Vattenskyddet inom skogsbruket

Skogsbrukets andel av den näringsbelastning i vattendragen som orsakas av människans aktiviteter uppgår till cirka 6 procent av fosforutsläppen och 5 procent av kväveutsläppen. Den mest betydande negativa konsekvensen orsakas av den ökade utsköljningen av fasta substanser. Näringsbelastningen har mindre betydelse. Vattendragsbelastning som orsakas av skogsbruk uppstår ofta i de känsligare källflödena där den övriga belastningen i allmänhet är ringa.

Utmaningar

De åtgärder inom skogsbruket som är de mest betydande med tanke på vattendragsbelastningen och orsakar en risk för förorening av grundvattnet inkluderar underhållsdikning, jordbearbetning, gödsling, stubbfräsning samt avverkningar på grund av de omfattande volymerna vid genomförandet. I samband med avverkningar och gödslingar skyddas vattendragen i allmänhet med hjälp av en skyddszon, i samband med underhållsdikningar i sin tur med hjälp av slamgropar, uppehåll i grävningarna och rensningarna, sedimenteringsbassänger samt ytavrinning eller grund- och rördammar eller våtmarker.

Hur styrs vattenskyddet inom skogsbruket?

Den lagstiftning som styr vattenskyddet inom skogsbruket ingår i vattenlagen, miljöskyddslagen, skogslagen samt motsvarande förordningar. Vattenskyddet inom sumpskogsskötseln kan i viss utsträckning även styras med hjälp av lagen om finansiering av hållbart skogsbruk.

I det nationella skogsprogrammet 2015 samt i riktlinjerna för vattenskyddet 2015 sätts mål och principer upp för vattenskyddet inom skogsbruket. Praktiska anvisningar ingår i den frivilliga skogscertifieringen och Tapios rekommendationer om god skogsvård samt rekommendationerna om vattenskyddet inom skogsbruket. Dessutom har skogsbolagen även egna anvisningar för vattenskyddet.

NTM-centralerna övervakar dikningar

I vattenlagen ingår ett anmälningsförfarande enligt vilket dikningar som är större än obetydliga ska anmälas till NTM-centralen. Utifrån anmälan bedöms behovet av tillstånd eller en dikningsförrättning samt konsekvenserna av dikningen för varje avrinningsområde. Utöver denna föregripande övervakning kan NTM-centralen på efterhand övervaka hur vattenskyddet förverkligas vid objekten genom terränginspektioner och vid behov uppmana till effektiveringsåtgärder.

Publicerad 31.10.2013 kl. 10.54, uppdaterad 26.2.2014 kl. 11.11
Utgivare: