Lunden på Svarta backen och fågelområdena i Östersundom

Områdesbeskrivning

Området består av fyra delområden på gränsen mellan Helsingfors, Vanda och Sibbo. Dessa är: 1) den helhet som bildas av Svarta backen, Borgarviken, Labbacka och Kasaberget, 2) Bruksviken, 3) Torpviken och 4) Kapellviken.



Naturen varierar mycket i området. Det finns grunda havsvikar med strandmader och strandängar samt bergiga backar med lundvegetation i branterna. Frodig och representativ lund- och bergsvegetation förekommer i Labbacka och i synnerhet i Svarta backen, där berggrunden innehåller kvarts-fältspatgnejs med näringsrik amfibolit och kalksten i mellanskikten. Kasaberget är mycket kargare, eftersom dess berggrund består av kvarts- och granodiorit.



Området har naturvärde och dessutom historiskt värde. På Svarta backen finns det befästningsverk och kanonvägar från första världskriget samt gamla kalkgruvor. Högst uppe på Kasaberget finns det ett gravkummel från bronsåldern. Dessa skyddas av lagen om fornminnen.



Området är mycket viktigt för invånarna i huvudstadsregionen för naturstudier och friluftsliv. Det är också av betydelse för forskningen. Här har man till exempel observerat fågelbeståndet under en längre tid.

Kvalitet och betydelse

Områdets lundar, fågelvatten och berg bildar tillsammans en helhet med mycket stort naturvärde även på riksnivå. Värdet höjs ytterligare av att området finns i huvudstadsregionen, där endast ett fåtal liknande områdeshelheter har bevarats.



De mest representativa av naturtyperna i habitatdirektivet i området är örtrika näringsrika skogar med gran och silikatrika bergsluttningar samt små förekomster av kalkgynnad bergsvegetation. Bland fågelarterna betonas de arter som upptas i fågeldirektivet, av vilka ett stort antal individer häckar eller rastar i området under flyttningen.

Här har man dessutom påträffat mossarter som finns upptagna i habitatdirektivet samt många sådana växt- och djurarter som är sällsynta i huvudstadsregionen, vissa av dem även hotade på riksnivå.



Lundarna



Svarta backen är den värdefullaste lunden i huvudstadsregionen. Området är mycket mångfaldigt, eftersom vegetationen växlar från torra brantlundar till friska och mycket näringsrika lövträdslundar, lite kargare granlundar, fuktiga ormbunkslundar och lundkärr.



I området växer många krävande lundarter, såsom storrams, gulsippa och skogsbingel. Artrikedomen bland mossor och svampar är stor i skogarna och även hotade arter, såsom brand-, veck- och kantörsporing förekommer. Bland fågelarterna kan nämnas den sällsynta lundsångaren och mindre flugsnapparen.



I den södra delen av Svarta backen växer en art av spärrsidenmossa (Herzogiella turfacea) som upptas i habitatdirektivets artlista bilaga II. Arten har klassificerats som nationellt hotad. Den växer på murkna träd och torv i lundar och lundkärr.



I Helsingfors universitets växtmuseum finns det cirka femton prov av spärrsidenmossa som samlats in i Nyland. En del av dem har samlats in början av århundradet och andra på platser som troligtvis är bebyggda i dag. Proven från Svarta backen är de yngsta i samlingen och är från 1965 och 1979. Det visar att Svarta backen sannolikt är den enda ståndort i Nyland man känner till i dag. Tyvärr saknas exakta uppgifter om insamlingsplatserna, men proven är troligtvis tagna på olika ställen. Provet från 1965 är taget i Helsingfors i ett skogsfräken-grankärr i södra Svarta backen och provet från 1979 i Vanda i den fuktiga blandskogen med en kalkstenskanjon. I den smala fuktiga kanjonen finns enligt utsago utgrävda grottor och gångar.





Bergen



Svarta Backen är värdefull även för sin bergsvegetation. På sina ställen är berggrunden kalkhaltig, vilket gynnar krävande sporväxter och arter typiska för hällmarksängar.



Bergen i området är relativt varierande, eftersom Kasaberget representerar ett annat slag av bergsmiljö, som är betydligt kargare.

Enligt den inventering som gjordes för att klassificera berg med stort natur- och landskapsvärde är Svarta backen och Kasaberget värdefulla på riksnivå och Labbacka på regional nivå.



Fågelrika havsvikar



Artrikedomen bland fåglarna är stor eftersom hela området med omgivning är varierande. Borgarviken, Bruksviken, Torpviken och Kapellviken bildar tillsammans ett område av internationellt värde som ingår i det riksomfattande programmet för skydd av fågelrika insjöar och havsvikar, men också var för sig är delområdena värdefulla fågelvatten med lite olika arter.



Alla vikarna används av flyttfåglar som rastplats under flyttningen. Havsvikarna besöks även av flera arter som söker föda här, men häckar på andra ställen.



Definition av skyddsmål:



Alla naturtyper och arter som nämns i tabellerna 3.2 och 3.2 på informationsblanketten (med undantag av naturtyper som vad gäller representativitet har klassificerats i klass D och arter som vad gäller populationens betydelse har klassificerats i klass D) omfattas av skyddsgrunderna för området. Skyddsmålet för alla dessa naturtyper och arter är att åtminstone bevara områdets betydelse som en del av ett nätverk.



Dessutom betonas följande mål i skyddet och skötseln av området:



- tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att trygga en utveckling enligt naturens egna processer

- tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att styra användningen av området

- tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom skötselåtgärder

- kvaliteten på en naturtyp eller en arts livsmiljö eller livskraften hos en artpopulation förbättras genom restaurerings- och skötselåtgärder

Övrigt om områdets skydsstatus

Största delen av området ingår i de riksomfattande naturskyddsprogrammen. Största delen av området har redan fredats som naturskyddsområde.



Den del av Svarta backen som ännu inte har fredats samt de sydvästra delarna av Labbacka ingår i det riksomfattande lundskyddsprogrammet. Natura-området skyddas som naturskyddsområde med stöd av naturvårdslagen.



Borgarviken, Bruksviken, Torpviken och Kapellviken inklusive sumpmarker och strandängar ingår i det riksomfattande programmet för skydd av fågelrika insjöar och havsvikar. Natura-området skyddas med stöd av vattenlagen och/eller naturvårdslagen.



Största delen av Labbacka samt Kasaberget är skyddsobjekt i generalplanen. Området skyddas med stöd av markanvändnings- och bygglagen.

Naturtyper som utgör grund för skydd av området

Arter som utgör grund för skydd av området

Dessutom finns det 3 hotade arter i området.