Anteckningar från en skräpvandrare

När Joensuubon Mari Käyhkö byter till idrottskläder förändras hennes identitet från forskaren Mari till skräpvandraren Mari. Helt en annan person blir hon inte, eftersom hon som sociolog gör observationer om hur det känns att plocka upp skräp när man är på promenad och hur hon bemöts som skräp-Mari.

Enligt Maris observationer känns det olika att plocka upp skräp på olika ställen. Hurdant skräp det är och hur man samlar upp det gör också en skillnad. ”Min erfarenhet är att det är på något sätt hedervärt och anständigt att samla skräp i utkanten av staden och på gräsmattorna och att fokusera på stort skräp som är lätt att plocka upp, såsom omslagspapper, och att plocka upp det på avstånd med skräpplockare utan att själv röra det, det vill säga smutsen.”

Men Mari samlar också upp skräp i kärnan av stadscentrum, till exempel från torgkanten eller den smutsiga asfalten på gågatan i mitten av allt spott.

”I dessa lokaler är jag under människors blick, helt konkret plockar upp skräp framför dem och ibland sätter mig på huk i vägen för dem. Då är vad jag gör iögonenfallande och väcker potentiell skam i mig. Denna typ av skräpuppsamling känns i sig lite misstänksam och som om det bryter mot sociala normer.”

Skräpupplocking är Maris hobby och å ena sidan förhåller sig människor till henne vänligt och uppmuntrande, men hon orsakar också förvirring hos människor. Att hålla miljön ren upplevs fortfarande vara enbart kommunens uppgift.

”Särskilt på sommaren tar folk kontakt och min uppsamling blir förvånansvärt social trots att ett av syftena för mig med att samla skräp är att få vara ensam. En del människor ser på vad jag gör på avstånd på ett artigt och diskret sätt. Några visar tummen upp, ler eller utbrister när de passerar: ”Bra hobby!”, ”Din hemgata måste vara ren!”, ”Tack!”, ”Du är en snäll person!” eller ”Du gör ett viktigt jobb!”.

I och med uppsamlingen av skräp har Maris blick fästs på ett nytt sätt på de smådjur och insekter som lever och går bland skräpet vid markytan. ”När uppsamlingen i sin oändlighet ibland verkar meningslös går mina tankar till de djur jag mött och till hur rengöring av deras livsmiljö kan vara ens tillfälligt meningsfullt för dem.”

Texten är redigerad från Mari Käyhkös artikel publicerad i Ilmiö-media.

• ”Mikäs keräilijä se sinä olet?” – Havaintoja roskakävelijän arjesta (ilmiomedia.fi) (artikeln är bara på finska, "Och vad för samlare är du då?” – Observationer från en skräpvandrares vardag