar tillståndet för vårdbiotoper i naturskyddsområden och tar fram idéer för landsbygdsföretagare i västra Nyland för att utveckla företagsverksamheten så att den är hållbar och gynnar biologisk mångfald.
Mer information:
- Projektet Lumovoimaa (Forststyrelsen)