Ytvattnens ekologiska status i Kumo älvs-Skärgårdshavets-Bottenhavets vattenförvaltningsområde

Den nya statusklassificeringen för ytvattnen är nu klar. Den föregående statusklassificeringen presenterades 2008 och fungerar som underlag för yt- och grundvattnens åtgärdsprogram samt vattenförvaltningsområdets förvaltningsplan. Ytvattnens kemiska klassificering färdigställs vintern 2013 och kan påverka resultatet för den ekologiska helhetsklassificeringen.

Statusklassificeringen baserar sig på ekologi, inte bara vattenkvalitet

Vattnens ekologiska och kemiska klass beskriver tillståndet i våra vattendrag. I bedömningen av mänsklig påverkan är utgångspunkten det biologiska ursprungliga tillståndet. På detta sätt jämförs till exempel grunda humussjöar, ytterskärgård och åar i momarker inte med varandra utan med de referenstillstånd som är förknippade med olika typer av vatten. Den ekologiska statusklassificeringen är en helhet där man tar i beaktande biologiska värden såsom fiskbestånd, vattenväxtlighet och bottenfauna. Utöver detta bedömer man vattenkvaliteten, skadliga ämnen såsom tungmetaller och bekämpningsmedel samt strukturella förändringar i vattnen såsom rensningar och dammar.

Statusklassificeringen som nu gjorts baserar sig på det vattenvårdsarbete som grundar sig i EU:s ramdirektiv för vattenpolitik. Målet för vattenvården i västra Finland, precis som i resten av landet och i hela EU, är att alla yt- och grundvatten skall vara i eller hållas i gott eller i utmärkt tillstånd till och med år 2015. God ekologisk status innebär att det t.ex. i fiskars, bottendjurs, vattenväxters och planktonalgers artförekomst finns högst små förändringar på grund av mänsklig inverkan.

Sjöarna, älvarna och kustvattnen är klassificerade i fem olika klasser: hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. Klassificeringen baserar sig i huvudsak på monitoringresultat från åren 2006-2012. Om biologiskt underlag inte har varit tillgängligt, har den ekologiska klassen bestämts av sakkunniga på basis av vattenkvalitetsdata.

Övergödning, försurning och strukturella förändringar påverkar ytvattnen

På västra vattenförvaltningsområdets område är 73% av älvarnas längd, 34% av sjöarnas och 64% av kustvattnens yta i sämre status än god. Tillståndet i ytvattnen har i stort sett bibehållits sedan den förra statusklassificeringen 2006. I Österbotten har älvarnas tillstånd förbättrats något på grund av en period av gynnsammare förhållanden med tanke på sur belastning. I vissa vattendrag har även fosforhalten sjunkit något.  Däremot har tillståndet i andra vattendrag försämrats något, exempelvis i insjöar och i kustvattnen.

Vattendragens tillstånd i västra Finland påverkas främst av övergödning, belastning av fast substans, jordmånens surhet och strukturella förändringar såsom dammar och rensningar. Belastningen av näringsämnen och fast substans kommer till största delen från jordbruk, glesbebyggelse, skogsbruk och torvproduktion. Lokalt påverkas vattendragen även av punktbelastning och belastning från pälsdjursproduktion. Vårt lands sura sulfatjordar förekommer nästan uteslutande i Österbotten. Dräneringen av sulfatjordar ger upphov till betydande försurning samt metallbelastning som påverkar främst tillståndet i små vattendrag vid kusten. Älvarna och åarna i de österbottniska landskapen har under årens lopp kraftigt förändrats genom rensningar och uträtningar samt genom att dämma upp och reglera vattnen. Dessa förändringar har hindrat fiskars naturliga vägar samt minskat tillgången till och försämrar lämpliga miljöer.

ekologinen luokittelu vha3 kaksikielinen 300 dpi_pieni.jpg

Ytvattnens ekologiska status på Kumo älvs-Skärgårdshavets-Bottenhavets vattenförvaltningsområde.

Vesimuodostumat_ekologinenluokitus VHA3 tilasto.jpg

Diagram över ytvattnens status.

Åar och älvar

Åarna och älvarna på västra vattenförvaltningsområdet är huvudsakligen i klassen måttlig eller sämre. Åar med dålig status finns i synnerhet i Österbotten. Älvsträckor med god eller hög status finns närmast i övre loppet av Kumo älv, exempelvis i Keuruu och Pihlajavesi stråtar. I det västra vattenförvaltningsområdet är älvarnas status sämre än i Finland i genomsnitt.

Älvarnas tillstånd påverkas speciellt av övergödning till följd av diffus belastning.  Förändringen i vattenstatus syns till exempel som grumlighet, förändringar i vattenflöde, igenslamning samt förändringar i fiskbestånden. I Österbotten påverkas älvvattnen även av försurning till följd av dränering av sura sulfatjordar samt av strukturella förändringar i vattendragen. Metaller som urlakas från alunjordarna påverkar även den kemiska klassificeringen som färdigställs vintern 2013.

Insjöar

Vattenförvaltningsområdets sjöar har i huvudsak god eller måttlig status. Dessutom finns det några sjöar som har hög status. Sådana sjöar är bl.a. Lestijärvi, Iso-Kisko, Toisvesi, Hahmajärvi och Takajärvi. Den främsta orsaken till försämrat tillstånd i insjöar är den diffusa belastningen från jord- och skogsbruk samt torvproduktion. På grund av långvarig yttre belastning lider en del större insjöar även av intern belastning som är svår att uppskatta. I insjöarna syns statusförsämring ofta som grumligare vatten, massförekomst av blågröna alger, förändrat fiskbestånd samt igenväxning.

Kustvattnen

Kustvattnen har huvudsakligen klassificerats till måttlig status, men det finns också rätt många kustvattenförekomster som har god eller otillfredsställande status. Skärgårdshavet och vattnen utanför de större städerna som Åbo, Björneborg, Vasa, Karleby och Jakobstad har måttlig status och de inre fjärdarna i området har otillfredsställande och delvis till och med dålig status. Huvuddelen av norra Bottenhavet, Kvarken och södra Bottenviken har i klassificeringen konstaterats ha god status. Den känsliga och i vissa områden skyddade och instängda innerskärgården belastas av avloppsvatten från tätorter samt av belastning via älvvattnet. Utöver näringsämnesbelastningen från älvar påverkas kustvattnen av den allmänna bakgrundsbelastningen i Östersjön. I kustvattnen syns statusförsämringen som minskat siktdjup och en ökning av trådalger samt stundvis massförekomst av blågrönalger och en tillbakagång av den viktiga blåstången.
Publicerad 21.10.2013 kl. 11.51, uppdaterad 25.5.2015 kl. 14.55