Puujärvi
Natura 2000-skyddsområde
Områdesbeskrivning
I Natura 2000-området ingår sjön Puujärvi i Karislojo, Vuoriniemi udde i sjöns nordvästra del, ekskogen i Heponiemi norr om sjön samt områdena Rautlampi och Sikasuo nordväst om Puujärvi.
Puujärvi är en landskapsmässigt vacker, karg och klar sjö. I öster gränsar sjön mot den andra Salpausselkäryggen. Puujärvis avrinningsområde är litet med tanke på sjöns storlek. Sjön är också relativt djup. Vattenutbytet är alltså långsamt; genomströmningstiden är cirka sju år. Vattenkvaliteten i Puujärvi är utmärkt. Sjöns vattenareal är 6,5 km2.
Ekskogen i Heponiemi är en relativt stor, enhetlig ekskog med många ekar av olika ålder, även mycket stora och gamla exemplar.
Vuoriniemi udde är ett varierande område med frodiga hassellundar, skogbevuxna kalkrika bergsluttningar och rikkärrsartade starr-fattigkärr.
Delområdet Rautlampi består av västlig taiga i norr och bäcklundar i söder samt skogsområdet mellan dessa.
Sikasuo består av odikad tallmyr och fattigkärr, och genom området rinner en bäck i naturtillstånd. Invid bäcken längs gränsen till mineralmarken finns ett litet klibbal-madkärr. Särkilampi är en liten tjärn som är nästan helt omgiven av myrmark.
Kvalitet och betydelse
Sjön Puujärvi med omgivningar utgör en helhet som utöver sjön också omfattar flera olika värdefulla naturtyper: gammal skog, hassellundar, ädellövskogsdungar, kalkrika bergsluttningar och myrar i naturligt tillstånd.
I området förekommer djur- och växtarter som är hotade både nationellt och i Nyland.
På Vuoriniemi udde finns lundar som är representativa för kalkområdet, där det växer bland annat skogsbingel och skogsknipprot. Mossfloran på branterna inkluderar hotade arter, bland annat späd hårgräsmossa.
Ekskogen i Heponiemi är den enda ekskogen med många gamla ekar som är belägen i inlandet i Nyland. De övriga ligger vid kusten. På de gamla ekarnas stammar växter sällsynta lav- och svamparter, bland annat rödbrun blekspik och stuplav.
Den naturliga skogen vid Rautlampi är inte särskilt gammal, men helt tydligt naturlig granskog. Myren mellan skogarna är också i naturligt tillstånd. I bäckdalen i områdets södra del finns en hassellund med murkna träd. I närheten av lunden finns ett boträd för flygekorre. I området mellan lunden och den naturliga skogen har påträffats många nationellt hotade moss- och lavarter, som växer på klippor och murkna träd.
Sikasuos värde ligger i den orörda myrmarken och bäcken samt det lilla klibbalsmadkärret. På myren växer också sällsynta arter, bland annat strandlummer och myggblomster.
Skyddsmål för området:
Alla naturtyper och arter som nämns i tabellerna 3.1 och 3.2 på informationsblanketten omfattas av skyddsgrunderna för området (med undantag av naturtyper som vad gäller representativitet har klassificerats i klass D och arter som vad gäller populationens betydelse har klassificerats i klass D). Skyddsgrunden för alla dessa naturtyper och arter är att åtminstone bevara områdets betydelse som en del av ett nätverk.
Dessutom betonas följande mål i skyddet och skötseln av området:
- tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att trygga en utveckling enligt naturens egna processer
- tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom skötselåtgärder
- kvaliteten på en naturtyp eller en arts livsmiljö eller livskraften hos en artpopulation förbättras genom restaurerings- och skötselåtgärder
Övrigt om områdets skydsstatus
Puujärvi med avrinningsområde har i ett betänkande av miljöministeriets arbetsgrupp för specialskydd av vattendrag klassificerats som ett vattendrag i behov av särskilt skydd. Vid sjöns stränder finns gott om fritidsbostäder, så området är ett viktigt rekreationsområde. Faktorer som hotar vattenkvaliteten är den diffusa belastningen från jord- och skogsbruket samt avloppsvattnet från fritidsbostäderna. I Natura-området ingår Puujärvis vattenområde, som skyddas med stöd av vattenlagen. Med stöd av vattenlagen tryggas vattenkvaliteten, hydrologin och sjöns vattenvegetation.
Vuoriniemi udde (areal 6 ha), ekskogen i Heponiemi (4 ha) och Sikasuo-området (8 ha) har reserverats huvudsakligen som skyddsområden (SL) i den fastställda regionplanen för Västnyland. Rautlampi-området (28 ha) ingår varken i regionplanen eller i något skyddsprogram. De här områdena skyddas genom att man inrättar ett naturskyddsområde med stöd av naturvårdslagen för ett område på totalt 46 hektar.
Naturtyper som utgör grund för skydd av området
| Kod | Namn | Areal, ha |
|---|---|---|
| 3110 | oligotrofa, mineralfattiga vatten på atlantiska sandslätter med amfibisk vegetation bestående av notblomster, strandpryl och braxengräs | 646.4 |
| 3160 | naturliga dystrofa sjöar och småvatten | 0.7 |
| 3260 | vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor | 0.4 |
| 7140 | Öppna svagt välvda mossar, fattigkärr, intermediära kärr och gungflyn | 0.37 |
| 8210 | klippvegetation på kalkrika bergsluttningar | 0.01 |
| 9010 | västlig taiga | 14 |
| 9020 | boreonemorala, äldre naturliga ädellövskogar av fennoskandisk typ med rik epifytflora | 1.5 |
| 9050 | Örtrika näringsrika skogar med gran av fennoskandisk typ | 6.6 |
| 9080 | lövsumpskogar av fennoskandisk typ | 0.96 |
| 9190 | Äldre ekskogar på sura, sandiga slättmarker | 1.5 |
| 91D0 | skogbevuxen myr | 7.5 |
Arter som utgör grund för skydd av området
| Kod | Namn | Vetenskapligt namn |
|---|---|---|
| 1910 | flygekorre | Pteromys volans |