Kvarnsjöskogen

Områdesbeskrivning

Område med naturskog och en mosaik av hällmarksområden med kärr- och myrmarker insprängda.Kvarnsjöns strandklippor är låga och arealmässigt små.De mest långlänta stränderna har ofta smala madkärrslika remsor. Strandklipporna som angränsar havet i nordost, innefattar rikligt med stup och branterna når som högst en höjd på över 15 meter ovanom havsnivån. Enhetliga, höga stup förekommer dock sparsamt, på bergsbranterna förekommer rikligt med trädbevuxna terrasser.
Många av områdets försumpningar är av speciell karaktär. I många myrfigurer kan flera olika typer av variationsriktningar noteras. Detta beror delvis på myrarnas unga geologiska ålder, delvis möjligen på miljöförändringar under senare tid, som påverkat t.ex. myrarnas hydrologi.
”Överloppsvattnet” från Sandnabbkärren rinner österut från det öppna myrområdet via rännilar ut i havet. Till följd av detta är kärren som kantar rännilarna kraftigt madkärrslika, men de har även många tallkärrslika särdrag, speciellt i närheten av de öppnare försumpningarna. Områdets försumpningar representerar karga myrtyper, även om det i kanterna av myrarna allmänt förekommer minerotrofa områden. Bara på några ställen, så som i Sandnabbkärrens nordvästra hörn, kan en lindrig mesotrofi noteras.
Förutom ovan nämnda myrmarkerna förekommer därtill i skyddsområdets södra del två större försumpade områden som även markerats på grundkartan. De sträcker sig från södra sidan av skyddsområdet ända till närheten av Sandnabbkärren.
En del av områdets moskogar är i naturtillstånd medan en större del ännu befinner sig i succession mot naturskog.
De största hällmarksavgränsningarna (betecknade som ”klippvegetation”) uppfyller kriterierna för ”klippvegetation på silikatrika bergsluttningar” (8220) i EU:s habitatdirektiv. De mindre avgränsningarna, som ingår i dessa, representerar hotade naturtyper. I området förekommer rikligt med hällmarker och de är i huvudsak representativa: bergen är geologiskt varierande, trädbeståndet gammalt och den övriga vegetationen väl bevarad.Bergen är karga, vilket gör att deras artsammansättning inte är speciellt mångsidig. Hällmarkerna är till största delen täckta av hällmarksskog med tall, men det förekommer även rikligt med öppna krön. På dessa ställen framträder närheten till havet rätt väl, och de största områdena har avgränsats som naturtypen ”öppna flacka klippor av sura bergarter nära kusten”Av vattennaturtyperna finns inom området rännilar i naturtillstånd eller nära naturtillstånd

Kvalitet och betydelse

Ett område med en tämligen ovanlig kombination av de olika naturtyperna. Ju längre successionen inom skogsområdena fortskrider, desto mera värdefull blir helheten inom området.

Naturtyper som utgör grund för skydd av området