Ås-, äng- och vattenområdena i Kallviken

Områdesbeskrivning

En åsudde i östra Helsingfors som fortsätter ut i havet som sanddyner och sandbotten. Största delen av Natura 2000-området är vatten. Endast tidigare inrättade naturskyddsområden har inkluderats i Natura-området.



I Natura 2000-området ingår två små naturskyddsområden (den norra delen av Kallviksåsen och strandängen i mitten av Kallviksudden) och vattnen kring Kallviksudden fram till södra sidan av Lekholmsratan.



Strandängen på Kallviksudden är mycket låglänt (10–50 cm över medelvattenståndet) och den bildades för 100–200 år sedan till följd av landhöjningen.

Både åsen och ängen är värdefulla för landskapet. Omgivningen är tätbebyggd och områdena används för friluftsliv. Det finns en naturstig på ängen. En skötsel- och användningsplan har fastställts för båda naturskyddsområdena.



De grunda vattnen med sand- och stenbottnar är viktiga häcknings- och rastplatser för fåglar.

Kvalitet och betydelse

I området finns en typisk långsträckt åsrygg, som är värdefull såväl geomorfologiskt, landskapsmässigt som biologiskt. Åsryggen fortsätter under havsytan och representerar naturtypen sublitorala sandbankar i habitatdirektivet.



Dylika grunda, sandiga havsbottnar är sällsynta i Nyland och de utgör habitat för ett stort antal fåglar och har en typisk flora. De grunda vattnen söder och väster om Kallviksudden är en viktig rastplats särskilt för flyttande svanar, gäss och vadare. Man känner dåligt till den akvatiska miljöns naturvärden.



De landområden som ingår i Natura-området representerar naturtyper med karakteristisk växtlighet, som är sällsynta i huvudstadsregionen. På den smala brantsluttande åsryggen i norr växer det cirka 150-årig tallskog. Bland de vanligare moskogsarterna förekommer även nordkråkbär och mjölon.



Strandängen är en mycket typisk låglänt, sandig landhöjningsstrandäng, med växter som knappast någonsin växer i andra miljöer och därför är sällsynta åtminstone i huvudstadsregionen (bland annat strandvial, saltarv, krusfrö, fältmalört och ormtunga).

Området används flitigt för rekreation särskilt sommartid. Man har strävat efter att kontrollera slitaget på naturskyddsområdena genom att tillåta att besökare rör sig endast på markerade stigar.



Definition av skyddsmål:

Alla naturtyper och arter som nämns i tabellerna 3.1 och 3.2 på informationsblanketten omfattas av skyddsgrunderna för området (med undantag av naturtyper som vad gäller representativitet har klassificerats i klass D och arter som vad gäller populationens betydelse har klassificerats i klass D). Skyddsmålet för alla dessa naturtyper och arter är att åtminstone bevara områdets betydelse som en del av ett nätverk.



Dessutom betonas följande mål i skyddet och skötseln av området:

- tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att trygga en utveckling enligt naturens egna processer

- tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att styra användningen av området

Övrigt om områdets skydsstatus

De landområden som ingår i Natura 2000-området, det vill säga Kallviksåsen och strandängen på Kallviksudden, är Helsingfors stads naturskyddsområden.

Den övriga delen av Natura-området, det vill säga vattenområdena, ingår i det riksomfattande programmet för skydd av åsar. I vattenområdet förverkligas Natura-området genom skydd av undervattensnaturen, havsbottnen och vattenkvaliteten med stöd av vattenlagen.

Naturtyper som utgör grund för skydd av området