Klimatförändringen kräver snabba åtgärder
Klimatförändringen beror på växthusgasutsläpp som orsakas av mänsklig verksamhet och som värmer upp klimatet. Det varmare klimatet förändrar ekosystemen, vilket i sin tur påverkar såväl organismer som samhällets verksamhet. Konsekvenserna fördelas inte jämnt, utan effekterna av klimatförändringen drabbar i synnerhet världens fattigaste. De bättre lottade har därför det största ansvaret för att bekämpa effekterna. Nu behövs åtgärder som genomsyrar hela samhället och som minskar utsläppen och förbereder oss på förändringarna.
Klimatförändringen motverkas genom att minska utsläppen
Klimatförändringen kan motverkas genom att minska växthusgasutsläppen. Största delen av utsläppen består av koldioxid, som särskilt uppkommer inom energiproduktionen och trafiken. Begränsande åtgärder genomförs dock inom alla samhällssektorer och de syns också i hushållens vardag. Centrala begränsningsåtgärder är till exempel energibesparing, övergång till användning av förnybar energi, hållbara matvanor samt olika politiska metoder såsom utsläppshandel.
Internationella och nationella klimatmål som styr Finland
Finland styrs av både internationella och nationella klimatmål. På internationell nivå styrs klimatpolitiken av FN:s ramkonvention om klimatförändringarna, Kyotoprotokollet och Parisavtalet. Europeiska unionens (EU:s) klimatpolitik styr både regionens gemensamma och medlemsländernas åtgärder. EU:s klimatpolitik består av många delar, såsom utsläppshandeln, utsläppsminskningsmålen för sektorer utanför utsläppshandeln samt LULUCF-förordningen.
På nationell nivå styrs Finland av ovan nämnda åtaganden, men också av Finlands egna klimatneutralitets- och anpassningsmål.
FN:s mål på 1,5 grader
Att motverka klimatförändringen är en global utmaning som kräver insatser av alla länder. Målen för den internationella klimatpolitiken definieras av olika avtal, såsom FN:s klimatkonvention, Kyotoprotokollet och senast Parisavtalet. Klimatavtalet från Paris som godkändes 2015 satte upp ett mål för länderna att begränsa den globala temperaturökningen till 1,5 grader jämfört med den förindustriella tiden.
Europeiska unionens mål
Målen för 2030 och 2050
Grunden för Europeiska unionens klimatpolitik finns i FN:s klimatkonvention från 1992, Kyotoprotokollet som kompletterar konventionen samt Parisavtalet.
EU:s eget mål är att minska sina växthusgasutsläpp med minst 55 procent fram till 2030 jämfört med 1990. EU:s långsiktiga mål är att uppnå klimatneutralitet senast 2050. Båda målen är bindande för medlemsländerna, eftersom de har skrivits in i den europeiska klimatlagen som trädde i kraft sommaren 2021.
Europeiska kommissionen publicerade också 2019 EU:s gröna giv (European Green Deal), som presenterar metoder för att uppnå klimatneutralitet.
EU:s utsläppshandel
EU begränsar utsläppen genom utsläppshandel. Tanken bakom utsläppshandeln är att det lönar sig att minska växthusgaserna där det är billigast att göra det. I praktiken fungerar utsläppshandeln så att en industrianläggning kan köpa rättigheter till utsläpp från EU:s gemensamma utsläppsmarknad. Köpet görs när det är förmånligare än att minska de egna utsläppen. Ibland kan det vara förmånligast för en industrianläggning att minska utsläppen från den egna produktionen, varvid anläggningen kan sälja sina utsläppsrätter till andra aktörer som hör till utsläppshandeln.
EU:s utsläppshandel omfattar cirka 45 procent av hela EU:s växthusgasutsläpp. Utsläppshandeln omfattar industri- och energiproducerande anläggningar samt flygtrafik inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
EU:s mål är att minska utsläppen av växthusgaser inom utsläppshandelssektorn med 43 procent från 2005 års nivå fram till 2030. Europeiska kommissionen gav dock i juli 2021 ett förslag enligt vilket det nya målet för utsläppshandelssektorn skulle vara 61 procent före 2030.
Sektorer utanför utsläppshandeln
Även sektorer utanför EU:s utsläppshandel (ansvarsfördelningssektorn) omfattas av ett utsläppsminskningsmål. Målet är att sektorer utanför utsläppshandeln ska minska sina utsläpp med 30 procent från 2005 års nivå fram till 2030.
LULUCF-förordningen och kolsänkor
LULUCF-förordningen reglerar hur skogsanvändningen, förändringarna i den och skogarna beaktas i klimatmålen. Förordningen omfattar växthusgasutsläpp och sänkor som frigörs från skogar, jordbruksmark och våtmarker.
Syftet med förordningen är att skogs- och markanvändningssektorn som helhet inte ska orsaka utsläpp på EU-nivå. I juli 2021 gav Europeiska kommissionen ett förslag till ett reviderat LULUCF-direktiv, enligt vilket markanvändningssektorn skulle ha medlemsstatsspecifika mål för att öka sänkorna.
Finlands nationella mål
Finlands klimatpolitik styrs av internationella klimatavtal och EU:s klimatpolitik, och dessutom styrs den nationella klimatpolitiken av klimatlagen. Klimatlagen innehåller Finlands utsläppsminskningsmål och ett system för planering av klimatpolitiken.
EU:s utsläppshandel i Finland
EU:s utsläppshandel omfattar också Finlands utsläpp. I Finland är utsläppshandelssektorns andel av de totala utsläppen cirka 40 procent.
Dessutom är Finland skyldigt att minska sina växthusgasutsläpp från branscher utanför utsläppshandeln med 39 procent fram till 2030 jämfört med 2005 års nivå.
LULUCF-förordningen i Finland
EU:s LULUCF-förordning om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbrukssektorn gäller även Finland. Enligt LULUCF-förordningen får sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsvård inte orsaka nettoutsläpp 2021–2030.
Kommissionen gav ett nytt förslag till LULUCF-förordningen i juli 2021, enligt vilket markanvändningssektorn skulle ha medlemsstatsspecifika mål för att öka sänkorna.
Finlands mål för kolneutralitet
Enligt klimatlagen ska Finland vara kolneutralt före 2035 och kolnegativt efter detta.
Anpassningsmål
Klimatet förändras oundvikligen och klimatförändringen kan inte längre förhindras helt. Utöver motverkandet av klimatförändringen måste Finland också anpassa sig till dess effekter.
Anpassning till klimatförändringen innebär både politiska och praktiska åtgärder med vilka man minskar, förbereder sig för och anpassar sig till klimatförändringens olika effekter och tillhörande risker. Målet med anpassningen är att minska riskerna för människor och de erfarna konsekvenserna. Dessutom är målet med anpassningen att utnyttja de möjligheter som klimatförändringen medför.
På nationell nivå i Finland ansvarar jord- och skogsbruksministeriet för koordineringen av anpassningen till klimatförändringen.
Finland har publicerat en nationell plan för anpassning till klimatförändringen som fram till 2030 omfattar de centrala målen och åtgärderna för att förbereda sig för och anpassa sig till klimatförändringens effekter.
EU:s europeiska klimatlag styr också anpassningsarbetet i EU och dess medlemsstater.
Anpassning är nödvändig
Eftersom klimatförändringen inte helt kan stoppas måste vi anpassa oss till det föränderliga klimatet och dess effekter. Genom att anpassa oss kan vi minska de negativa effekterna av klimatförändringen och dra nytta av eventuella positiva förändringar. Anpassning behövs inom alla samhällssektorer. Vid anpassningen är det viktigt att beakta de lokala förhållandena, eftersom klimatförändringen påverkar olika områden på mycket olika sätt. Kommunerna i Finland ansvarar för de praktiska anpassningsåtgärderna.
Förändringen måste vara rättvis
Klimatförändringen påverkar människor på olika sätt. Å andra sidan varierar också förmågan att anpassa sig till klimatförändringen. Människors sårbarhet påverkas till exempel av förmögenhet, geografiskt läge, ålder och kön. Dessutom orsakar världens fattigaste länder endast en bråkdel av utsläppen per invånare jämfört med de rikare länderna. De rikare länderna har ett stort ansvar för att motverka klimatförändringen.
Vid internationella klimatförhandlingar kommer man överens om gemensamma frågor
Det viktigaste internationella klimatmötet är den så kallade COP (Conference of Parties), dvs. partskonferensen. Konferensen har hållits första gången 1995 och sedan dess årligen (förutom 2020 på grund av coronaviruspandemin).
Partskonferensen beslutar om FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC). Ramavtalet trädde i kraft 1994 och har ratificerats av totalt 197 parter. Partskonferensen har också slutit Parisavtalet och Kyotoprotokollet.
Klimatförändringens effekter i Finland
Klimatförändringen påverkar redan nu Finlands väderförhållanden, natur och människors liv. Tecken på förändring syns redan nu: växtperioden förlängs, mängden is och snö minskar, översvämningsriskerna ökar och torrperioderna hotar att bli vanligare.
De största effekterna ligger dock fortfarande framför oss. Klimatförändringens effekter, såsom ökningen av översvämningar och andra extrema väderfenomen globalt, påverkar den globala livsmedelproduktionen samt stabiliteten i världsekonomin och samhällena – och därigenom också Finland. Finland måste dessutom möta de direkta effekterna av klimatförändringen. Produktionsförhållandena inom jordbruket förändras, vilket kan medföra både fördelar och nackdelar. Även många andra näringsgrenar – skogsbruket, fiskerinäringen, renskötseln och turismen – måste anpassa sig. Finländarnas vardagsliv förändras när vintrarna blir mildare och somrarna blir varmare. Uppvärmningsbehovet minskar, men värmeböljor sätter befolkningen på prov oftare än tidigare.
Klimatförändringen påverkar i synnerhet Finlands vattendrag
Klimatförändringen påverkar Finlands vattenresurser, vattenkvaliteten och vattenmängden.
Finlands miljöcentrals hydrologiska tjänster producerar aktuell information om vattenläget i hela Finland. Finlands miljöcentral erbjuder information för hantering av översvämningsrisker, reglering av avrinningsområden, översvämningsprognoser, hydrologisk modellering, planering av markanvändning och forskningsprojekt. Till tjänsterna hör bland annat en planeringstjänst för det hydrologiska observationsnätet, en bedömningstjänst för vattenvården samt en Hydraulisk modelleringstjänst.
