Vandaå

Områdesbeskrivning

Vanda ås vattensystem, i det tätt bebyggda Nyland och i södra Tavastland, är ett typiskt sydfinskt vattensystem med få sjöar. Huvudfåran, Vanda å, har sin början i sjöarna Lallujärvi och Erkylänjärvi i Hausjärvi kommun och mynnar ut i Gammelstadsviken i Helsingfors. Ån är 99 km lång, bredden varierar mellan 10 m och 50 m och fallhöjden är 110 m. Ån har över fyrtio forsar och många biflöden.



Vanda å rinner genom bördiga odlingsmarker och kulturlandskap. Ställvis är bebyggelsen längs ån tät: ån rinner igenom eller tangerar fyra städer och flera mindre tätorter. Inom åns influensområde bor över 400 000 människor.



Jordmånen i ådalen utgörs till största delen av gammal havsbotten med näringsrik lera som en gång sedimenterats. Ån har välutvecklad meanderform där den rinner genom lerjordarna. Skogarna längs ån är frodiga lundar. Lerjordarna har emellertid till största delen uppodlats och åkrarna når på många ställen fram till åstranden. Där ån rinner genom lerjordar är bottnen täckt av mjuk dy och leran gör vattnet grumligt. I forsarna kommer berggrunden fram och åbottnen är täckt av sand och grus, likaså i lugnvattnen nedanom forsarna samt på strömmande ställen.



I Natura 2000-området ingår 59 km av Vanda ås huvudfåra från åmynningen i Gammelstadsviken till forsen Nukarinkoski i Nurmijärvi. De största och viktigaste forsarna ingår i området. Till Natura 2000-området hör endast vattenområdet i huvudfåran.



Området upptogs i nätverket på grund av att en musselart i habitatdirektivets bilaga II, tjockskalig målarmussla (Unio crassus), förekommer i ån. Arten är hotad och fridlyst i Finland.

Kvalitet och betydelse

I området finns den viktigaste förekomsten av tjockskalig målarmussla i Finland. Antalet individer i området uppgår med säkerhet till mer än 15 procent av det uppskattade antalet individer i alla Finlands älvar där målarmusslan förekommer.



Lämpliga livsmiljöer för tjockskalig målarmussla är strömdrag, lugnvatten och nipor strax nedanför forsarna. Uppgifter insamlade 2004–2007 visar att arten förekommer rätt enhetligt mellan Gammelstadsforsen och forsen Nukarinkoski, men inte längre norrut. Populationen uppskattas bestå av minst två miljoner individer. Musselbeståndet är välmående och åldersstrukturen visar att det är fortplantningsdugligt. Individtätheten är störst i åns nedre lopp, i lugnvattnet nedanom forsarna. Musslans livsmiljö utgörs av det strömmande vattnet i hela ån med sammanhängande åhabitat med varierande strömförhållanden och bottenförhållanden.



En art i bilaga II till habitatdirektivet, uttern (Lutra lutra) förekommer regelbundet i Vanda ås huvudfåra.



En annan art, bäcklusen (Aphelocheirus aestivalis), som finns under punkt 3.3. Andra viktiga djur och växtarter, är sällsynt och hänsynskrävande i Finland. Arten förekommer relativt rikligt i Bruksforsen och Königstedtsforsen.

Mänsklig verksamhet har ändrat naturtillståndet i ån under flera hundra år. Ån har byggts och muddrats för olika ändamål allt sedan 1500-talet. Det har funnits många dammar, bland annat i åmynningen vid Gammelstadsforsen, som har begränsat fiskens rörelse och hindrat vandringsfiskar från att stiga upp i ån. Åvattnet har övergötts och förorenats av närsalter och fast substans som spolats ut från åkrar och uppdikade myrmarker samt av kloakvatten från bebyggelse och industrier. Vattenkvaliteten var som sämst i slutet av 1970-talet, då det fanns långa åavsnitt där fisken inte kunde leva.



Många och omfattande projekt har genomförts för att restaurera Vanda å och förbättra vattenkvaliteten. Ån med omgivning har utvecklats till ett fint ströv- och friluftsområde i och med effektivare avloppsvattenrening och andra vattenskyddsåtgärder utöver restaurering av åfåran. Fiskbeståndet har kunnat återhämta sig när vattenkvaliteten förbättrats och vandringshindren så småningom avlägsnats. Fisk har även utplanterats och allt fler fiskarter trivs i ån. Enligt den allmänna bruksklassificeringen av vattnen är vattenkvaliteten i ån otillfredsställande. Åvattnet är lergrumligt och näringsrikt, men halterna av skadliga ämnen i vattnet och organismerna är låga.



Idag belastas ån mest av jordbruket. Översvämningar kan temporärt öka mängden fast substans och närsalter som förs ut i ån. Olika byggprojekt och dikningar i tillrinningsområdet ökar likaså mängden fast substans i vattnet. Vattenkvaliteten kan kortvarigt försämras till följd av störningar i avloppsvattenhanteringen.



Den stora mängden fast substans i vattnet är något som begränsar populationsstorleken hos den tjockskaliga målarmusslan, men arten ser ut att klara sig. Om mängden fast substans ökar kan det inverka negativt på yngre musslors förmåga att överleva.



Definition av skyddsmål:

Alla naturtyper och arter som nämns i tabellerna 3.1 och 3.2 på informationsblanketten omfattas av skyddsgrunderna för området (med undantag av naturtyper som vad gäller representativitet har klassificerats i klass D och arter som vad gäller populationens betydelse har klassificerats i klass D). Skyddsmålet för alla dessa naturtyper och arter är att åtminstone bevara områdets betydelse som en del av ett nätverk.



Dessutom betonas följande mål i skyddet och skötseln av området:

• tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att trygga utveckling enligt naturens egna processer

• tillståndet som råder i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att styra användningen av området

Övrigt om områdets skydsstatus

Natura 2000-området skyddas med stöd av vattenlagen och miljöskyddslagen. För att samordna skyddet, markanvändningen och rekreationen i området är det nödvändigt att göra upp en skötsel- och nyttjandeplan för området i samråd med den lokala befolkningen och markägarna.



Den sydligaste delen av ådalen har klassificerats som ett värdefullt landskap av riksintresse.

Arter som utgör grund för skydd av området