Iniö öar
Natura 2000-skyddsområde
Områdesbeskrivning
Iniös lundöar är nära förknippade med Houtskärs lundöar. Liksom Houtskärs lundöar förklaras deras frodighet delvis av kalken i berggrunden, som på sina ställen förekommer som mindre stråk i skifferzonen i området. Det är huvudsakligen bitar av kalksten från ordovikperioden blandat med morän som orsakar frodigheten. Hassellundarna på Salmisholm och Kvarnholm, asklunden på Luneklobb samt klibbal-asp-asklunden på Hummelholm är frodiga och artrika lundområden som tidigare användes som betesmark. På Salmisholm samt Kvärvesholm finns lövängar samt torrängsområden. Växtarter som kräver lundområden är bl.a. ask, lönn, getapel, vildapel, glansnäva, korskovall, grönvit nattviol, Adam och Eva, småborre och blodnäva. De klippiga delarna av öarna är nästan genomgående bevuxna med gammal tall, och nordliga Långholm är mycket ödslig. Sandö är en vidsträckt, flack rullstensås.
Kvalitet och betydelse
Förutom den unika skärgårdsnaturen är området mycket viktigt både internationellt och nationellt för att man där uppnår och bevarar en gynnsam skyddsnivå för ovanliga hemiborealiska och kalkhaltiga lund- och vårdbiotopnaturtyper.
Alla naturtyper och arter som nämns i tabell 3.1 och 3.2 på informationsblanketten omfattas av skyddsgrunderna för området. Skyddsmålet för alla dessa naturtyper är att åtminstone bevara områdets betydelse som en del av ett nätverk.
Området är mycket beroende av naturvård. Mängden betydande naturtyper som förekommer på området och arternas livsmiljö utökas genom restaurerings- och skötselåtgärder.
Därtill förbättras kvaliteten på naturtypernas och de betydande arternas livsmiljö och artpopulationernas livskraftighet genom restaurerings- och skötselåtgärder.
Övrigt om områdets skydsstatus
Lundarna på Luneklobb och Kvarnholm hör till det riksomfattande lundskyddsprogrammet. Hassellundarna på Salmisholm hör till lundskyddsprogrammet.
Området verkställs genom naturvårdslagen, vattenlagen, planläggning eller genom avtal med markägaren.
Fredningen av området begränsar inte försvarsmaktens verksamhet eller utvecklingen av den.
Naturtyper som utgör grund för skydd av området
| Kod | Namn | Areal, ha |
|---|---|---|
| 1150 | kustnära laguner | 12 |
| 1170 | rev | 7 |
| 1230 | vegetationsklädda havsklippor vid Atlantkusten eller Östersjökusten | 4.5 |
| 1610 | rullstensåsöar i Östersjön med litoral och sublitoral vegetation | 50 |
| 1630 | boreala havsstrandängar av Östersjötyp | 5 |
| 1640 | boreala sandstränder med perenn vegetation i Östersjön | 0.01 |
| 3110 | oligotrofa, mineralfattiga vatten på atlantiska sandslätter med amfibisk vegetation bestående av notblomster, strandpryl och braxengräs | 2 |
| 6210 | kalkgräsmarker ( viktiga orkidélokaler) | 0.2 |
| 6270 | artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ | 2 |
| 6280 | nordiskt alvar och prekambriska kalkhällmarker | 0.09 |
| 6530 | lövängar (hamlingsängar och stubbskottsängar) av fennoskandisk typ | 2 |
| 8220 | klippvegetation på silikatrika bergsluttningar | 12 |
| 9010 | västlig taiga | 43 |
| 9020 | boreonemorala, äldre naturliga ädellövskogar av fennoskandisk typ med rik epifytflora | 12 |
| 9050 | Örtrika näringsrika skogar med gran av fennoskandisk typ | 12 |
| 9070 | trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ | 6 |
| 91D0 | skogbevuxen myr | 2 |
| 1220 | perenn vegetation på steniga stränder | 0.3 |
| 9030 | naturliga primärskogar i landhöjningskuster | 5 |
| 1210 | annuell vegetation på driftvallar | 0.41 |
Arter som utgör grund för skydd av området
| Kod | Namn | Vetenskapligt namn |
|---|---|---|
| 1014 | smal grynsnäcka | Vertigo angustior |