Motverkande av klimatförändringen
Klimatförändringen kan bromsas upp genom att minska växthusgasutsläppen och öka kolsänkorna. I Parisavtalet förband sig länderna att begränsa höjningen av jordens medeltemperatur till klart under två grader jämfört med den förindustriella tiden. Målet är att länderna ska lyckas begränsa ökningen till 1,5 grader, eftersom detta avsevärt skulle minska klimatförändringens förödande effekter. För närvarande har jordens medeltemperatur redan stigit med över en grad, så effektiva åtgärder behövs inom flera sektorer och på beslutsnivåer.
Bekämpning av klimatförändringen behövs inom alla sektorer
Över 70 procent av Finlands växthusgasutsläpp kommer från energisektorn. Dessutom uppstår utsläpp i synnerhet från jordbruket (15 procent), industriprocesser och användning av produkter (11 procent) samt avfallshantering (4 procent).
Åtgärder för att minska utsläppen behövs inom alla sektorer. Avsnittet om motverkande av klimatförändringen per sektor nedan presenterar åtgärder för att minska utsläppen sektorsvis.
Motverkande av klimatförändringen sektorsvis
Energiproduktion
Energisektorn orsakar största delen av världens växthusgasutsläpp. Cirka tre fjärdedelar av koldioxidutsläppen härstammar från användning av fossila bränslen. Utsläppen kan minskas genom att minska energiförbrukningen samt genom att övergå till förnybara och koldioxidsnåla energiformer.
Den förnybara energins andel av Finlands totala energiförbrukning var 44 procent 2020. Största delen av detta kommer från träbaserade energikällor. Andra förnybara energikällor är vind-, vatten- och solkraft. Av dessa har produktionen av vind- och solenergi ökat snabbt under de senaste åren. Kärnkraft är också en koldioxidsnål energiform och dess understöd har ökat under de senaste åren. Kärnkraftens andel av Finlands totala energiförbrukning var 18,2 procent 2021.
Trafiken
Trafiken är en av de största utsläppssektorerna och potentialen för utsläppsminskningar i trafiken är stor. Finlands mål är att halvera utsläppen från trafiken före 2030 jämfört med 2005 samt att uppnå en helt utsläppsfri trafik före 2045. Man strävar efter att minska trafikutsläppen till exempel genom att öka kollektivtrafikens, gång- och cykeltrafikens andel av trafiken, förbättra fordonens energieffektivitet samt genom att övergå till bränslen med lägre utsläpp och elektroniska fordon.
Skogsbruk
Skogsbruket påverkar skogarnas kolsänkor och kollager. Med tanke på klimatmålen är det viktigt att skogsbruket inte minskar mängden kol som binds i skogarna eller försämrar skogarnas förmåga att binda kol.
Träanvändningen har också betydelse, eftersom kortlivade produkter snabbt frigör koldioxiden i träet i atmosfären, medan långlivade produkter kan fungera som kollager.
Skogarna har dessutom en stor roll som producenter av råvaror för förnybar energi. Träbaserad energi står för 74 procent av den förnybara energin i Finland. Största delen av detta härstammar från avfalls- och biprodukter från skogsindustrin.
Jordbruk och livsmedelsproduktion
Jordbruket producerar en betydande del av utsläppen globalt. Största delen av utsläppen från jordbruket består av tre olika växthusgaser: metan som bildas vid boskaps matsmältning, koldioxidutsläpp från kalkning av mark samt dikväveoxidutsläpp från odlingsmark och gödselhantering.
Livsmedelsproduktionens klimatpåverkan kan begränsas genom att öka andelen vegetabilisk mat i kosten och minska matsvinnet. Med hjälp av olika odlingsmetoder kan man också öka åkrarnas förmåga att binda och lagra kol.
Markanvändning och planläggning
Markanvändning och planläggning
Markanvändningen och planläggningen påverkar klimatet till exempel genom förändringar i kolsänkorna samt genom samhällsstrukturen och trafikplaneringen. Utvidgningen av städerna och jordbruket tar bort utrymme för växtlighet som binder kol. Dessutom kan utvidgningen öka behovet av att röra sig inom staden. En tätare samhällsstruktur är ur klimatsynvinkel en bättre lösning. Samtidigt bör man dock beakta hur förtätningen påverkar städernas luftkvalitet, biodiversitet, ekosystemtjänster och trivsel. Trafikmängden kan också minskas genom markanvändning som blandar olika funktioner såsom boende, arbetsplatser och tjänster. Med planeringslösningarna kan man också stödja kollektivtrafiken, gång och cykling.
Byggande
Byggandet förbrukar mycket naturresurser och energi. På de nordliga breddgraderna går det också åt mycket energi för uppvärmning av byggnader. Å andra sidan tar nedkylning också mycket energi under de allt hetare somrarna. Energiförbrukningen i byggnader och byggande orsakar över en tredjedel av Finlands växthusgasutsläpp. Det finns stor potential för att minska utsläppen när det gäller att öka byggnadernas energieffektivitet.
Byggnadernas energibehov kan minskas genom att utnyttja solenergi. Med hjälp av planering kan man till exempel maximera solens uppvärmningseffekt och naturliga ljus och samtidigt förbättra metoderna för att hålla byggnaden sval på sommaren. Solfångare kan utnyttja solstrålning för att värma upp bruksvattnet. Med solpaneler kan man igen täcka en del av byggnadens elbehov. Dessutom utnyttjar jord- och luftvärmepumpar solenergi indirekt. Valet av byggnadsmaterial kan också ha konsekvenser för klimatet. Att gynna trä som byggmaterial skapar långlivade kollager (se betydelsen av kolsänkor och kollager). Det är också skäl att fästa uppmärksamhet vid utrymmesanvändningen, eftersom arealen i hög grad påverkar energibehovet. Dessutom är en renovering av en befintlig byggnad i regel ett koldioxidsnålare alternativ än ett nybygge, och genom energirenoveringar kan man avsevärt minska byggnadernas energiförbrukning.
Produktion och konsumtion
Produktion och konsumtion orsakar betydande utsläppsmängder. Utsläppsmängderna är starkt kopplade till den ekonomiska situationen och minskar ofta tydligt under en ekonomisk recession. Utsläppen kan minskas genom att minska konsumtionen och gynna produkter med lång livslängd och produkter som kan repareras. Med hjälp av cirkulär ekonomi strävar man efter att förlänga produkternas livslängd samt öka återanvändningen och återvinningen av produkter och råvaror.
Konsumtionen kan styras så att den blir mer hållbar på olika sätt. Beskattning och stöd kan påverka priset på material och produkter, vilket i sin tur påverkar konsumenternas köpbeslut. Även med så kallade nudging-metoder kan man påverka konsumenternas köpbeteende. Tanken med nudging är att göra det så enkelt som möjligt att välja en mer hållbar produkt så att konsumentens valfrihet ändå bevaras. Nudging-metoderna kan också utnyttjas inom flera andra sektorer.
Avfallshantering
Växthusgasutsläppen från avfallshanteringen har minskats till exempel genom att tillvarata gaser som frigörs från avstjälpningsplatser. Dessutom påverkar återvinningen och minskningen av konsumtionen utsläppsmängderna inom avfallssektorn.
Betydelsen av kolsänkor och kollager
Största delen av koldioxidutsläppen stannar kvar i atmosfären, där de orsakar uppvärmning av klimatet. En del av koldioxiden hamnar i växtlighet, jordmån eller hav, det vill säga i så kallade kolsänkor. Att minska utsläppen är det primära målet, men på lång sikt måste koldioxid i atmosfären kunna bindas till kolsänkorna. På så sätt strävar man efter att uppnå så kallade negativa utsläpp.
I Finland fungerar skogarna och myrarna som naturliga kolsänkor. Skogarna påverkar kolmängden i atmosfären genom att binda kolet särskilt i trädens tillväxtfas samt genom att lagra det i växtligheten och jordmånen. Man kan påverka kolsänkorna och kollagren till exempel genom att reglera antalet avverkningar. Även det som träprodukter används till påverkar koldioxidutsläppen. Användning av trä som byggmaterial lagrar kol under en längre tid än förädling av trä till en kortlivad produkt såsom papper.
Beräkning och minskning av koldioxidavtrycket
Med koldioxidavtryck avses en klimatbelastning som uppstår av en produkt, verksamhet eller tjänst. Du kan följa upp dina egna, ditt företags eller kommunens klimatpåverkan med hjälp av olika räknare. Räknarna erbjuder också tips för att minska koldioxidavtrycket.
Konsumtionsbaserade växthusgasutsläpp
Koldioxidavtrycket kan granskas utifrån förbrukningen på kommun- och landskapsnivå. Enligt den nya utsläppsberäkningen uppgår de sammanräknade konsumtionsbaserade växthusgasutsläppen i kommunerna i Finland till cirka 57,4 MtCO2e. Kommunernas konsumtionsbaserade utsläpp består av hushållens konsumtion (83 procent), kommunernas anskaffningar (11 procent) och investeringar (6 procent).
Av hushållens konsumtionsutsläpp utgör boendets andel 25 procent, matkonsumtionens andel 23 procent, rörlighetens andel 22 procent, övriga varors andel 16 procent och övriga tjänster 14 procent.
Utsläppen från kommunernas upphandlingar beror till största delen på köp av tjänster som motsvarar 60 procent av alla utsläpp från kommunernas upphandlingar. I investeringarna betonas utsläppen från byggandet. Andelarna varierar avsevärt mellan regionerna.
Utsläppen från kommunernas konsumtion omfattar också utsläppen från konsumtionen av importerade nyttigheter. Resultaten synliggör alltså klimatutsläppen från vår konsumtion utanför våra kommungränser, eftersom siffrorna också inkluderar utsläpp som består av produktion utomlands.
Var och en kan minska sitt eget koldioxidavtryck
Det är också möjligt att beräkna sitt eget koldioxidavtryck. Det egna koldioxidavtrycket täcker växthusgasutsläppen från konsumtionen av boende, rörlighet, mat och andra varor och tjänster.
Kompensation av utsläpp
Kompensation av växthusgasutsläpp kan användas till exempel när det är svårt eller dyrt att minska utsläppen. Typiska sätt att kompensera är till exempel att skydda och plantera skogar eller projekt som ökar användningen av förnybar energi. Ofta sker kompensationsprojekt i utvecklingsländer. Kompensationen är dock förknippad med många osäkerhetsfaktorer. Vid ett kompensationsprojekt bör man vara säker på att skyddet inte skulle ske utan finansiering av projektet för att de utsläppsminskningar som projektet meddelat ska vara korrekta. Man ska också vara säker på att utsläppsminskningarna inte beräknas flera gånger till exempel i Finland och i projektets målland. Osäkerhet är också förknippad med hur länge projektens klimatfördelar varar. Dessutom bör man i kompensationen också fästa uppmärksamhet vid rättvisefrågor, såsom hur projekten påverkar lokalbefolkningens rättigheter.
Roller och ansvar för att motverka klimatförändringen
Samhällets aktörer har olika ansvar för att motverka klimatförändringen.
Internationella avtal ställer upp mål
Att motverka klimatförändringen är en global utmaning som kräver insatser av alla länder. Särskilt de rika industriländerna, vars koldioxidutsläpp per invånare är störst, har ett särskilt ansvar. Målen för den internationella klimatpolitiken definieras av olika avtal, såsom FN:s klimatkonvention, Kyotoprotokollet och senast Parisavtalet. Klimatavtalet från Paris som godkändes 2015 satte upp ett mål för länderna att begränsa den globala temperaturökningen till 1,5 grader jämfört med den förindustriella tiden. Förenta nationerna (FN) är den internationellt sett viktigaste aktören inom klimatpolitiken. Finlands deltagande i FN:s klimatmöten koordineras av miljöministeriet.
Europeiska unionen styr Finlands klimatåtgärder
EU reglerar sina medlemsländers klimatåtgärder genom att ställa upp olika mål och skyldigheter för dem. EU:s klimatpolitik grundar sig på FN:s klimatkonvention, Kyotoprotokollet och Parisavtalet. I det europeiska programmet för grön utveckling som publicerades 2019 presenteras på vilket sätt EU ämnar uppnå sina viktigaste miljömål.
EU:s utsläppshandel är en av unionens viktigaste metoder för att stävja utsläppen. Utsläppshandeln sätter ett utsläppstak för de stora industri- och energiproduktionsanläggningar som hör till handeln, inom ramen för vilket anläggningarna kan köpa och sälja utsläppstillstånd
Statsförvaltningen och ämbetsverken i klimatarbetet
Utifrån de internationella målen och EU:s mål fastställer Finland nationella klimatmål och strategier för sig själv. Finlands klimatpolitik styrs av den nationella klimatlagen, som trädde i kraft 2015 och uppdaterades 2022. Dessutom regleras klimatåtgärderna genom flera sektorspecifika lagar.
Ministerierna planerar och verkställer klimatpolitiken inom sina egna ansvarsområden. Riksdagen godkänner internationella klimatavtal och stiftar också lagar om klimatet. I Finland främjas klimatåtgärderna också av miljöförvaltningen som styrs av miljöministeriet och som omfattar Finlands miljöcentral (SYKE), Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (ARA) och Regionförvaltningsverken (RFV). Närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM) har en regional expert- och myndighetsroll i klimatarbetet och Forststyrelsen ansvarar till exempel för att öka kolsänkorna.
Landskapen och kommunerna deltar i att bromsa klimatförändringen
Kommunerna har en betydande roll i klimatpolitiken. Deras uppgift är att omvandla internationellt och nationellt överenskomna klimatmål till praktiska handlingar som lämpar sig för de lokala förhållandena. I kommunerna kan man främja till exempel koldioxidsnåla trafikformer, energieffektivt byggande och klimatvänliga skolmåltider.
Många finländska kommuner har ambitiösa klimatmål, såsom att uppnå koldioxidneutralitet. För att stödja kommunernas och landskapens klimatåtgärder har man skapat flera program och nätverk, såsom kommunernas Hinku- och FISU-nätverk samt EU:s projekt CANEMURE.
Företagen deltar i motverkandet av klimatförändringen
De största företagen hör till EU:s utsläppshandel, men även andra företag har en viktig roll när det gäller att begränsa utsläppen. Företagen kan främja motverkandet av klimatförändringen till exempel genom att skapa mer hållbara produkter eller affärsmodeller.
Medborgarna som klimataktörer
Vi har alla möjlighet att delta och göra klimatgärningar. Bekämpningen av klimatförändringen kan främjas till exempel genom en hållbar livsstil, verksamhet i medborgarorganisationer och genom att påverka beslutsfattandet.
Läs mer
Mer om ämnet på annat håll
Utgivare