Kymmene älv

Områdesbeskrivning

Nedanom Ingerois flyter Kymmene älv strid och utvidgas ställvis till breda lugnvatten eller rätt omfattande insjöbassänger. På avsnitten med forsar smalnar älven och delar upp sig i flera parallella fåror. I älvens mittersta och nedre lopp finns det många betydelsefulla öar. Söderom Karjasaari förgrenar sig älven i två stora mynningsarmar. Betydande forsar finns bl.a. inom områdena Ahvis, Kultaa och Pernoo samt Hirvikoski och ovanom den på det över fem kilometer långa älvavsnittet. Av de mynningsarmar som mynnar ut i havet är Langinkoski-armen den som har de flesta forsarna. Älven strömmar delvis genom jämna områden med lerjord, i det nedre loppet finns det även kuperade landområden med berg och morän. Smärre åsar finns det i trakterna av Muhjärvi och Laajakoski samt Sandnäsudden-Skagsanden vid älvmynningen utanför Pyttis. Skogsvegetationen invid älven växlar från rätt karga momarker till skogsdungar av lundtyp på små arealer. Ställvis finns det områden med öppna åkrar eller betesängar. Med tanke på vattenorganismerna är Kymmene älv mycket mångsidig: älven har livsmiljöer med allt från grunda bankar till över tio meter djupa höljor och allt från strida forsar till insjöliknande utvidgningar. Karakteristiskt för Kymmene älvs nedre lopp är de mångformiga, mosaikliknande livsmiljöer som bildas av de omfattande forsavsnitten och lugnvattnen nedanom dessa samt de till sin struktur varierande strand- och vattenväxtzonerna i naturtillstånd. Ahvis-Kultaa-Hirvivuolle Delområdet består av livsmiljöer med utrotningshotad art på öarna och älvstränderna mellan forsarna Ahvionkosket och Hirvivuolle i Kymmene älv. Bland öarna mellan Ahvis och Kultaa utgör Viittoissaari, Lakioissaari och Riitasaari utmärkta biotoper. Trädbeståndet är till största delen en mycket gammal björkskog som lidit av översvämningarna. På östra sidan av älven finns det varierande björkdominerade figurer på fuktig mark, där det ställvis förekommer rikligt med förmultnande trädstammar av olika storlek. I någon mån finns det också vindfällen. Skogens allmänna utseende är ganska ljust. Öarna söderom forsarna Kultaankosket och strandskogarna är ett vidsträckt lundskogsområde som befinner sig nästan i naturtillstånd (till största delen björkskog). Området är en jämn, till största delen ljus strandskog, men även tvinmarker. Ställvis finns det synnerligen rikligt med förmultnande trästammar. Trädbeståndet är på många ställen illa åtgånget av översvämningarnas högvatten, vilket har skapat goda livsmiljöer för utrotningshotade arter. Skogsområdet österom Hirvivuolle på södra stranden av Kymmene älv består av delvis sumpiga strandområden som är utsatta för översvämningarna, av grovvuxen björkskog och ett område med ganska tät blandskog. På området finns rätt rikligt med förmultnande björkstammar. I området ingår den lilla Koivusaari ovanför Hirvivuolle. Träskesmossen Träskesmossen är till största delen en högmosse, bestående av karg mosse och moras, nästan i naturtillstånd. På norra stranden av Västerbyträsket finns det ett skäligen stort område blek och mesotrofisk mosshöljevegetation samt ställen med källor. Mitt i kärret finns det steniga och bergiga öar med gammal tallskog. De dominerande arterna är tuvdun, getpors, odon, flaskstarr och trådstarr. Kyminlinna Delområdet Kyminlinna består av öarna i Siikakoski-Kokonkoski i Kymmene älv och strandskogarna på östra stranden samt omgivningen kring garnisonen och förskansningen Kyminlinna och de lummiga lövträdsdominerade områdena vid älvstränderna. Strandzonens trädbestånd består till största delen av massiva, gamla klibbalar. I de gamla klibbalsdungarna invid älven finns det också rätt rikligt med förmultnande träd. Sydväst om Kyminlinna finns det frodig, öppen lövskog där det förekommer rönn, hägg, gråal och asp. Undervegetationen är lundaktigt rik (bl.a. springkorn). På området har utförts gallring i någon mån. Langinkoski Delområdet Langinkoski består av ett naturskyddsområde, naturvårdsskog och arboretum. På området finns det en del historiska byggnader och konstruktioner, uppförda för kejsaren Alexander III. Berggrunden är mörk viborgit (en variation av rapakivigraniten). Det egentliga naturskyddsområdet är med undantag för de strandängs- och lundliknande stränderna ganska kargt och stenigt, men varierande i fråga om skogsfigurerna med ett mycket gammalt trädbestånd. Naturvårdsskogen är den frodigaste delen av området. Bergområdena är viktiga med tanke på landskapet. Ritingsmossen Ritingsmossen är en kombination av strandängsliknande mosshöljevegetation och ödemark. Trädbeståndet är till största delen glasbjörks- och klibbalsdominerat. På området finns också strandängsliknande delar (med björk eller klibbal). I norra delen av Ritingsmossen finns det i huvudsak risrik tallmosse med ängsull. Trädbeståndets tillväxt har uppenbarligen förbättrats genom inverkan av gödsling. De dominerande växtarterna är trådstarr, hundstarr, vattenklöver, getpors, klibbal, glasbjörk, flaskstarr, fräken och kråkklöver. Eetinnitty, som ingår i delområdet, är ett lövträdsdominerat lövkärr, till största delen dominerat av klibbalar. Även strandängsutseendet präglar områdets flora. Öarna med fast mark på området har gallringsavverkats. Sandnäsudden-Skagsanden Delområdet består av två längsgående åsar i riktningen norr-söder, vilka tränger genom havsviken vid utloppet av Pyttis-armen av Kymmene älv. Den östliga åsen Sandnäs-Korsnäs omfattar ön Mogenpört, åsområdet Sandnäs och Korsnäs på fastlandet samt kedjan av små åsöar mellan dem. Skagsanden mellan Sandnäsfjärden och Tysfjärden och den smala Högholmen norr om den samt Ykspääholmen och Kistholmen vid älvmynningen bildar den andra räckan av åsar. De södra delarna av åsryggarna består upptill av karg åstallskog, vars sluttningar på Sannäsdelen består av för karga åsar typisk, täckande mjölondominerad vegetation i fältskiktet. På Sandudden, som med stenig strand och sandstrand sträcker sig fram till viken och på åsöarna, som utgör en fortsättning på den, förekommer representativ havsstrandsflora. Områdets vegetation är i någon mån sliten. På Skagsanden-Sandudden, som befinner sig i ett mer naturliknande tillstånd, är åssluttningarna frodigare och har i fråga om trädbeståndet en tall-grandominerad, vårdad åsblandskog. Som blandträd finns det rikligt med björk, ställvis asp samt i strandzonen hägg och klibbal. För Skagsuddens del ger det öppna trädbeståndet och den rikliga förekomsten av enar i buskvegetationen en föreställning om eventull tidigare betesmark. I buskskiktet förekommer det rikligt med odon och i fältskiktet ställvis bl.a. backglim. I sydöstra delen av Skagsanden, vid banken Maren, förbyts åssluttningen i en OMaT-lund, där det förekommer bl.a. storrams och rikligt med buskstjärnblomma. På sydvästra sidan fortsätter den vattensjuka strandängen rätt långt som ett bräm av klibbal som kantar åsen. På den del som kantar viken, kantas de sumpiga stränderna av omfattande vegetationer av rörvass-säv, delvis genom igenväxning. Norra delen av Sandnäsudden, Korsnäs, är stenig och i fråga om trädbeståndet delvis VT-skog. Vegetationen på Skogsandens öar och norra del präglas av att området brukats som betesmark. Den nordligaste spetsen av Sandnäsudden är fridlyst som enskilt naturskyddsområde. På västra stranden av udden står det sex gamla båthus i rad, vilka bildar ett kulturhistoriskt värdefullt objekt. Muhjärvi Muhjärvi är en utvigning av Kymmene älv på ett tjugutal kilometers avstånd från havet. Den direkta vattenförbindelsen till älven är på grund av det långa näset mellan sjön och älven ganska smal. Sjösträderna är flacka och till stor del omgivna av odlingsområden. Åkrarna avgränsas ofta från vattenlinjen av ett bälte av lövträd och buskvegetationer. Stränderna är vassbevuxna, men vegetationerna till största delen smala. Vid lågt vattenstånd blottas strändernas gyttjebälten. Tack vare sitt läge och vidsträckta område med öppet vatten är Muhjärvi framför allt ett område där flyttfåglarna vid flyttningen stannar för att vila. I detta avseende är det ett av de bästa i inlandet. Även vadarna stannar på dess stränder, framför allt är den lilla udde som blir mellan älven och den öppna fladan populär bland vadarna. Laajakoskenjärvi Laajakoskenjärvi är en sidovik som avskils från Kymmene äv av ett smalt näs. Sjön omges av en kärraktig remsa med buskage, där det finns rikligt med förmultnande björkstammar. Buskagezonen kantas av odlingsområden. Zonerna med vattenvegetation är breda och frodiga. Mer omfattande områden med öppet vatten förekommer det endast på vårarna. Abborrforsviken Abborrforsviken är en lång havsvik på gränsen mellan Pyttis och Strömfors, belägen utanför den västligaste mynningen av Kymmene älv. Områdets berggrund består av rapakivigranit och marken är slättmark med fint sediment. Strandområdena är jämn mark där höjdvariationen stannar under fem meter. Västra stranden av viken kantas av ett exceptionellt brett vassbälte i naturtillstånd och starrdominerad strandängszon, som på stranden övergår i en lundartad klibbalsskog av rödbläretyp (LT) som breder ut sig från strandlinjen. Vid älvmynningen finns det ett deltaland, bildat av flera fåror och öar. De största av öarna, Nätholmen och Alholmen, är på de nordvästliga stränderna slitna av erosionen, strandängar bevuxna med resliga klibbalar, där bl.a. springkorn förekommer mycket rikligt. Lundvegetationen övergår i busktyp, översvämningsskog med stora gräsväxter och vidare i de sydöstra delarna i vassvegetation. På strandängarna kan urskiljas ett brett bälte med tuvstarr, styltstarr, pors, grönvide, där det ställvis förekommer även rikligt med blåtåtel, samt längre ut ett bälte dominerat av bunkestarr, topplösa, rörvass. Vassbältet består av täta vegetationer av rörvass och sjösäv. I älvfårorna med hård botten nedanom Abborrfors och i södra delen av västra stranden (Söderstrand) samt på nordöstra stranden av viken förekommer det ställvis även representativ vegetation för steniga stränder (specialiteter bl.a. kärrtåtel, vattensyra, hampört). Flera av öarna och skären i området har utöver måsar även en mångsidig landfågelfauna. Sandnäsfjärden-Tysfjärden Sandnäsfjärden-Tysfjärden omfattar mynningen av Pyttis-sidoarmen av Kymmene älv, Tys-fjärden framför den samt Sandnäsfjärden österom åsryggen Skagsanden. Vikområdena står genom smala sund i förbindelse med Finska viken. Området kallas också "Pyttis Mare". Vattenområdet är grunt till följd av det material som älven för med sig och kantat av omfattande bälten av vegetationer. I älvdeltat finns det ganska omfattande strandängar med låg vegetation, av vilka en del länge har varit samfällda betesmarker för Pyttis. Vassbältet är mycket vidsträckt. De dominerande arterna varierar med rörvass, sjösäv samt bägge arterna av kaveldun. Rörvassvegetationerna är speciellt täta. Stränderna är till största delen obebyggda och skogbevuxna.

Kvalitet och betydelse

Nedre loppet av Kymmene älv är för finländska förhållanden ett exceptionellt objekt, en stor ström med forsar och delvis ännu obebyggda stränder. Området har flera obebyggda, genom forsskyddslagen skyddade, separata forsområden och forsdominerade älvavsnitt. Till älven ansluter sig också frodiga utvidgningar av älven (Muhjärvi, Laajakoskenjärvi) samt havsvikar av deltatyp utanför älvmynningarna (Abborrforsviken, Sandnäsfjärden-Tysfjärden), vilka har klassificerats som värdefulla fågelsjöar. Kymmene älv förenar områden för häckning och vinterföda för utrotningshotade arter vid älvstranden. Till den västliga huvudfåran ansluter sig myrområden som är betydande på riksnivå. Vidare finns det vid Kymmene älv växtplatser för bl.a. den utrotningshotade bågsäven och vid älvmynningen för vildris. Till de utrotningshotade evertebraterna bland arterna i Kymmene älv hör bl.a. bäcklusen (Aphelocheirus aestivalis) som blivit allt sällsyntare i Mellaneuropa och tjockskalig målarmussla (Unio crassus) som hör till arter i habitatdirektivets bilaga II och IV (a). Kymmene älvs forsområden fungerar som fortplantningsområden för flera vandringsfiskar som leker i strida strömmar (lax, havsöring, vandringssik) och för nejonögon. Genom utplanteringar har ett ökat aspbestånd återställts i älvområdet. Den vandringssik som stiger upp i Kymmene älv utgör älvens ursprungliga stam. Som rekreationsområde har nedre loppet av Kymmene älv fått allt större betydelse och området har blivit berömt bl.a. som ett ypperligt mål för forsfiske, forsfärder och kanotism. Ahvis-, Kultaa- och Hirvivuolle-områdena är synnerligen betydande näringsområden för utrotningshotade arter och potentiella häckningsområden. Kymmene älv torde samla individer från ett vidsträckt område, vilka söker sig ett vinterrevir. Bland områdets andra bestånd av häckande fåglar må nämnas mindre hackspetten, spillkråkan, altitan och sparvugglan. Träskesmossen är en vidsträckt högmosse i naturtillstånd, där skogsdungarna med gammal tallskog har bevarats utan avverkning. Myrens bleka och mesotrofiska fläck vid norra kanten av Västerbyträsket är sällsynt i sydöstra Finland. På traktens torftiga myrar finns det sällan så vidsträckta mesotrofiska områden. Kyminlinna-området bildar ett rätt vidsträckt näringsområde för de utrotningshotade arter som följer Kymmene älv, vilket också lämpar sig som häckningsområde för arten. Till områdets fågelbestånd hör bl.a. den lilla hackspetten, hökfärgade sångaren samt ett rikt bestånd av nattsångare och till däggdjurartbeståndet hör flygekorre. Kyminlinna-området utnyttjas för garnisonslokaliteter, byggnation och trafik. Området har konstruktioner som hänför sig till försvarmakternas verksamhet. Området är ett betydande rekreationsområde också med kulturhistoriskt värde. Siikakoski-Kokonkoski -området här till det spöfiskeområde som är i Kotka stads besittning. Tidigare har det funnits ett fiskeläge för munkarna vid Valamo kloster i området, och som ett minne därav finns det bl.a. ett ordtodoxt bykapell, en tsasouna på ön Siikakoski. Fästningen Kyminlinna har restaurerats under ledning av Museiverket. Langinkoski är ett värdefullt område med hänsyn till landskap och historia och dess forsnatur är representativ. Ett motsvarande kulturhistoriskt landskap finns det inte på annat håll i Finland. I området lever också flygekorre. Av det Ritingsmosse-område som hör till basprogrammet för myrskyddet har en stor del torkats ut genom dikning. Närheten till Kymmene älv ger området en strandängskaraktär, som inte finns på annat håll i sydöstra Finland. I älven växer de sällsynta arterna blomvass och sjöåranunkel. Sandnäsudden-Skagsanden är ett område som finns med i det riksomfattande åsskyddsprogrammet, i anslutning till fågelsjöobjektet Sandnäsfjärden-Tysfjärden, och som bildas av två parallella längsgående åsar. Det är viktigt med tanke på landskapet och naturtillståndet. Muhjärvi hör, tack vare sitt läge och vidsträckta område med öppet vatten till de bästa områdena i inlandet där flyttfåglarna vilar under flyttningen. Till sjöns växtlighet hör områdets raritet, bågsäven och ävjepilörten som hör till arter i habitatdirektivets bilaga II. Laajakoskenjärvi är förutom en mångsidig häckningsplats för fåglar (bl.a. riktligt med vassarter och vattenrall) även ett viktigt område där flyttfåglarna vilar under flyttningen. Därtill är sjön ett viktigt objekt för naturentusiaster. Abborrforsviken är ett av de få omfattande älvmynningsområdena i naturtillstånd i södra Finland. Vikens västra strand kantas av vidsträckta vassvegetationer och starrdominerade strandängar. Områdets flora omfattar bl.a. vattensyra, kärrtörtel och spädnajas (Najas tenuissima). I Kymmene älv, alldeles ovanför viken, har man påträffat en växtraritet vildris samt nedanför Abborrforsdammen i den tidvis torra sidofåran hampört. Det är sannolikt att de också förekommer i viken. Nedanför Abborforsdammen förekommer också ävjepilörten som hör till arter i habitatdirektivets bilaga II. Den mest rikliga och representativa gruppen av fåglarna i Abborrforsviken är sjöfåglarna. De mest sällsynta arterna hör för sin del till de fågelarter som gynnar vassvegetationer. Abborrforsviken är ett mycket viktigt område där flyttfåglarna vilar under flyttningen och även dess värde med hänsyn till fiskerihushållningen är stort. Det karakteristiska för vattenområdet Sandnäsfjärden-Tysfjärden är den rika förekomsten av sjöfåglar. Fågelbeståndet är rikligt och mångsidigt, till artbeståndet hör även flera sällsynta arter. Under flyttningen och även under ruggningen är området viktigt för sjöfåglarna. I omr¬dets vegetation har påträffats en raritet, vildris. Älvmynningens strandängar utgör en del av den viktiga traditionella biotopen. Viken har också avsevärd betydelse för fiskerihushållningen. Skyddsmål för området:

Alla naturtyper och arter som nämns i tabellerna 3.1 och 3.2 på informationsblanketten (med undantag av arter som vad gäller representativitet har klassificerats i klass D) omfattas av skyddsgrunderna för området. Skyddsgrunden för alla dessa naturtyper och arter är att åtminstone bevara områdets betydelse som en del av ett nätverk.



Dessutom betonas följande mål i skyddet och skötseln av området:

* tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att trygga en utveckling enligt naturens egna processer

* tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att styra användningen av området

* tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom skötselåtgärder

* omfattningen av en naturtyp, en livsmiljö eller population utökas genom restaurerings- och skötselåtgärder

* kvaliteten på en naturtyp eller en arts livsmiljö eller livskraften hos en artpopulation förbättras genom restaurerings- och skötselåtgärder

Övrigt om områdets skydsstatus

Med stöd av forsskyddslagen (35/87) har följande älvavsnitt av Kymmene älvs nedre lopp skyddats: Ahvionkosket, Kultaankosket och Pernoonkosket, i Kymmene älvs östra huvudfåra älvavsnittet nedanom Koivukoski samt i den västliga huvudfåran älvavsnittet mellan Hirvijärvi och Tammijärvi. Miljöns speciella karaktär vid forsområdena har beaktats vid planläggningen av området. Kymmene älvdalen hör till de värdefulla landskapsområdena på riksnivå. Ställvis ansluter sig också betydande kulturhistoriska objekt till åstränderna. Avsikten är att skyddet av Kymmene älvs vattenområde skall genomföras genom vattenlagen. Områdena Ahvis-Kultaa-Hirvivuolle hör till objekten i enlighet med den riksomfattande skyddsplanen för utrotningshotade arter, av vilka områdena i omgivningen av Ahvion- och Kultaankoski-forsarna är objekt som skall realiseras i mest brådskande ordning (etapp I) och Hirvivuolle-områdena i det andra skedet av realiseringen (etapp II). Avsikten är att på områden av Ahvis-Kultaa-Hirvivuolle grunda naturskyddsområden med hjälp av naturskyddslagen. Staten har köpt en del av områden för naturskyddsområden och en del av områden är fridlyst som privatägda naturskyddsområden. Träskesmossen hör till det kompletterande förslaget till basprogrammet för myrskydd. Avsikten är att genomföra dess skydd genom att grunda ett naturskyddsområde med hjälp av naturskyddslagens. Staten har köpt nästan hela området för naturskyddsområdet. Kyminlinna-området är en del av områdesreserveringen (etapp II) i enlighet med det riksomfattande skyddsprogrammet för utrotningshotade arter. Avsikten är att genomföra dess skydd genom byggnadslagen. Staten ägnar en del av området. Langinkoski är statligt naturskyddsområde (förordning 382/95). Ritingsmossen ingår i basprogrammet för myrskydd. Avsikten är att genomföra dess skydd genom att grunda ett naturskyddsområde med hjälp av naturskyddslagen. Staten har köpt nästan hela området för naturskyddsområdet. Sandnäsudden-Skagsanden är objekt nr 50 i det riksomfattande åsskyddsprogrammet. Den nordligaste udden av Sandnäs och Skagsanden är fridlyst som naturskyddsområde på privatägd mark. Avsikten är att genomföra den övriga delen med marktäktslagen. Muhjärvi och Laajakoskenjärvi hör till de värdefulla objekten på riksnivå inom södra Finlands kustområde av det riksomfattande programmet för skydd av fågelsjöar (B II 2.13 och B II 2.20.). Avsikten är att genomföra skyddet av dem genom vattenlagen. Abborrforsviken hör till de värdefulla objekten på riksnivå vid Finska vikens kust i det riksomfattande programmet för skydd av fågelsjöar (A II 1.7). Avsikten är att genomföra skyddet av den med hjälp av vattenlagen samt åtminstone på landområdena med hjälp av naturskyddslagen. Staten har köpt en del av området för naturskyddsområdet. Sandnäsfjärden-Tysfjärden hör till de internationellt värdefulla objekt vid Finska vikens kust, vilka ingår i det riksomfattande programmet för skydd av fågelsjöar (A II 1.3). Tysfjärd-området är fridlyst som naturskyddsområde på privatägd mark med hjälp av naturskyddslagen. Avsikten är att genomföra skydd på Sandnäsfjärden med hjälp av vattenlagen.

Naturtyper som utgör grund för skydd av området

Arter som utgör grund för skydd av området