Fyra generationer av mätare
Dessa hydrologiska mätare är vanliga finländare som gör mätningar frivilligt på sin fritid. Tack vare dem vet vi mer om hur vatten rör sig i vattendrag och hur snö och is beter sig.
Många av dessa mätare har gjort observationer i årtionden. Så finns det mätare som ärvt arbetet från sin far eller mor och överför det till sina barn, kanske till och med sina barnbarn. Kaisa Karjalahti bor i Pihtipudas och är en av dem.
Ute på isen i alla väder
Kaisa minns hur hennes mamma gick till Muurasjärvi i Pihtipudas före krigen för att mäta isen. ”Mamma hade med sig en isbill med vilken hon högg hål i isen – på den tiden använde man ännu inte isborrar.” Arbetet var hårt och ibland kom maken med för att hjälpa. Mätningarna skulle göras på bestämda dagar, i vilket väder som helst.
Kaisa tror att hennes mamma började mäta is redan 1910 eller någon gång då. Fram till krigsåren hade mätarbetet i all fall pågått under en lång tid. Bevis på detta är en medalj som republikens president gav till den flitiga mätaren under mellankrigsperioden.
När mammans ork började minska tog Kaisa och hennes familj över ansvaret för mätarbetet. De besökte mätpunkten under hela vintern och borrade hål i den enligt anvisningarna från myndigheterna. Från dem mättes sedan isens totala tjocklek och tjockleken på olika isskikt, höjden på vattnet i borrhålet och ännu tjockleken på snötäcket ovanpå isen. "Det tog sin tid eftersom det fortfarande är ganska lång väg från stranden till mätpunkten", konstaterar Kaisa.
Kaisa berättar att mätpunkten fortfarande finns i hennes namn, trots att hon redan är 90 år gammal. ”Nu fortsätter dottern och dottersönerna arbetet på isen.”
Utöver ismätningar har Kaisa och hennes mamma mätt vattennivån i Muurasjärvi. Höjden brukade läsas varje morgon, antingen från en skala på stranden eller från en påle som slagits i botten av sjön. År 2008 installerades en automatisk mätare på platsen. Vid den tiden blev Kaisas mätningar mindre frekventa, men de användes fortfarande för att övervaka att mätapparaten fungerade.
I slutet av februari 2018 upphörde Kaisas vattennivåmätningar helt och hållet när privata observatörers avtal överfördes från Finlands miljöcentral till NTM-centralen i Södra Österbotten. Då utkontrakterades vattennivåmätningarna till företag.
Mätningar ger värdefull information
Kaisa Karjalahtis och de övriga mätarnas arbete är en del av den hydrologiska grundforskningen. Med hjälp av uppgifterna undersöker man till exempel hur och varför isläget varierar från område till område och över tid. Detta hjälper bedömningen av effekterna av exempelvis klimatförändringen.
Mätningarna görs med en noggrannhet av en centimeter med hjälp av en ismätare och speciella stavar. Man måste följa noga med så att de olika isskikten mäts korrekt. Ett medelvärde beräknas utifrån mätningar från tre hål.
Muurasjärvi i Pihtipudas har en av Finlands 46 punkter för mätning av istjocklek. Observationerna i Muurasjärvi började år 1910 – precis som Kaisa gissade. Observationsserien är den längsta i Finland.
Belönande och intressant arbete
Kaisas barndomshem finns fortfarande vid Muurasjärvi, och i samma trakt bodde Kaisa också efter att hon gifte sig. Det var inte långt från isen och under midvintern bar isen bra. På våren började isen vara nyckfull. ”Det fanns alltid en vattnig zon på samma plats som man måste se upp för”, berättar Kaisa.
En gång föll Kaisas man i en vak under mätresan och drunknade nästan. ”Han hade nog en vän på stranden, men vännen satt på kullen och hörde inte ropen på hjälp. Min man kunde inte komma tillbaka på isen i sina vattendränkta vinterkläder utan var tvungen att simma längs vaken tills han äntligen fick tag i en gren som hängde över isen. Grenen gav honom tillräckligt med stöd så att han kunde dra sig upp på isen.”
Det har inte hänt andra farliga situationer för Kaisas familj under hennes långa karriär. Och arbetet har aldrig verkat obehagligt eller onödigt. ”Tvärtom har det varit intressant”, konstaterar Kaisa. Hennes skåp har under åren lopp fyllts med mätdata som kan användas för att se isförhållanden och vattennivåer från tidigare år. ”Vi skickar mätresultaten på papper per brev. På så sätt får vi också en kopia och det blir minnen även för kommande generationer från årtionden sedan.”
Och vad berättar Kaisas arkiv? Har det skett ändringar i isläget på Muurasjärvi? Kaisa svarar försiktigt och eftertänksamt på frågan. ”Det verkar vara så att isen har blivit tunnare, men situationen varierar mycket från år till år.”
Muurasjärvis tidsserie som sparats i det hydrologiska registret säger samma sak.