Varför följs naturtyperna upp?

Naturtyperna ger utöver människan också andra arter den livsmiljö de behöver: till exempel ger de djuren näring, skydd samt föröknings- och övervintringsplatser. Uppföljningen av artbeståndet har stor betydelse vid uppföljningen av naturtypernas tillstånd. Och tvärtom: uppföljning av naturtypernas strukturella drag kan ge tips om hur arterna mår. Uppföljningen av naturtyperna är en del av uppföljningen av den biologiska mångfalden. Målet är att få information om utvecklingen av naturtypernas utbredningsområde, den totala arealen, förekomsternas storlek och läge samt om förändringar i naturtypernas struktur, funktion och artbestånd.

Hur görs uppföljningen?

I uppföljningen av naturtyperna är det centralt att utöver att kontrollera naturtypsförekomsternas arealer och lägen, även följa upp de drag som berättar om förekomsternas kvalitet. Dessa drag hör till exempel samman med ytformerna, jordmånen, vattenförhållandena, mikroklimatet, växtlighetens struktur, växt-, djur- och svamparterna samt olika störningar orsakade av människan.

Naturtypernas tillstånd kan följas upp antingen genom inventering i terrängen eller utifrån fjärrkartläggningsmetoder. I den moderna uppföljningen kombineras dessa båda så att man med hjälp av observationer i terrängen säkerställer tolkningen som gjorts genom fjärrkartläggning. Artificiell intelligens kan med hjälp av observationspunkterna läras att tolka satellitbilder eller annat material till exempel om förändringar i trädarterna eller fuktbalansen till och med i hela Finland. 

Observationerna i terrängen har dock bevarat sin ställning som en central uppföljningsmetod som inte helt kan ersättas med nya teknologier. I terrängen kan man också utnyttja ny teknologi, såsom eDNA-metoder, som berättar om arterna i området med hjälp av DNA-rester från miljön.

I Finland har naturtyperna i huvudsak följts upp i uppföljningsprogram som ursprungligen har grundats för att observera naturresursernas och miljöns tillstånd.

Information om de viktigaste uppföljningsprogrammen finns på länkarna nedan:

Uppföljning av naturtyper i anslutning till projekt och åtgärder

I miljötillstånden kan man förutsätta uppföljning av konsekvenserna för naturtyperna. Då följer man naturtypens strukturella drag, funktion och arter. Uppföljningen kan särskilt inriktas på de drag som projektet i förväg bedöms ha konsekvenser på: till exempel när projektet påverkar grundvattennivåerna är det viktigt att följa upp förändringarna i vattenhushållningen och konsekvenserna för växtligheten och trädbeståndet särskilt i objekt som är känsliga för dessa förändringar, såsom myrtyper, källor, bäckar och lundar.

Bild

Planeringen av uppföljningen av naturtyper i enskilda projekt ska alltid anförtros behöriga experter. Uppföljningsbehoven kan vara mycket fallspecifika och det finns inga allmänna handböcker för uppföljning av naturtyper i sådana fall. Handböcker för uppföljning av restaurering kan dock vara till hjälp.

Den nya handboken naturinventeringar och naturkonsekvensbedömning ger också hjälp vid bedömningen av projektens konsekvenser. När konsekvenserna har bedömts omsorgsfullt är det lättare att planera uppföljningen av dem.

Uppföljning av restaurering och skötsel

Uppföljningen görs också lokalt i samband med restaureringen och skötseln av naturtypsobjekt, så att man vet hur väl målen uppnåddes.

Uppföljningen av naturtyperna utvecklas kraftigt

Uppföljningen av naturtyperna har utvecklats och utvecklas som bäst i olika projekt. År 2008 utarbetades ett uppföljningsförslag för naturtyper och arter i EU:s habitatdirektiv. I LUSEK-projektet som inleddes 2021 och leds av Finlands miljöcentral (Syke), utarbetas ett övergripande uppföljningsförslag som omfattar både habitatdirektivet och andra naturtyper.

Uppföljningen av havsnaturtyperna utvecklas för närvarande särskilt inom projektet Biodiversea LIFE IP (2021–2029), som är Finlands största samarbetsprojekt för att trygga den biologiska mångfalden i Östersjön. Utvecklingen av uppföljningen i projektet leds av Finlands miljöcentral (Syke) och helheten av samarbetsprojektet koordineras av Forststyrelsen.

Uppföljningen producerar också information för indikatorer som berättar om genomförandet av EU:s strategi för biologisk mångfald. Planeringen av indikatorerna för dessa ekosystems tillstånd pågår år 2022 enligt naturtypsgrupp.

Dessutom utvecklas uppföljningen av restaureringen och skötseln i det omfattande livsmiljöprogrammet Helmi (2021–2030), för att få information om effekterna av de restaurerings- och skötselåtgärder som vidtagits vid objekten.