Österfjärden

Områdesbeskrivning

Österfjärden ligger i Ekenäs inre skärgård. Österfjärden är en havsvik, som skiljs från havet av vidsträckta moränåsryggar. Längs stränderna finns betesmarker och lövsumpskogar. Natura-området består av Österfjärden med omgivning, Karlholmen med närliggande holmar, strandskogen på norra Nötö samt ögruppen Västerholmen och Tallören i Västerfjärden. I alla delområden växer naturlig skog.

Kvalitet och betydelse

I området finns en varierande helhet av olika skogsnaturtyper.



1. Urskogen på Karlholmen

Området består av två skogklädda öar med släta strandklippor. I mitten av den större ön växer gammal, naturlig granskog med inslag av stora björkar. På den mindre holmen finns hällmarkstallskog.



2. Västerholmen, Tallören med närliggande grund

Holmarna ligger mitt i fladan Västerfjärden. Västerholmen är täckt av frodig, mycket tät, äldre OMT-granskog med många vindfällen och forrakor. Skogen är nästan ogenomtränglig. Längst stränderna växer det klibbal, björk, sälg och måbär.

Tallören är en naturlig, klippig holme med tät granskog och många vindfällen.



3. Norra stranden på Nötö

Vegetationsbältena på Nötös norra strand mot Västerfjärden är välutvecklade och tydliga. Vassbältet sträcker sig ut i vattnet och övergår mot stranden i en klibbalslund. Högre upp i branten växer frisk, gammal granskog med många stora aspar. Högst uppe finns tall-granblandskog. Det finns gott om murkna träd, torrakor och lågor. Bland klibbalarna finns det också murknande träd, högstubbar och ”holkträd”. I söder gränsar skogen mot ett hygge och ungskog.



4. Österfjärden

Smala sund skiljer Österfjärden från havet. Stränderna är i stor utsträckning vassbevuxna. Både i öster och i norr finns det lövsumpskogar. Stränderna i väster och söder är öppna, dels betade ängar och hagmarker. Stränderna i norr och öster bildar en variationsrik helhet, där vegetationen växlar från strandvass till strandängar och klibbals-madkärr. De missnedominerade växtsamhällen som uppstått i madkärren med omgivning är de värdefullaste ur skyddssynvinkel. Vegetationen i lövkärren och på momarkerna är frodig och antalet lundarter är stort. På de fuktigaste ställena växer bland annat svärdslilja, missne, strandklo, vattenklöver, majbräken, ältranunkel, besksöta, hässlebrodd, gullpudra, dvärghäxört och underviol.



Strandbetet på den västra stranden består av en strandäng, en öppen, sank äng och hagmarksöar. Viktiga arter är hirsstarr, knägräs och norskstarr.

Skogarna har omfattats av skogsbruket.

För att bevara vårdbiotopens värden måste betesgången fortsätta.



Skyddsmål för området:

Alla naturtyper och arter som nämns i tabellerna 3.1 och 3.2 på informationsblanketten (med undantag av arter som vad gäller representativitet har klassificerats i klass D) omfattas av skyddsgrunderna för området. Skyddsgrunden för alla dessa naturtyper och arter är att åtminstone bevara områdets betydelse som en del av ett nätverk.



Dessutom betonas följande mål i skyddet och skötseln av området:

* tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att trygga en utveckling enligt naturens egna processer

* tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att styra användningen av området

* tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom skötselåtgärder

Övrigt om områdets skydsstatus

Alla delområden skyddas genom att man inrättar ett skyddsområde med stöd av naturvårdslagen.

Naturtyper som utgör grund för skydd av området