Hoppa till huvudinnehåll

Karkali, Suuriniemi och Maila

Natura 2000-skyddsområde
Områdeskod
FI0100012
Areal
120 ha
Områden
Lojo
Områdestyp
SAC

Områdesbeskrivning

Natura-området ligger i den östra delen av Karislojo. Området omfattar Karkali naturpark, spetsen på Suuriniemi udde, holmarna Niemensaari och Haapasaari samt bergen Ämmänuuninkallio, Mailankallio och Rinnemäki. De här områdena utgör en varierande helhet med gammal skog, lundar, kalkrika bergsluttningar, trädbevuxna myrar, ängar och obebyggda holmar. I området finns exceptionellt många hotade arter.

Berggrunden på Karkali udde som sticker ut i Lojo sjö består av pyroxengnejs i norr, leptit i söder. Båda bergarterna innehåller rikligt med kalk. På Suuriniemi udde består berggrunden av pyroxenamfibolit. Ämmänuuninkallio är ett brant kalkberg som vetter norrut. Mailankallio är ett högt amfibolitberg och Rinnemäki består av sur gnejs, båda med kalkådror. På båda bergen finns fint utvecklad vegetation som är typisk för kalkrika bergsluttningar.

Niemensaari och Haapasaari är två obebyggda små holmar i Lojo sjö.

Kvalitet och betydelse

Naturparken grundades 1964. På Karkali udde finns stora grandominerade lundar och hassellundar. Bland de lundaktiga hedarna finns små klibbalsdominerade kärr. Växtligheten är allmänt frodig med både sällsynta och hotade arter.



Suuriniemi, Niemensaari och Haapasaari



Suuriniemi är en klippig uddspets på norra sidan av Karkali udde. Området är huvudsakligen moräntäckt, vid udden spets finns sandstrand. På klipporna växer rikligt med en och asp.



Niemensaari är en obebyggd holme sydväst om Suuriniemis spets.



Haapasaari är en obebyggd holme söder om Karkali udde. Den skogklädda holmen är i förhållandevis naturligt tillstånd och i trädbeståndet ingår stora, gamla lövträd. Växtligheten på holmen har lundartade drag; i buskskiktet finns bland annat tibast.



Områdena omfattas av det riksomfattande strandskyddsprogrammet.



Ämmänuuninkallio i Maila



Här på strandklipporna vid Lojo sjö finns hotade och sällsynta arter. Lav- och mossfloran är särskilt värdefull. På berget växer hotade och sällsynta arter, bland annat sipperkrypmossa. Här växer också bland annat fjällhällebräken (Woodsia alpina) och klippbräcka. I branten finns speciella klippformationer, klyftor och grottor som har urholkats där kalkstenen vittrat sönder. Även det här området omfattas av strandskyddsprogrammet.



Berget Mailankallio



På branterna och toppen av berget som vetter västerut och norrut finns många krävande och hotade arter, bland annat klippbräcka, rävsvansmossa och glanslungmossa. Mailankallio är ett näringsrikt skifferberg med kalkådror.



Rinnemäki i Maila



Berget Rinnemäki ligger mitt i Lojoöns kalkområden. Högst uppe är berget kargt och lavklätt. På den sydvästra sluttningen, delvis på krönet och vid foten av den norra branten finns kalkådror. På den norra branten finns både kalkpåverkad meso-eutrof och oligotrof vegetation. Till den krävande sporväxtfloran hör bland annat arten rävsvansmossa. I lunden nedanom berget växer den hotade, fridlysta arten lundbräsma.



Rinnemäki hör till det riksomfattande lundskyddsprogrammet.



Det största delområdet är Karkali naturpark. Fredningsbestämmelserna för området är tillräckliga för att bevara naturvärdena. Kontinuerliga skötselåtgärder är en förutsättning för att lundvegetationen, i synnerhet hassellundarna, ska bevaras i sitt nuvarande tillstånd. Uppföljningen av utrotningshotade arter är viktig.



Ett naturskyddsområde måste inrättas för att bevara arterna på de värdefulla kalkrika bergsluttningarna.



Skyddsmål för området:



Alla naturtyper och arter som nämns i tabellerna 3.1 och 3.2 på informationsblanketten omfattas av skyddsgrunderna för området (med undantag av naturtyper som vad gäller representativitet har klassificerats i klass D och arter som vad gäller populationens betydelse har klassificerats i klass D). Skyddsgrunden för alla dessa naturtyper och arter är att åtminstone bevara områdets betydelse som en del av ett nätverk.

Dessutom betonas följande mål i skyddet och skötseln av området:

- tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att trygga en utveckling enligt naturens egna processer

- tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom skötselåtgärder

- kvaliteten på en naturtyp eller en arts livsmiljö eller livskraften hos en artpopulation förbättras genom restaurerings- och skötselåtgärder

Övrigt om områdets skydsstatus

I den fastställda regionplanen för Västnyland har områdena kring Karkali och Maila (Ämmänuuninkallio, Mailankallio och Rinnemäki) reserverats som skyddsområden (SL).

Rinnemäki hör till lundskyddsprogrammet.

Karkali är en naturpark på 100 ha, som har fredats genom förordning. Även bergen Ämmänuuninkallio, Mailankallio och Rinnemäki skyddas genom att man inrättar ett skyddsområde med stöd av naturvårdslagen. Områdenas sammanlagda areal är tre hektar.



Suuriniemi, Niemensaari och Haapasaari ingår i strandskyddsprogrammet och har reserverats som värdefulla naturområden (SL) i regionplanen. Enligt planbeskrivningen innebär det att områdena skyddas i huvudsak med stöd av bestämmelserna enligt § 135 i byggnadslagen. Områdenas sammanlagda areal är 17 hektar. Områdena skyddas med stöd av byggnadslagen och/eller naturvårdslagen.

Naturtyper som utgör grund för skydd av området

Kod Namn Areal, ha
6270 artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ 0.3
7160 mineralrika källor och källkärr av fennoskandisk typ 0.03
8210 klippvegetation på kalkrika bergsluttningar 0.06
8220 klippvegetation på silikatrika bergsluttningar 1
8230 pionjärvegetation av Sedo-Scleranthion eller Sedo albi-Veronicion dillenii-typer på silikatbergytor 0.005
9010 västlig taiga 22
9020 boreonemorala, äldre naturliga ädellövskogar av fennoskandisk typ med rik epifytflora 0.86
9050 Örtrika näringsrika skogar med gran av fennoskandisk typ 42
9080 lövsumpskogar av fennoskandisk typ 0.5

Arter som utgör grund för skydd av området

Kod Namn Vetenskapligt namn
1910 flygekorre Pteromys volans
1381 barkkvastmossa Dicranum viride

Utgivare

ELY-centraler